charlyene against the world

Trött, trött, trött.
Jag har ägnat veckan åt att leka plantageägare och driva på F som om hon vore en negerslav. (Jag är så trött att jag inte orkar vara PK. Inte PK, inte snäll och trevlig, inte mycket mer än bara lilla jag. Det är nu jag låter saker som "lite våldtäkt är ju alltid kul" eller "lite massmord har aldrig skadat någon - inte något viktig iaf".)

Men vi har kommit en bra bit framåt i uppsatsen. Eller rättare sagt - vi har skrivit ca 12 sidor. Av 25. Det känns helt okej. Jag bara hoppas att vi kan få komma och göra vår intervju snart, fast studenter prioriteras inte speciellt högt, antar jag.

Efter att min förbannade tvätt är klar skall jag dra in till den stora staden och pressa F till att få ett nervöst sammanbrott. Det är bra, för då kan jag sedan skicka hem henne över helgen med totalångest och jag slipper bry mig.

Det blir nog en bra dag i slutändan.

Tentan igår gick kasst, så jag åkte hem till Matilda och kollade in hennes nya lägenhet. Den är schysst, med en stoooor inglasad balkong och ligger i ett trevligt område.

Idag har det mest handlat om uppsatsen. Föreläsning och handledning. Jag är trött på den redan, mest för att vi var tvungna att diskutera med andra grupper, varav en var "hej, vi har läst på universitetet innan, nu skall vi använda oss av alla teorier som vi kan komma på för att låta så smarta som möjligt".

Men jag och F har en plan för nästa vecka, och det känns skönt. Imorgon är jag ledig och jag skall gå på jakt efter det perfekta röda nagellacket.

Inga egentliga pinsamheter hände igår, och det var ju lite av en besvikelse. Frugan och Matilda höll på att hamna i slagsmål med något kryp, men det blev inte mycket med den för krypet backade. Själv upptäckte jag dock under hemfärdens gång att jag hade tappat en av de där små gummiplopparna som sitter längst ut på mina hörlurar. Jag har fler någonstans, men jag vet inte riktigt var. Så det är plopp-jakt på G.

Annars är det tenta som gäller hela dagen lång. Inte det roligaste jag vet, men det måste göras. Smällar man får ta när man är student, eller hur? Synd bara att det är en jättefin dag ute. Men whatever... Det kommer fler fina dagar.

Jag tror att jag börjar fatta den kvantitativa analysen nu. Men det har inte varit helt lätt, det kan jag tala om för er kära vänner. Inte minst för att jag är usel på matte, avskyr logik och dessutom inte är van vid att behöva plugga. Men nu har jag gjort en sammanställning på det som måste pluggas in till på onsdag. Sammanställningen är på 20 sidor, så jag kan inte direkt säga att den har varit effektiv, men vad skall man göra? Jag har ju faktiskt bara tagit med det viktigaste.

Den multivariata analysen är fortfarande lite svårbegriplig, men jag får ta det med F (en klasskamrat) imorgon efter demon. För imorgon är det ju faktiskt FÖRSTA MAJ! Dags att skrika halsen av sig. Eller kanske inte, eftersom jag är demovakt. Men jag hoppas att jag får något roligare att skriva om än den här skiten.

Whatever. Nu skall jag ta ett bad och bara slappna av.

Nu har jag suttit sedan 11 imorse och försökt att få in all information jag behöver inför tentan på onsdag. För det första: Vem är så dum att de lägger en tenta direkt efter första maj? Fattar inte folk att man vill ut och supa då? För det andra: Jag tror inte att jag har pluggat så här mycket på en och samma dag i hela mitt liv. Det värsta är att jag vet att majoriteten av mina klasskamrater gör samma sak.

Men nu skall jag definitivt ta en paus, cykla lite på min gräsliga motionscykel, bränna bort lite tankar och koppla av. Vem trodde att jag, av alla människor, skulle tycka om att träna?

Å andra sidan är allting bättre än att plugga just nu.

Jag träffade M igår. Vår vänskap är nu officiellt över, jag har fått mina pengar och saker och jag vill aldrig någonsin se henne igen. Hon lämnade dem utan ett ord, med knappt ens en blick. Nu hoppas jag att hon ruttnar bort i sin lilla håla.

Annars händer inte mycket. Det är fint väder, men jag är fast inne för jag måste plugga. Och det stör mig. Jag brukar aldrig behöva egentligen plugga på detta viset, men nu är jag så illa tvungen. Kvantivativ analys är inte min grej. Den entusiasm som jag kände i början har gått över. Det ger mig bara huvudvärk.

...leder lätt till en viss känsla av skakningar, speciellt om man är så känslig som lilla jag är. Men vad är väl pluggande utan kaffe?

