charlyene against the world

Det finns anledningar till att jag älskar böcker. Och nu pratar vi inte om att jag älskar böcker som i att jag läser några stycken då och då - nej, jag ÄLSKAR böcker. Under det föregående året läste jag ca 280 böcker. Det är över fem böcker i veckan. Tro mig, om jag skulle stranda på en ö utan andra människor skulle jag inte dö av svält, jag skulle dö av längtan till det skrivna ordet.

Men som sagt - det finns anledningar till att jag älskar böcker. Jag lärde mig läsa i skolan, så som de flesta barn. Jag kan inte minnas att jag var överdrivet duktig på det, eller att jag lärde mig snabbare än alla andra. Jag upptäckte bara en dag att det fanns det skrivna ordet och att det skrivna ordet talade till mig. (Eller tilltalade mig om ni så vill...) Redan i lågstadiet rasade jag mig igenom bok efter bok. Det blev ännu viktigare när jag gick i mellanstadiet, eftersom jag då förlorade många vänner och sumpade chansen att "make new ones".

Första stora serien jag tog mig igenom var Margit Sandemo's "Sagan om Isfolket". Den andra var Belgarion-böckerna. Efter det läste jag nästan allt jag kom över. Timmar efter timmar spenderades i mitt lilla rum hemma, isolerad från omvärlden, med en bok i handen.

Jag försvinner in i böcker, jag sugs tag av dem (om de är bra) och fastnar. Jag har inget till övers för att läsa böcker som jag tycker är tråkiga, oh nej, jag är inte så dogmatisk. Men en bra bok är bättre än sex. Världsfrånvänd kan ni kalla mig, och det ligger mycket sanning i det. Men böcker är min tröst, min lisa, kalla det va fan ni vill.

Så jag började läsa för att jag var tvungen, jag fortsatte för att jag stänga ute världen. Och det är fortfarande lite så - jag älskar känslan av att låta världen omkring mig blekna och istället fångas av de där svarta bokstäverna på det vita pappret. Men jag älskar numera också känslan av böcker. Att kunna ta i dem, stryka dem över pärmen, öppna en bok för första gången (lite försiktigt om den är ny och stel), läsa igenom innehållsförteckningen, kolla när den är utgiven. Och så dyker man...

Jag älskar att hålla i böcker, handha dem och äga dem. I min bokhylla (eller rättare sagt mina bokhyllor) har alla böcker ett nummer, en klassificering och jag älskar att påta med dem. De står i nummerordning, förutom de som jag inte har läst ännu - de har fått en hylla för sig själva, längst ner.

Jag kan inte förneka att jag älskar kunskapen som finns i begravd i böckerna, tankarna efteråt, minnena och känslan av att ha varit med om något nytt. Jag älskar idéhistoria och Sartre. Margaret Atwood och "Inte som andra döttrar". Jag älskar sociologiska och politiska böcker. Men jag är kräsen. Mycket kräsen. Jag älskar böcker som ägodelar, och som ett sätt att minnas det förflutna.

Idag läser jag mest faktaböcker, gärna populärvetenskap eller historia, men också som tidigare nämnts sociologi och psykologi. Jag äger en Bibel, men inte Koranen (än). Jag dras till böcker som jag har hört något om tidigare, men att gå i en bokaffär för att spontanköpa böcker är än härligare. De ropar till mig från hyllorna. Så jag läser Nietzche och Foucault för att jag bör. Jag läser kurslitteratur för att jag har valt att plugga. Jag läser populärhistoria för att jag inte står ut med skönlitteratur, med vissa speciella undantag.

Jag beundrar Peter Englund och Anthony Giddens. Jag står inte ut med andliga böcker, de får det att krypa i skinnet på mig. Men däremot läser jag gärna om religion. Jag finner Habermas svår och Sartre roande.

Jag har alla mina böcker uppskrivna i en lista på datorn. De har nummer och färg efter status. Numret kommer från en fix idé jag fick i februari förra året då alla böcker skulle numreras och jag skulle läsa om dem för att skriva recensioner på dem. Jag har kommit så långt att jag har läst alla böcker (eller iaf försökt att läsa, de är ibland drygtråkiga) som jag ägde förra året eller köpte förra året, förutom en. Och alla har fått en recension. Färgen är blå om jag har försökt att läsa dem, men inte läst ut dem (om de var för tråkiga, för svåra eller jag helt enkelt inte hade lust - jag läser aldrig om det inte är roligt, inte ens kurslitteratur). Den är grön om boken är avklarad. Den är röd, ilsket röd, om boken ännu inte är ens påbörjad.

Varje bok som är avklarad ställs på sin plats efter nummer och jag kan bara inte vänta tills jag kan plocka fram en ny. Jag drar med handen över bokryggarna, stannar till och plockar ut en. Jag läser baksida och framsida och ser efter vilken upplaga boken har. Jag sätter mig i soffan eller sängen och öppnar den. Och bryr mig inte om något annat.

Jag älskar att jag inte är dyslektiker. Jag är mer tacksam över det än att jag existerar. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag blev blind - talböcker lockar mig inte, annat än som sömnmedel.

Jag mumlar inte när jag läser eller drar med fingret över sidan. Jag hoppar fram och tillbaka över sidan, för jag kan varken motstå frestelsen att gå händelserna i förväg, eller hoppa över något i en riktigt bra bok. Jag dricker te eller vatten när jag läser, men ofta blir vattnet varmt och teet kallt, eftersom jag glömmer bort det.

