charlyene against the world

Läser i "Internationella relationer" (s. 379) en ironiserad tolkning av nationalismens regler:

Nationalismens sju regler: nybörjarkurs i etnopolitik

1. Ifall ert territorium tillhörde oss under loppet av 500 år och er under 50 år så är det följaktligen vårt: ni var ockupanter.
2. Ifall ett territorium tillhörde er under 500 år och oss under 50 år så är det följaktligen vårt: gränser får inte ändras.
3. Ifall ett territorium hörde till oss för 500 år sedan men inte sedan dess är det följaktligen vårt: det utgör vår civilisations vagga.
4. Ifall en majoritet av vårt folk lever där så är det följaktligen vårt: de åtnjuter rätt till självbestämmande.
5. Ifall en minoritet av vårt folk lever där så är det följaktligen vårt: de måste skyddas mot ert förtryck.
6. Alla ovanstående regler gäller oss men inte er.
7. Vår dröm för en nationell storhet utgör en Historisk Nödvändighet. Er dröm är ett uttryck för Fascism.


Helt underbart. Jag skrattade så att tårarna rann.

Det finns över 20.000 kärnvapen i världen idag (enligt Internationella Relationer av Gustavsson och Tallberg). Av dessa äger USA över hälften. Tänk att lille Bush sitter med avfyrningskoderna till dessa...

Det är pissigt väder, jag har ätstörningar och livet suger. Matilda vill fika, men jag orkar inte bry mig. Inte om något. Så jag läser om internationella relationer bara för att tänka på något annat. Jag vill ha sommar, sol och picknick utan skuldkänslor. Men man får sällan som man vill.

Ett mera lättillgängligt citat (ur Bhagavadgita) är det som Robert J. Oppenheimer, enligt legenden, skall ha dragit sig till minnes när han såg den första atomsprängningen:


Frågan är om han verkligen drog sig till minnes just detta citat just då, eller om det är en efterhandskonstruktion. Lite som Armstrongs ord på månen, ni vet: "A small step for man, but a giant leap for mankind". Jag undrar hur lång tid han hade funderat på detta. Man kan ju inte bara säga: "Tja! Nu är jag på månen!"

Jag tror verkligen inte att Oppenheimer verkligen drog sig till minnes just det ovanstående citatet. Det är lite för passande. Även om han hade österländsk religion som intresse...

Ovanstående citat är taget ur Aristoteles "Metafysiken". Och jag bara undrar... Är det meningen att man skall förstå sådant som detta?

Ibland är det de små sakerna som kastar omkull en. Eller tvärtom för den delen - får en att flyga. Jag var lycklig när jag vaknade imorse. Men nu när jag sitter framför datorns skärm och läser gamla texter jag har skrivit kan jag inte känna mig något annat än sorgsen.

Sorgsen över allt som har varit (läser dikter från när jag var 16 år gammal), sorgsen över allt som kunde ha varit (hittar gamla anteckningar om förhoppningar) och framförallt sorgsen över allt som inte blivit något alls av. Det sistnämnda beror i mångt och mycket på min totala oförmåga att avsluta projekt. Det finns hundratusen idéer, jag kastar mig in i dem hals över huvud. Men lämnar dem oavslutade.

Som det projekt jag skulle företa mig idag - att sortera datorns innehåll. När jag då läser gamla texter för att se om de skall sparas eller slängas (jag är besatt av att slänga saker!) fastnar jag för en mening (skrivet i en text om våld): "Döm aldrig en person, döm hans gärningar".

Och jag gråter över omöjligheten i den meningen.

Efter alltför lite sömn vaknar jag till ett underbart sommarregn. Ett sådant där regn som aldrig tycks sluta, bara lätta pytte-, pyttelite ibland. Bara för att återvända med full kraft sekunden efter. Ett regn som får luften att kännas något tung, men ändock levande. Vad är då bättre än att köra AFI:s "Summer Shudder" på högsta volym i hörlurarna???

Efter att ha klampat iväg till tvättstugan återvänder jag för en kopp te och en morgonstund framför datorn. Och vad läser man i GP, om inte detta? Disney's kommentar om att det är "en tidlös form" är bara alltför makalös...

Årets längsta dag är över. Nu väntar mörker.

...har spenderats på balkongen. Jag är väldigt tacksam att jag har den. Visserligen är jag återigen mer röd än brun, men det är smällar man får ta. Jag skyller på att det får min psoriasis att försvinna!