Satt med Frida och skrev på PM:et inför uppsatsen. Det gick riktigt bra, och det känns som om det inte blir så jobbigt att skriva resten.

Frågan är bara vad jag skall göra med resten av min dag? Cykla lite, lyssna på lite Tiger Army och gå och handla... Det låter som en plan.

Idag skulle jag och Frida egentligen gått på en utställning om trafficking som pågår på Världskulturmuséet. Men de hade problem med kylanläggningen så alla utställningar var inställda. Som tack för att vi ändå hade släpat oss dit fick vi varsitt årskort (värde 40 kr) och det var ju snällt.

+ är att jag får en dag ledigt denna vecka, vilket jag inte hade räknat med
- är att vi kommer att få det lite stressigt att skriva en synopsis till vår B-uppsats

Så vad skall man göra med sin stulna tid? Jag tror faktiskt att jag skall vara så tråkig att jag skall plugga lite.

Jag har aldrig haft så roligt på en föreläsning som idag. Våran föreläsare måste vara en av de bästa som jag har haft eftersom han fick signifikanstester och konfidensintervaller att låta roligt. OCH JAG FATTADE VAD HAN PRATADE OM!!!

Och för att göra dagen ännu bättre var jag (för första gången på mer än ett halvår) ute och sprang. Och det funkade!

Igår var en ganska produktiv dag. Jag gick till skolan trots att det kändes tungt som fan, skrev en enkät som vi hade i uppgift att göra och fixade mig både ett ämne och en partner till uppsatsskrivandet! Kändes jävligt gött att ha fått det gjort...

Så jag och Frida skall, om vi får ämnet godkänt, skriva en uppsats om hur trafficking porträtteras i en utställning som just nu pågår på Världskulturmuséet. Känns intressant och ganska lätt. Och framförallt roligt att skriva med Frida, för hon är smart och har bra idéer och gör det hon skall utan att vara överstressad. Mycket bra!

Lite mindre nöjd är jag med det faktum att jag inte förstår ett skit om hur jag skall söka utbildning i höst. Många är kurserna är på 7,5 eller 15 hp, och hur skall jag då kunna få ihop 30 hp? Jag är totalt lost. Kanske jag bode ha varit på informationsmötet om Bologna, men faktum är att de som var där inte har en fucking jävla clue iaf. Så är det...

Fortfarande ångest över vad jag skall välja, men det känns lite bättre nu eftersom jag insåg att om jag läser en termin till har jag en kandidatexamen. inte helt fel...

Idag skall jag åka in till staden för att shoppa. Det känns konstigt att säga "in till staden", eftersom jag faktiskt bor i en stad. Men jag bor ju på ö-delen, så jag antar att det är nästan lite korrekt.

Annars på västfronten intet nytt.

Det är strålande vackert väder idag också och jag är fast med tentan. Jag fick inget skrivet på den igår, mycket tack vara huvudvärk och magont, men också pga lathet. Så nu får jag sitta här och försöker plita ner lite saker och jag är dödstrött på att plugga, dödstrött på att försöka lära mig saker som jag ändå glömmer bort, dödstrött på allting. Jag borde börja jobba istället, men hur kul är det på en skala om man nu blir fast i kassan på Hemköp och känner att varje dag är en plåga?

Jag vill bara få vara en stund. Utan krav. Är det för mycket begärt?

Så var det dags igen. Ångesten börjar som ett nervöst bitande på naglarna, medan jag känner hur magen drar ihop sig. Så sprider det sig till området kring magsäcken där det börjar krampa och tillsist märker jag hur andningen blir kortare och ytligare. Nu är paniken här.

Men idag vet jag vad den beror på. Min framtid. Eller snarare min brist på framtid. Jag vet inte vad jag håller på med. Jag har inte en endaste susning. Socionom, beteendevetare - vad skall jag göra? Vad vill jag jobba med? Hur mycket tid till vill jag lägga ner på mina studier? Var vill jag bo? Och framförallt - vad orkar jag?

Jag känner att jag behöver någon att prata med, någon som kan lyssna på min ångest och ge mig vägledning, men utan att slå saker i ansiktet på mig. Någon som förstår ambivalensen och rädslan. Men det finns ingen här. Jag har en fru som vet exakt vad hon vill bli, hon skall bara komma in på utbildningen. M anser att socionom är det enda valet för mig, trots att hon inte ens har lyssnat på mina argument mot det. Å är snart färdig lärare, redo för arbetslivet. Och resten? De vet ens knappt vad utbildning är, skiter i det, anser det vara oviktigt. Eller förstår inte ångestproblematiken. Förstår inte hur det är att leva med en potential, men trots allt så vaknar jag rövknullad varenda jävla morgon. Som säger åt mig att "rycka upp mig".