Jag läser gärna flera böcker på samma gång, så att jag kan välja efter humör.

Förstår du nu varför jag älskar böcker? Inte? Okej då, men jag gav ett försök till förklaring iallafall.

Nu existerar 8 nya böcker i min bokhylla - står prydligt på en rad på "böcker jag ännu inte har läst"-hyllan. Mest exalterad är jag nog över "Den tändande gnistan" av Malcolm Gladwell. Men innan jag tar tag i den skall jag läsa ut Nils Uddenbergs två band "Idéer om livet" som man skulle kunna säga är en idéhistorisk historiografi över biologin. Mycket spännande...

Det spöregnar och blåser. Jag borde plugga, men sitter med "Hyllning till Katalonien" istället. Mycket mer intressanta med krig, död, fascistas och anarkister. Fast boken i sig är sådär. Jag gillar inte reportage-böcker. Det känns som om det alltid finns med så jävla mycket tajfs då. Saker som inte hör till... Eller så är det för att jag inte gillar böcker som blir personliga på det sättet. Jag gillar personliga böcker, men då skall de handla om en person, ett mål, ett motto, vafan som helst. Bara inte: "jag såg", "jag kände", "jag sög av en 80-årig man i buskarna bakom stationen"... Eller vad det nu kan vara...

Men jag skall iaf läsa ut den är det tänkt. Ännu en bok på listan avprickad och klar att lägga till handlingarna (eller bokhyllan). Imorgon kommer åtta ny böcker som jag har beställt... *mums*

Det finns två bloggar jag läser varje dag. Det finns ca 5 som jag läser ca en gång i veckan. Gör detta mig till en dålig bloggare?

Jag är igång på Atarax igen. Det känns som en dålig historia som upprepar sig tills den inte ens är skön längre.

Mår jag dåligt? Nej. Jag behöver bara lite lugn och ro. Det låter så stort när man säger "jag ska ta tag i mitt liv" (eller så låter det bara fånigt), men lite åt det hållet.

På köpet kommer jag att förlora en vän eller vinna en kärlek. Vi får se vilket...

Låter jag flummig och ingen förstår vad jag skriver om? 5 koppar kaffe gör att min hjärna är speedad. återkommer med förklaringar en annan dag (om jag själv kommer ihåg vad jag menade)...

Skitdag. Skitdag. Skitdag.

Fick bara ett G på förra tentan, iofs hade jag inte väntat mig något annat, men det känns ändå surt. Jag har inte fått ett G på en tenta sedan i typ mars förra året. *suck* Jaja. Bara att ta sig i kragen och spurta mot slutet av kursen. Fast är man både lat och har prestationsångest är det ganska svårt.

Också skitdag för vädret (hård blåst och spöregn).

Skitdag för att jag mår helt enkelt inte bra. Jag som trodde att det var påväg uppåt. Jaja, det är nog bara en svacka.

Jag får ta och skärpa mig nu. Skolan skall fixas med dunder och brak. Så är det bara. Sedan kan jag iaf vara lite mer nöjd med mig själv.

I mitt tillstånd (dvs på väg ur en depression, vilket jag hoppas att jag är) är det viktigt att göra upp planer. Inte stora planer, inte krångliga planer, inte planer som ligger och stör om nätterna (som tex att skriva klart tentan, eller läsa den där kurslitteraturen som gör ont i mig varje gång jag ser den). Inte planer som inte går att genomföra, inte planer som får mig att drömma mig bort bara för att sedan vakna upp i verklignheten. Utan små planer, trevliga planer, genomför bara planer. Planer som får mig att mysa lite och gilla vardagen. Planer som får mig att vilja vakna upp imorgon också.

Så jag har gjort en plan för imorgon. Den innebär (i korta drag): Vakna, äta frukost. Röka för många cigaretter, duscha, klä på mig. Gå till biblioteket och lämna tillbaka böckerna som jag har lånat. Gå till en bokhandel för att köpa nya böcker. Gå hem med mina nya älsklingar. Köpa mjölk och kaffefilter. Sätta mig en med kopp nybryggt kaffe med mjölk i och gå igenom de böcker som står i min bokhylla.

Det är nämligen så att jag har ett projekt: Läsa alla böcker i min bokhylla och skriva en recension av varje. idag tittade jag i bokhyllan och insåg att jag har läst 99% av alla de böcker som finns där, men har MASSA recensioner kvar att skriva.

Jag är en bokmal, jag vet. Jag grät många nätter när jag insåg i höstas att jag hade tappat min "mojo", min förmåga att läsa i timtal utan att bry mig om omvärlden. Min bokhylla innehåller 267 böcker för tillfället, om man inte räknar atlaser och uppslagsverk och lite annat (tex körkortsboken). Av dessa har jag skrivit recension av ca 190. Och det finns kanske 5 som jag aldrig har läst. Detta skall ändras. Jag skall skriva en recension av alla de som jag har läst, varsamt ställa dem på sin plats i hyllan och inse att jag behöver fler böcker.

Jag älskar de flesta av dem. Inte alla, men de flesta. Vissa har jag alrig läst ut - antingen för att de har varit för jobbiga eller för tråkiga. Vissa har jag läst om massor av gånger. Vissa har jag läst en gång, men tänker aldrig läsa igen. Men jag kan aldrig göra mig av med dem.

Så böcker är mitt projekt imorgon. Jag önskar att jag kunde sova nu så att jag kan vakna upp till denna underbara dag.