charlyene against the world

Får ett mess från Tildus om att det är träningsmatch idag. 24 minuter innan det börjar. Lika bra att skippa det och plugga istället.

Jag börjar faktiskt komma någonvart. Tillslut. Det har i flera dagar känts som om jag har läst, och läst, och läst, men inte kommit någonstans alls. Och det har gjort mig stressad. Men nu har jag skrivit första utkastet till tentan, skall skriva lite mer imorgon och så ska jag läsa ut första delen av kurslitteraturen. Det blir bra.

Diskuterade detta faktum med listor med E igår. Det visade sig att hon är lika galen som jag. Vi båda skriver listor på precis allt, bara för att kunna njuta när man stryker över (bockar av) ännu en sak man har gjort. Det är jobbigt dock när listorna bara växer och växer så som de har gjort sista tiden för mig.

Men nu skall jag bli frisk och komma på fötter igen. Komma igång med livet... Eller hur var det nu? Mina "omstarter" brukar inte funka. Men, men... Jag ska iaf inte missa mer i skolan. Det gör mig bara stressad.

Men jag har iaf en plan. Om ändock en något stressad sådan.

Jag sitter och försöker skriva min tenta. Inte för att den egentligen måste lämnas in imorgon, men det vore bra. Jag vill inte hamna efter. De andra i min grupp skall träffas och kommentera varandras texter, men jag är på tok för sjuk. Jag orkar inte ta mig ur sängen just nu, så hur ska jag orka imorgon? Feberhallucinationerna är dock ganska roliga...

Och jag försöker som sagt skriva min tenta. För att inte hamna efter. Och det är allt som jag orkar tänka på just nu. tråkigt, eller hur? Kanske choklad, ostbollar och cola kan hjälpa mig... :-)

Stressen ligger som en stor klump i magen på mig. Men förhoppningsvis kommer det att lösa sig när denna vecka är över. Jag ska plugga så mycket jag kan, det har jag lovat mig själv. Jag ska plugga så mycket att trumhinnorna blöder och fingrarna kroknar. Jag SKA klara detta, jag SKA vara duktig. Att inte göra så är helt enkelt inget val.

Efter frukost och kaffe ska jag ta mig till akuten, kolla om jag behöver medicin för att bli frisk, och sedan hem för att plugga, plugga, plugga. Jag ska plugga social förändring och sociala rörelser, jag ska läsa om arbetstid och arbete. Jag ska tills på måndag ha skrivit en tenta och två kompletteringar.

JAG SKA GÖRA VAD JAG HAR SAGT ATT JAG SKA GÖRA!!!

Jag trodde att jag var duktig igår, när jag tog mig till gruppdiskussionen utan att vilja. Men idag fallerade det. Försov mig på riktigt! Vaknade strax före nio, dvs ingen chans att hinna i tid, eller ens hinna komma sent och ändå göra något vettigt. Fan, fan, fan!

Det är inte det att jag tror att jag missar något viktigt, det är inte det att jag tror att gruppen behöver mig. Men ångesten tar över mig ändå, för jag MÅSTE göra allt som jag har förutsatt mig. Jag MÅSTE vara den duktiga flickan. Nu kommer alla andra att tro att jag är en av de där, de lata människorna. De som inte tar sina studier på allvar. De som bara smiter undan. Fan, fan, fan! Jag är misslyckad.

Jag hade en storartad plan. Den gick ut på att åka lite tidigare till skolan, sitta där och läsa en stund och dricka en latte. Planen fallerade ganska kraftigt då jag glömde plånboken hemma. Ingen latte till Charly, med andra ord. *suck*

Blev även indelad i en arbetsgrupp som verkar hopplöst tråkig. Jag kommer att få ett spel snart om ingen av dessa människor verkar vara intressanta. Eller att de har någonsomhelst förmåga att föra ett självständigt resonemang. Eller ens bestämma en tid för gruppdiskussionerna. Att skylla på arbete/barn m.m., är inte acceptabelt när det gäller studier som åtminstone i teorin skall vara heltid.

Irritation.

Dags att äta lunch och dricka kaffe.

Dagen känns som om den har varit lång. Stressade runt halva stan imorse för att försöka få tag på en kursbok, men det gick minsann inte. Den fanns helt enkelt inte. Jaja. Jag får väl vänta tills den kommer från internetbokhandeln då,. men det lär dröja. Så jag lär ju inte hinna få den i tid tills jag behöver den... *suck*

Fyra timmars föreläsning om social förändring. Det var spännande, men jag hade druckit så mycket kaffe innan att jag var helt skakig. Men det gick bra. Inga större olägenheter. Blev indelade i arbetsgrupper, så jag fick träffa en massa snobbar. Sådana som INTE jobbar. Så vi får se hur det går...