Dagen har spenderats med att läsa "Stenarna i själen" av Sven-Eric Liedman (dock ej utläst än) och lyssna på Ramones. Kombinationen är inte helt dum. Min favortilåt med dem är (och har varit under en längre tid): Beat the Brat (vars refräng innehåller strofen "Beat the Brat with a Baseballbat", hur kan man inte älska något sådant?!?!).


For those of you som anser att jag har något underlig smak för kombinationer... Well, sod off!!! *s*

Såg igår en underbart rolig film: Live Freaky! Die Freaky!. Den handlar om hur en man år 3069 (sic!) hittar boken Helter Skelter (som handlar om Charles Manson), och i den försöker finna en förklaring till varför jorden istortsett har förstörts och människan återigen har blivit nomadiserad. Större delen av filmen utspelas med figurer i modellera (eller liknande) under slutet av 1960-talet och hur Manson bildade sin "familj" och hur de begick morden som begicks.

Filmen har fått usla recensioner, och jag tror att de flesta som ser den kommer att anse den antingen urtråkig eller horribel. Jag, å andra sidan, älskar den! Det är inte meningen att filmer som denna skall vara high-class! Och varför har människor inte mer humor???

Ännu en dag förlorad i tidens dimmor. Hur kan man någonsin acceptera att livet fortgår?... och sedan tar slut.

Av någon anledning registrerade jag mig på Spraydate. Fråga mig inte varför, det var bara ett infall. Men under detta dygn jag har varit reggad har jag fått 3 sexerbjudanden och 2 som har frågat efter min msn. Gudarna vet hur detta skall sluta...

Jag måste vara galen. Bara ett par dagar har gått sedan jag lämnade in slutsversionen av min B-uppsats och nu tänker jag på C-uppsatsen.

Hur jag vill skriva om något som verkligen intresserar mig.
Hur jag vill börja gärna igår och känna att jag har en god grund att stå på till hösten.
Hur jag vill känna hur det flyter fram ord genom mina händer.
Hur jag vill känna produkten öka och kvantifieras och bli större, och att det är jag som åstadkommer det.

Jag har till och med börjat på en synopsis.

Är jag galen eller är det bara såhär det är när man älskar att plugga?

Fler kropssdelar har blivit brända efter några timmar i Slottskogen. Det känns bra faktiskt. Jag försökte förklara för min Fru att det är bra att bränna sig i början av sommaren, för då slipper man det senare. Hon tittade skeptiskt på mig.

På torsdag skall hon skriva på kontraktet för den nya lägenheten. Det känns lite vemodigt faktiskt. Och lite oroligt. Jag vet inte riktigt hur jag skall lösa det. Men på något sätt skall det gå.

Men från och med idag har jag sommarlov på riktigt. Ingen mer skolan förrän i september. Dock massor med böcker av sociologiskt slag. Och biografier! *mums*

I den eviga såpoperan som är mitt liv har har nära vän blivit gravid, utan att veta vem fadern egentligen är. Troligtvis kommer hon att behålla det. Och hennes ex (vars barn hon nyligen aborterade) är mycket upprörd. (Superfertil är den kvinnan! Inga preventivmedel fungerar!) Men det kan bli så att min Fru får vara fader, jag får vara plastmamma och så blir det en jävla röra. Men, men... Snart kommer det väl en ny kris någonstans i min närhet som drar bort uppmärksamheten lite från denna...

Uppsatsen är formaliarättad och jag är fri som en fågel (hur fri nu egentligen någon sådan är). Men eftersom jag spenderade gårdagen på min fina (?) balkong är jag nu färdag av olika nyanser av rosa, rött och illrött. Värst är tuttarna, som jag alltid lyckas bränna av någon anledning, kanske för att de är så framträdande.

Så jag har fått stränga förmaningar av min fru att inte vara ute i solen för mycket de närmaste dagarna. Frågan är bara vad man skall göra istället... Att sitta inne när det är 32 grader ute och ännu varmare inne känns helt enkelt inte som ett alternativ.

Dessutom har jag beställt böcker, och såfort de kommer skall det vara jag, nämnda böcker och bra musik på diverse platser runt om staden. Och möjligtvis stora mängder vatten...

Det är ännu en strålande dag i Göteborg.