Jag vill inte gnälla och säga att alla människor är idioter. Det är inte det jag menar. Jag bara menar att de flesta är alldeles för långt ifrån min kamera för att kunna se min den bild jag har framför mig.

Kanske är detta ett i-landsproblem. Kanske är jag en gnällig liten skit. Men isåfall - hur tar man sig ur detta?

Återigen strålande sol. Jag tänker att jag borde vara ute (lite senare på dagen, alltså i just i skrivande stund, eftersom det fortfarande är en halv minusgrad ute), men inser att jag har en tenta att skriva. 7 sidor text skall produceras som om det vore en essä (vilket det i viss mening också är, eftersom essä betyder försök), men vi har fått strikta regler kring formalia. Inte lika strikt är frågorna. Vi kan välja mellan att antingen skriva om ett utav fyra teman, eller att välja att besvara frågor kring tre områden där man inom varje område kan välja en av tre frågor. Krångligt? Inte när man ser det framför sig.

Men existentialismens ångest kommer sakta krypande. Varje val du gör får konsekvenser, även om de inte väljer för det är ett val i sig. Politik eller ekonomi, kultur eller sociala rörelser, narrativt eller strikt faktamässigt.

I övrigt har jag i mitt personliga liv utnämt detta till det svenska språkets år, dvs detta år (vad som är kvar av det), skall jag ägna mig åt att förbättra mina kunskaper i svenska. Jag skall börja med mitt något trista ordförråd.

Igår hälsade M och hennes kille på hos mig. Vi åt en mycket trevlig middag (trerätters), drack te och tjötade (som man säger i Gbg). Frugan betedde sig som ett litet barn (som vanligt), ungefär som om jag hade gjort ett stort intrång att ta in människor i hennes lägenhet. Whatever...

Jag hade trevligt, men var mycket trött. Ikväll är det poetryslam, men jag tror inte att jag skall gå. Jag skall stanna hemma, diska, städa, stryka och plugga lite. Det känns som en sådan dag. Och det är helt okej.

Jag har kommit till en insikt, en insikt som rör mina sömnproblem. En anledning till att jag har så svårt att sova är att jag inte vill sova! Det kan låta märkligt i dina öron (eller se märkligt ut i dina ögon snarare, eftersom du troligtvis läser detta), men det är sant. Det är inte det att jag egentligen inte vill sova, mina mardrömmar är frekventa, men jag är så van att jag inte bryr mig.

Närmare sanningen ligger istället att jag inte vill somna. Eller rättare sagt försöka somna. Varje natt spenderar jag ca 3 timmar (minst) på att försöka somna. En del säger då: "Varför går du bara inte upp och gör något annat tills du blir trött?" För att jag redan är trött, det är bara det att min hjärna går på högvarv och att det tar ca tre timmar av koncentration för att få den att lugna sig.
Går jag upp och gör något annat får jag helt enkelt göra om hela processen. Med tre nya timmar.

Vad gör jag då dessa timmar? Räknar baklänges från 100 och tillbaka igen... Lyssnar på ljudet av vågor.... Försöker tänka på ingenting.... Blir frustrerad och säger åt min hjärna "Kom igen då, bring it on bitch!" som KBT säger att jag skall... Dock till ingen hjälp. Ibland sviker min koncentration och jag börjar istället dagdrömma. Eller räknar min egen puls slag och ser hur låg den kan bli om jag slappnar av riktigt mycket. Sådana saker. Not so very much fun.

Det är därför som jag drar mig för att lägga mig i sängen.

Någon som har några tips om hur man botar detta?

Okej. Tentan är färdigskriven och handlade denna gång om feminism. Jag jämförde marxistisk feminism med radikalfeminism, och som vanligt tröttnade jag. Jag avskyr detta att de flesta feministiska strömningar enbart ser till två kön! Vad händer med alla andra? Och dit kan jag nog inkludera mig själv... Är varken man eller kvinna enligt mig själv. Önskar att jag kunde titulera mig enbart människa, men det verkar vara en omöjlighet.

Jag är heller inte queer-teoretiker fullt ut, eftersom jag har svårt att acceptera vissa inslag in queer-teorin (tex att all sexualitet är "bra", även den som inkluderar att sätta på barn och katter).

Andra människor ser mig som kvinna, och jag kan tycka att det är okej ibland. Andra gånger inte. Ambivalensen är på topp! Jag har bara så svårt för att själv kategorisera människor på det viset. Jag tänker oftast enbart på det när jag får det slängt i ansiktet.

