charlyene against the world

Jag träffade M igår. Vår vänskap är nu officiellt över, jag har fått mina pengar och saker och jag vill aldrig någonsin se henne igen. Hon lämnade dem utan ett ord, med knappt ens en blick. Nu hoppas jag att hon ruttnar bort i sin lilla håla.

Annars händer inte mycket. Det är fint väder, men jag är fast inne för jag måste plugga. Och det stör mig. Jag brukar aldrig behöva egentligen plugga på detta viset, men nu är jag så illa tvungen. Kvantivativ analys är inte min grej. Den entusiasm som jag kände i början har gått över. Det ger mig bara huvudvärk.