Jag och Frugan var igår på träningsmatch GAIS-GFF. Gais vann med 11-0. Det var inte direkt spännande att titta på. Efter att ha nästan dött av värmeslag åkte vi hem, drack vin och gjorde sådant där man gör varma sommarkvällar.

Idag shoppade vi i ett nästan öde Nordstan. Där var det svalt och skönt. Jag köpte inte bara en utan två bikini, varav en är zebramönstrad. Naturligtvis var jag tvungen att testa den, så nu har jag spenderat några timmar på balkongen med att sola, läsa Krigets Historia och lyssna på bra musik. Naturligtvis har jag lyckats att bränna tuttarna. Det hör liksom till...

Imorgon skall jag och Frida sätta oss och göra formaliaändringar i uppsatsen. Sedan är det sommarlov på riktigt!!! Synd bara att vädret skall bli kallare... Me no like!

Ännu en dag av värme. Kalla mig självisk, men jag önskar att vädret kunde fortsätta såhär hela sommaren. Det kommer det naturligtvis inte att göra, men jag önskar...

Idag kommer jag att göra så lite som möjligt, vara ute och läsa lite kanske, och sedan gå på GAIS träningsmatch.
    Vad annat skall man göra en dag när man vaknar och det är 32 grader ute?

Opponeringen igår gick sådär. Vi blev anklagade för personangrepp, och att ha förutfattade meningar, och tillsist grät en av tjejerna i islamofob-gruppen. Beklagligt, men jag hade inte kunnat göra det annorlunda.

Vår uppsats fick en del kritik (som sig bör), men jag är ändå rätt nöjd.

Och nu är det (typ) sommarlov. På måndag skall jag och Frida rätta formaliafel i uppsatsen, sedan finns det inget mer att göra. Och jag kan koncentrera mig på att leva mitt liv på det underliga sätt som jag har valt att leva det på.

Ibland kommer ens fördomar verkligen upp till ytan. Av någon anledning har jag fått för mig att om man läser sociologi är man vänsterpolitisk. Jag har fel.
       Häromdagen påpekade en tjej för mig att hon minsann inte tänkte plugga på nationaldagen, då den var viktig för henne. Det kan tolkas ur både ett höger- och vänsterperspektiv. Senare har jag dock fått veta att hon är moderat. Där fick jag för min (positiva) tro om sociologistuderande.

Fråga är vilka som egentligen firar nationaldagen. Nazister och annat högerpack, samt invandrade som vill ta del av den "svenska kulturen". Och så finns det en massa vänsterpack som inte firar dagen i strikt mening, utan snarare ironiserar över den och försöker motarbeta högerpacket. Oh joyful life!

Själv är jag mest trött efter att ha sovit 3,5 timmar inatt, suttit med opponeringen halva morgonen och försökt hjälpa Frida inför hennes omtenta i kvantitativ analys resten av dagen. Oh truly joyful life!

Dessutom skall jag idag åka till min gamla arbetsplats och träffa min stalker idag. Hur jag nu skall orka något överhuvudtaget...

Efter att ha försovit mig och därmed missat ett obligatoriskt seminarium sätter jag mig framför datorn för att läsa nyheterna. Och håller på att sätta gröten i halsen!
        Läser på DN.se om hur en sajt som tar ställning för predofili skyddas av lagen, då den inte innehåller något olagligt, tex barnpronografi.
        Och naturligtivs kan jag inte låta bli att gå in på hemsidan själv, trots att all logik säger att de färre som använder sig av den, desto större är chansen att den försvinner.

Jag tänker inte gå in på vad jag anser om pedofili, hur arg jag blir när de jämför pedofili med homosexualitet eller hur ledsen jag blir när jag läser om hur "kärleken till barn" skall ses som naturlig, oavsett vilket uttryck den tar sig.
        Frågan här är istället yttrandefriheten. Skall människor få säga vad de anser? Skall människor få redogöra för sina ståndpunkter i alla lägen? Jag anser ja. Oavsett om det är pedofiler eller Göran Persson. Så länge de inte skadar någon skall de visa på sin åsikt. Men det är inte helt oproblematiskt. Faktum är att ju mer uppmärksammat ett fenomen blir, desto mer normaliserat blir det, och ju mer normaliserat något blir, desto fler ger sig in i det - vad det än handlar om. Det finns säkert ett snoffsigt namn för denna teori, som i vardagslag kallas för "point your finger", dvs uppmärksamma något och fler kommer att använda sig av det, ungefär som reklam.
       En hemsida om pedofili kommer därför att göra att pedofili blir mer normaliserat. Och väcker det tillräckligt stor uppmärksamhet kommer också fler att om så inte bli pedofiler, så åtminstone agera ut lustar som de annars skulle förtryckt.