Imorgon: Föreläsning om industrisamhället. Lite spännande är det allt. :-) Men mest spännande av allt är att jag skall tatuera mig. ÄNTLIGEN!!! Jag hoppas att det går bra och att jag inte kreverar... :-)

Jag vaknar av mig själv strax efter åtta. Det är inte så jäkla illa. Igår var planen att jag skulle ställa klockan på 6, men när jag inte kunde somna igårkväll trots maxdos Propavan och Zolpidem, ställde jag om alamret till 9. Jag börjar ju trots allt inte förrän ett.

Igår var det kursstart för Arbete och Arbetsliv, idag är det kursstart för Social förändring, globalisering och sociala rörelser. På den sistnämnda kursen heter vår huvudansvariga lärare Håkan Thörn. Jag har haft honom förut, jag gillar honom. Han har intressanta föreläsningar, skriver böcker som man förstår och gillar diskussioner. Synd bara att vi ska ha föreläsning mellan 13 och 17. Jag gillar inte att erkänna det, men jag är bortskämd. Bortskämd med dagar som börjar ett och slutar tre. Fyra timmar känns ganska tungt. Orka sitta still så länge.

Får se hur det går att ta sig till skolan med tanke på att halva Göteborg verkar vara avspärrat efter diverse bombhot inatt.

Hur kommer det sig att texter som handlar om facklig organisering ofta är så jävla tråkiga? Även om de finns i en bok som i övrigt är helt okej så är kapitlet om fackförbund så tröga att jag nästan somnar. Är det för att det är så många förkortningar som ofta återkommer gång på gång (tex LO, SACO...)? Eller finns det någon annan förklaring???

Stress, stress, stress. Försov mig, lyckades: klä på mig, sminka mig, packa väskan och äta frukost på 7 minuter. Var duktig och läste kurslitteratur på vagnen in. Sociologiska's café har urselt kaffe, men jag köpte en kopp ändå. Var tvungen för att göra något (vadsomhelst?) för att försöka få Propavan:ets effekter ur kroppen.

Kursintroduktion till kursen Arbete och arbetsliv. Det känns inte svårt, men ganska kul. Jag har redan utpekat ett orosmoment i gruppen (dvs någon som kommer att försöka överta alla diskussioner) och en underlig person (mycket kortväxt kvinna klädd i volour). Mycket snack om saker jag redan vet, men det hade jag räknat med.
Somnade bara en gång under föreläsningen.

Hem, äta, mer kaffe (RIKTIGT kaffe). Försöka att inte försova mig imorgon.

Vad ska du göra idag?

...är ibland ganska trevligt. Klockan är nu 09:58 och min "arbetsdag" är över.

Att det skall vara så jävla svårt att välja en titel till uppsatsen (ämne queerfeministisk diskursanalys av debatten kring kvinnlig värnplikt 1999-2002). Två förslag ligger nu ute på remiss, det ena är något scoutaktigt och det andra något akademiskt. Det första är Att värna om alla mäns plikt eller införa allmän värnplikt - en diskursanalys om kvinnlig mönstring; och det andra är Inklusion som plikt - en diskursanalys om kvinnlig mönstring. Inget av dem känns helt rätt.


Förslag, någon?

Jag tog bort stygnen på armen nyss. Det kom lite blod och var, men det skall nog läka tillslut.

Jag har satt på mig kamoflaget, krigsmålningen och ätit en clementin (min absoluta favoritsak med vintern), så nu är jag redo att påbörja min dag.

Idag är det fika med de andra sociologi-tjejerna, skall bli kul att höra hur det går med deras uppsatser. Sedan är det handledarmöte som gäller, vi skall få höra vad vår handledare Tiiu har att säga om vår resultat-del, dvs resultat och analys. Också kul. Det verkar ju som om det går ganska bra för oss.

Jag var tveksam till en början om att skriva med Frida, men vi arbetar ju utmärkt tillsammans. Det är så skönt att vara i en grupp där man inte är den enda som har åsikter och tar beslut, att man inte är den enda ledaren. Ännu bättre är det att våra åsikter för det mesta överensstämmer! *s*

Yes. Gotta go!

Kvar över 6 imorse fick jag mess om att Frida, min uppsatspartner, är sjuk... Igen... Det började med att hon fick muskelinflammation i axeln, sedan blev hennes dotter sjuk i magsjuka och gissa vad hon har nu? Jo, magsjuka såklart. Det kunde man ju räkna ut med ena lillfingret.

Jag är besviken. Inte på Frida, hon kan verkligen inte hjälpa att hon är sjuk, men på att det blev såhär. Nu är jag trött på att vänta. Jag vill komma igång igen och få det överstökat.

Men sådan är livet. Inte mycket att göra något åt. Det ligger utanför mitt kontrollområde, så att säga.

