charlyene against the world

Den sjuka elitismen gav upphov till diskussion. Bra! Det kanske inte innebär någon större förändring, men ett myrsteg är också ett steg.

Jag är så glad över alla er som kommenterar och kommer med egna åsikter. Ni gör min värld lite trevligare, för med er kan man föra en öppen diskussion om saker som man trodde var ensam om och plötsligt så märker man att det finns andra som förstår. Visst kanske jag måste förklara vissa saker ibland, men det är sällan jag behöver förklara förklaringen, så att säga. Och det är SÅ JÄVLA SKÖNT!

Jag är ju inte helt anonym här. Vill man verkligen så kan man hitta mig, speciellt eftersom det finns en bild på mig. Men det gör ingenting. Jag står för det jag säger, tycker, tänker och skriver. Men likväl så känner jag mig säker på att bli utdömd för det jag skriver på min blogg. Och de (få) gånger när någon idiot verkligen har skrivit något korkat, så har jag inte fått möta skiten ensam, utan andra har kommenterat den idiotiska kommentaren, och stått upp för mig. Jag skulle vilja säga att det är guld värt, men guldpriserna har gått ner såpass mycket det sista att det inte känns som om det räcker! Så det är diamant värt!

Som bloggskribent undrar jag ofta vilka mina läsare egentligen är. Några "känner" jag, eftersom de också har bloggar som jag regelbundet läser. Andra är helt anonyma för mig. De virvlar förbi de få gånger jag tittar på besökarstatistiken. Men jag antar att det är så för de flesta som skriver en blogg.

Den här bloggen började som något helt annat än den är idag. I början skrev jag mer om plugg, vad som hade hänt, ladida, you know. Då visste jag att något var fel, men eftersom jag inte visste vad trodde jag att jag inte kunde skriva ner det öppet. Nu vet jag att för att ta reda på vad som är fel, måste man börja med det enda som man vet: att något är fel. Allteftersom insikterna har rullat över mig har denna blogg utvecklats till att handla alltmer om livets mörkare sidor, psykisk instabilitet och borderline. Nu när min terapi är påbörjad kommer jag säkert att skriva mer om det, och vad som sker sedan vet jag inte.

Oavsett vad så är jag tacksam för mina läsare, tacksam för ni som kommenterar och tacksam för att ha ett forum att ventilera mitt inre utan att bli stigmatiserad. Det gäller allt från mina tankar kring liv, död och sjukdom till mitt gnällande över idioti och skavsår. Jag är naturligtvis också tacksam för alla er som själva skriver eminenta bloggar, oavsett ljusa eller mörka - bloggar som berör och som väcker tankar och känslor.

Så: TACK!

/Charlyene - keep on blogging

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, bloggvärlden, bloggosfären, tack, tacksamhet, läsare, utveckling