Ny blogg!

From here on out kommer jag att använda mig av min nya blogg. Detta pga av att blogg.se suger. Så uppdatera era bokmärken och förlåt mig för den grafiska förvirring som kommer att uppstå i början på den nya bloggen.

För er som är intresserade av min gamla blogg, kommer den att finnas kvar här - åtminstone en tid.

/Charlyene - transiterar

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Några ord riktade till mina läsare

Den sjuka elitismen gav upphov till diskussion. Bra! Det kanske inte innebär någon större förändring, men ett myrsteg är också ett steg.

Jag är så glad över alla er som kommenterar och kommer med egna åsikter. Ni gör min värld lite trevligare, för med er kan man föra en öppen diskussion om saker som man trodde var ensam om och plötsligt så märker man att det finns andra som förstår. Visst kanske jag måste förklara vissa saker ibland, men det är sällan jag behöver förklara förklaringen, så att säga. Och det är SÅ JÄVLA SKÖNT!

Jag är ju inte helt anonym här. Vill man verkligen så kan man hitta mig, speciellt eftersom det finns en bild på mig. Men det gör ingenting. Jag står för det jag säger, tycker, tänker och skriver. Men likväl så känner jag mig säker på att bli utdömd för det jag skriver på min blogg. Och de (få) gånger när någon idiot verkligen har skrivit något korkat, så har jag inte fått möta skiten ensam, utan andra har kommenterat den idiotiska kommentaren, och stått upp för mig. Jag skulle vilja säga att det är guld värt, men guldpriserna har gått ner såpass mycket det sista att det inte känns som om det räcker! Så det är diamant värt!

Som bloggskribent undrar jag ofta vilka mina läsare egentligen är. Några "känner" jag, eftersom de också har bloggar som jag regelbundet läser. Andra är helt anonyma för mig. De virvlar förbi de få gånger jag tittar på besökarstatistiken. Men jag antar att det är så för de flesta som skriver en blogg.

Den här bloggen började som något helt annat än den är idag. I början skrev jag mer om plugg, vad som hade hänt, ladida, you know. Då visste jag att något var fel, men eftersom jag inte visste vad trodde jag att jag inte kunde skriva ner det öppet. Nu vet jag att för att ta reda på vad som är fel, måste man börja med det enda som man vet: att något är fel. Allteftersom insikterna har rullat över mig har denna blogg utvecklats till att handla alltmer om livets mörkare sidor, psykisk instabilitet och borderline. Nu när min terapi är påbörjad kommer jag säkert att skriva mer om det, och vad som sker sedan vet jag inte.

Oavsett vad så är jag tacksam för mina läsare, tacksam för ni som kommenterar och tacksam för att ha ett forum att ventilera mitt inre utan att bli stigmatiserad. Det gäller allt från mina tankar kring liv, död och sjukdom till mitt gnällande över idioti och skavsår. Jag är naturligtvis också tacksam för alla er som själva skriver eminenta bloggar, oavsett ljusa eller mörka - bloggar som berör och som väcker tankar och känslor.

Så: TACK!

/Charlyene - keep on blogging

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ge er, för FAN!

Jag måste hålla med Vingklippt: Jag är inte intresserad av andras klädproblem. Jag skiter helt fullständigt om du går dagarna lång och funderar över om du passar bäst i petroleum eller mörkgrått. Det spelar ingen roll för mig vilken längd på kjolen som är "inne" denna höst, och jag stör mig på att du tror att jag bryr mig över hösten när det är 30 grader ute. Jag skiter i om du bär senapsgula kläder, för det är FULT oavsett vem det än är som har tryckt in i din pyttelilla hjärna att det är snyggt.

Jag är heller inte intresserad av att delta i tävlingar där jag kan vinna en "jääääättefiiiin" ansiktsmask, eller "världens bästa mascara" (absolut bäst, jag låååååvar). Jag skiter i om du lottar ut din egen livmoder till den som ger dig din miljonte kommentar, och jag stör mig på att du behöver andras åsikter om den där toppen är "hiss eller diss".

Jag är heller inte intressad av alla er fjollor (av diverse kön) som önskar mig en "forsatt trevlig dag" bara för att ni gillar att droppa kommentarer på alla bloggar ni hittar, ihop om att någon skall kommentera tillbaka så att ni kan komma lite högre upp på rankningslistan. Ni är billiga horor som säljer er själva för lite uppmärksamhet. Så till alla er som gör det (ni vet vilka ni är): SLUTA MED DET!