Så nu kommer några att undra om jag egentligen inte är en "sådan där" som borde byta kön. jag kan inte förneka att jag inte har funderat på det, men sanningen att säga: Nej. Jag skulle fortfarande "bli" något som jag inte är, eftersom jag inte känner mig som man.

So now you know...

Aaaahh... Lukten av snö på morgonen.
    En kopp nyponte bredvid mig och jag är redo att svänga mig ut i världen. Inte för att det blir så mycket fysiskt svängande idag. På sin höjd ner på Hemköp för att hitta krossade tomater. Annars är det tentan som gäller idag. Fick frågorna igår, skall lämna in den på tisdag morgon. Det känns inte det minsta nervöst (inte än iaf), utan mest roligt. Sitta och pilla med papper och anteckningar, böcker och gamla minnen. Rota omkring i hjärnan för att försöka tvinga den att ge mig ett vettigt svar.
    Jag skall försöka vara organiserad denna gång. Inte skjuta upp saker till det sista, utan faktiskt göra ett bra jobb. Så att jag slipper ångesten, den där som smyger på mig efter att jag har lämnat in tentan och som säger: "Du vet väl att du aldrig kommer att klara det här", eller "Trodde du verkligen att du skulle få ett G för något så uselt". Jag vill aldrig uppleva det igen.
    Så... Jag har utarbetat en plan för hur jag skall lägga upp pluggandet, jag har klivit upp tidigt bara för att inte känna mig så stressad (och för att vända rätt på dygnet igen) och jag har morgonte.

Kan det bli så mycket bättre?

Det känns som om jag inte har fått något gjort idag, trots att jag vaknade tidigt och åkte in till stan för att möta M. Träffade även min arbetsgrupp, vi förberedde seminariet på måndag. Det är nästan synd att jag stör mig så mycket på människor, jag borde faktiskt lära mig att inte vara så dömande. Eller INTE!!! Fucking jävla Delsooz, den lilla idioten sitter bara tyst hela diskussionen, och när hon i slutet säger något är det för att klaga. Så korkade människor borde inte få gå på universitet!

Anyway. Åkte hem, käkade, läste ut ett par böcker och funderade lite på livet (men kom som vanligt inte fram till något)...

Och sedan? Har börjat läsa en av de isländska sagorna, men faktum är att jag finner det tråkigt. Jag kanske borde ta fram min bok om döden istället...  :-)

Har just kommit hem från en dag som började dåligt, men som tillslut artade sig och blev riktigt bra. Det dåliga var att jag vaknade alltför sent för att jag skall vara lycklig, men jag kom iaf iväg till skolan i tid. Fattade inte mycket av föreläsningen, mycket pga att Anthony Giddens inte är världens enklaste sociolog att förstå sig på. Bestämde tid för möte inför seminariet på måndag, skall träffas imorgon klockan 10. Helt okej. Skall dock möta M innan för hon har tid hos läkaren och ville inte gå själv. Helt förståeligt.

Gick på stan en sväng efter plugget, köpte fyra nya böcker, så nu behöver jag inte ha "jag har ingenting att läsa"-ångest. Det kändes nice, trots att det (plus en ny anteckningsbok) kostade mig över 600 spänn. Jaja, man lever bara två gånger (eller hur var det nu?).

Åkte hem till M och köpte pizza för att fira att hon har jobbintervju på måndag. Jag håller alla 4 tummarna åt henne!

Så... Vad skall man nu göra? Ta ett piller och riskera att försova mig imorgon? Lägga mig och sedan inte kunna sova? Eller... stanna upp hela natten, läsa, kolla på film och stryka kläder? Endast tiden får utvisa vad det blir...

Dagens gubbel är: Vatten består av väte och syre, right? Båda dessa komponenter är mycket lättantändliga var för sig. Hur kommer det sig att vatten inte brinner? Är det för att väte endast är lättantändligt i gasform????

/Charly - som önskar att hon vore lite mer lags åt det naturvetenskapliga hållet

På institutionen där jag får finns det en affisch som skriker: "Kan du klara en kurs utan att ens öppna kursböckerna?" Det är en affisch för kåren, som uppmanar en inte till att skita i kurslitteraturen, utan höja standarden på kurserna.

Jag klarar inte ens kurs om jag inte öppnar kursböckerna. Dock klarar jag en kurs om jag skiter i alla föreläsningar och alla seminarier. Och jag funderar starkt på att skita allt. Om det inte vore för att det ser dåligt ut i mina kurskamraters ögon, så skulle jag faktiskt göra det.


Men nej. Jag känner ändå på något sätt att jag måste bry mig. Så idag skall jag knata till skolan och lyssna på en föreläsning om Anthony Giddens och förmodligen somna på kuppen...