Uppsatsen står helt still. Ingenting har hänt sedan förra onsdagen. Inte ett skit. Det har varit "omständigheter" som det så fint kallas. Med andra ord: sjukdom. Frida, min kära uppsatspartnet, fick först en inflammation i axeln. Och sedan meddelades det igår att hennes 2,5 år gamla dotter har magsjuka. Förmodligen vinterkräksjukan i någon variant.

Vilket är bra. Missförstå mig inte nu, jag önskar sjuka till varken Frida eller hennes dotter. Men det kom ganska lägligt. Jag har, på ren svenska, mått skit. Och nu har jag fått en chans att vila upp mig och tycka lite synd om mig själv ett tag, när Sertralinet har fått mitt huvud att frigöra sig från kroppen och gå sina egna vägar.

Imorgon skall vi dock ta tag i uppsatsen igen. Om inte Frida har blivit magsjuk såklart.

Hade handledarmöte idag om uppsatsen. Det gick bra. Mycket bra till och med. Ett par stavfel att rätta, men inget mer... På fredag skall vi börja skriva analysen. Förhoppningsvis kommer vi att vara helt klara innan jul. Skönt, skönt, skönt...

Jag och Frida lade in ett klagomål till studierektorn om brottet mot PUL som begicks samt vår mycket irriterande kursansvarige. Han tog oss iaf på allvar, och det känns skönt....

Hade första mötet med handledaren för exjobbet idag, och det kändes också bra.

Uppsatsen rullar på. Försöker läsa Foucault, men han är en svår gubbe. Men det är väl bara att sätta sig ner och försöka förstå... Inte mer med det.

Annars inte mycket nytt. Jag är mest trött nuförtiden.

Har spenderat dagen med att göra så lite som möjligt: städa, handla och så naturligtvis pyssla lite med uppsatsen. Jag kan helt enkelt inte släppa det - för mig finns ingen fritid, inga helger, inga lediga timmar på kvällen. Det är ett stressmoment, men ett som jag faktiskt kan leva med. För det innebär att jag i mångt och mycket kan välja mina egna tider. Och jag som är som mest aktiv om kvällarna - ja, jag har det med andra ord ganska bra.

Sätta mig in mer i kritisk diskursanalysmetodik idag. Det är ganska intressant, speciellt med tanke på hur denna metod poängterar diskursen, och därmed språket, som ett uttryck för strukturer, men även som en påverkan och skapande av strukturer. Dialektiken och relationen dessa två objekt emellan är för mig det mest intressanta man kan studera idag - som den gamla dualismen struktur/individ.

Men man kan ju inte påstå att Sverige är ett land som välkomnar alla som individer. Och vi gör det inte alls lätt för invandrare. Läs här.

Så var uppsatsskrivandet igång. Fas ett har inletts. Den består av pepp och entusiasm. Fas två som förmodligen kommer att inledas om ett par veckor innebär en berg-och-dalbana av extas och misär... Fas tre kommer att vara misär, medan fas fyra är lättnad (dvs när uppsatsen är avslutad).

Ämne: Queerfeministisk diskursanalys av debatten kring könsneutral värnplikt.

Slutdatum: Strax efter nyår

Nu är det bara att köra!

Jag har druckit oändliga mängder kaffe och känner mig lite vimmelkantig. Men nu är första utkastet till tentan skrivet. Imorgon skall jag sätta mig och stryka, stryka, stryka - det som jag alltid får göra. Och sedan är det dags för inlämning nummer ett. Det känns helt okej. Nu kan jag slappna av ett tag.

Lyssnar på AFI och försöker städa lyan. Det är inte det lättaste när allt är gammalt och slitet, men varför egentligen bry sig? Jag har ju iallafall någonstans att bo och det är mer än man kan säga om många...

Har haft diskussion om Den Manliga Dominansen med Frida idag. Det gick sådär. Dels är jag så jävla trött på den, dels var det en unge som att vid bordet bredvid och skrek. Inte gjorde det bättre att ungjävlens mamma bara sade - var gång ungen skrek - "Vad säger du för något?" med en sådan där röst som man har när man pratar med barn som inte har lärt sig prata än.

*SUCK*

På torsdag är det dags för första inlämningen av tentan, vi har en första där vi skall kritiseras av våra jämlikar (dvs våra klasskamrater) och en riktig inlämning den 2:e november. Helt jävla meningslöst... Jag är så grymt trött på detta hopkok av bajs som de slänger åt oss när de inte riktigt vet vad de skall göra för att rätta fel som de själva har begått. Och när jag skriver "de" menar jag lärarna vid universitetet...

*SUCK IGEN*

Jag bara väntar på att något mer skall dyka upp idag som jag kan irritera mig över.