/Charlyene - för irriterad för att orka med er


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Besöksrekord...

...slogs igår på denna blogg med 202 unika besökare.

Jag tackar och bugar och niger en något vinglig princess-nigning.

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Biskopsgården på bloggkartan.se

Pick up a f***ing phone!

Min Fru har hamnat i bråk med en vän. En god vän. Exakt vad de bråkar om är det ingen som riktigt vet, men kontentan är att för tillfället har de slutat prata med varandra.

Det är sådant som händer. De kommer säkert att lösa det inom en snar framtid, även om det är jobbigt nu. Problemet är att de båda är bloggare. Och läser varandras bloggar. Och vet om att den andre läser den förstes blogg, och vice versa.

Det här tar återigen upp frågan om vem man skriver för. Min Fru och T (som "vännen" nu heter) kastar pikar åt varanda via bloggarna, men tar inte tag i det på allvar. Det är små stickord av typen "jag undrar hur hon har det" och "vad skulle hända om jag ringde henne".

Är det sådant man skall ägna en blogg åt? Inte för att jag vill vara moralkärring och sätta upp någonslags regler, men är det inte lite löjligt att använda ens blogg för att lägga ut trevare om att försöka lösa ett bråk? När dessutom den andre är envis nog att inte svara rakt ut, utan fortsätter på temat "underförstådda meningar och pikar".
            Gör de inte bara saken värre?

Vem skriver man för?

Ännu en ångestnatt är över, dags att ta tag i dagen istället. Känns dock inte direkt lockande. Så jag sätter mig framför datorn istället. Och börjar fundera. För säga vad man vill om depressioner och ångestattacker (de är skitjobbiga, nästintill outhärdligt plågsamma och jag skulle ge väldigt mycket för att slippa dem), men de ger upphov till tankar som jag oftast inte annars tänker på.

Som tex: Vem skriver man egentligen för? Det beror naturligtvis på vad man skriver. En roman riktar sig till en annan publik än en B-uppsats. En dikt är till för någon annan än en insändare i GP. Eller inte nödvändigtvis andra personer, men andra delar av de personerna.

Men vem skriver man bloggen för? Jag har inte direkt många som läser min blogg, det är inte direkt många som kommenterar den eller lämnar något som helst spår att de har varit här förutom i statistiken. Så varför fortsätter jag skriva? Jag har ingen längtan att bli nästa stora bloggfenomen. Så finns det en mening med att skriva en blogg om man inte har en publik?

Finns det någon mening med att skriva om ingen läser det?

Det känns lite som den urgamla frågan om ljudet i skogen (som jag antar att ni alla känner till, om ni inte gör det går det ungefär såhär: Om ett träd faller i skogen och ingen finns där och hör det, har det då verkligen avgett ett ljud?)

Men även om det finns en publik, skriver man egentligen för den? (Startar man sin blogg i förhoppningen att många skall läsa den, begrunda den, kommentera den och reagera på den? Är det ett nödvändigt kriterium för att starta en blogg? Och om man inte uppfyller dessa krav, utan nöjer sig med att några få personer läser då och då, är man då ingen "sann" bloggare?)

Men det var en utläggning. Säg att man har en blogg med många läsare, skriver man då verkligen för dem? Läsarna är ju anonyma tills de avger en kommentar, och inte ens då får man veta deras "riktiga" jag (om nu något sådant existerar). Skriver man för en anonym massa?

Det antar jag att de flesta personer som publicerar något gör. Författare, journalister osv... Alla skriver de för personer som de inte känner. Men vad är meningen med det? En bloggare öser ur sig saker som de oftast inte kan/vill säga IRL, ansikte mot ansikte med en annan människa. En bloggare gömmer sig bakom anonymiteten. Innebär detta att en bloggare är feg? Har vi iochmed Internet gått in i feghetens tidsålder, när allting göms bakom hårddiskar och skärmar (och allt det andra som en dator består av)?

Eller är det helt enkelt så att majoriteten av det som skrivs, oavsett om det är i nätform eller ej, är till först och främst för den som skriver? Skrivande är en egogrej, en egotrip, ett narcissistisk barn på "papper"...

Om det är så kommer nästa fråga: Varför läser man?

RSS 2.0