Hur löser man detta dilemma? För det rör inte bara pedofili, utan alkohol(miss)bruk, våld och en hel mängd andra, enligt mig ganska dåliga saker. Jag vet inte. Att förbjuda löser ingenting. Och dessutom - vad händer om man börjar förbjuda vad som finns i människors huvuden???

...har börjat. 3 och en halv dagar kvar innan det är sommarlov.

θ Ikväll skall jag sätta mig med opponeringen, skriva klart den och försöka få lite fason på mina egna tankar.
θ Imorgon skall jag gå på ett seminarium och titta på när andra opponerar.
θ På onsdag skall jag och Frida skriva det sista på opponeringen, sedan skall jag åka till min gamla arbetsplats för att träffa min stalker, Cecilia. Hon har hört av sig mängder av gånger nu för att jag skall träffa henne, så det får bli så.
θ På torsdag skall jag och Frida opponera på världens sämsta uppsats (en liiiiiiiiten överdrift bara) och själva bli opponerade på.

And that's it. Sedan börjar dagar av lathet, (förhoppningsvis) sol och mängder av böcker. Har beställt nya, som kommer att komma nästa vecka förmodligen. Jag skall läsa, läsa, läsa!

Tillbaka efter en liten "get-away" som var ack så nödvändig. Jag tror att jag verkligen behöver semester nu. Men den kommer snart. Jag har två seminarier kvar att gå på, varav ett innebär att jag skall opponera på en uppsats samt bli opponerad på.

Det sista känns lugnt. De som skall opponera på min och Fridas uppsats är trots allt relativt vettiga människor, trots att de båda är akademiker ut i fingerspetsarna. Men det första känns inte alls lika lugnt. Det är samma scenario som varje gång jag skall opponera på en uppsats - jag får en som suger. Och inte bara suger, utan är så subjektiv att jag vill skrika från min mages botten åt dem att de är idioter som inte fattar det.

Denna gång gäller det en uppsats som handlar om svenskars attityder mot återinförandet av dödsstraff för brottet mord i Sverige. Uppsatsen är och/eller innehåller:

Muslim-bashing på hög nivå, där muslimer utmålas som terrorister och inget mer.
Pro införande av dödstraff i Sverige, och det utmålas alltför tydligt i texten, utan att det explicivt sägs. (Därmed implicivt subjektiv, en dödssynd inom vetenskapen.)
Full av fördomar i allmänhet, bland annat rasism.
Kontradiktorisk, den säger emot sig själv hela tiden.
Fylld av formaliafel, tex innehållsförteckning som inte stämmer, pagninering som är åt helvete med mera.
Dålig notapparat, där man inte kan skilja författarnas egna åsikter från fakta.
Har en analys som inte "knyter ihop påsen", dvs klarar av vad författarna säger att de skall åstadkomma med uppsatsen.
Begreppsförvirring, där ett begrepp som har definierats inte används på detta sätt och begrepp som är tvetydiga inte definieras.

Jag blir så jävla trött. Varför kan jag aldrig få en uppsats som faktiskt är bra???

Jag skall fly landet ett litet tag. Återkommer förmodligen söndag. Au revoir!

Äntligen skall de försöka skapa en enhet för könsbyte i Västa Götaland läser jag idag i GP. Det skrivs om bristande resurser och jag kan inte annat än undra varför dessa resurser är så bristande. Inte kan det väl vara så att könsbyte inte ses som något som bör prioriteras? Inte kan det väl vara så att det ses som något man bara bör lägga resurser på när man har pengar över??? Inte är det väl så att könsbyte är något som är om inte fel, så iallafall inte rätt???

För låt mig påpeka ett par saker:
: Trots att jag inte tror på biologiskt kön i speciellt stor utsträckning anser jag att könsbyte är en rättighet. Motsägelsefullt? Inte alls. Om kön inte spelar roll, som det inte gör för mig, anser jag att alla borde ha rätt att bestämma vilket kön de skall tillhöra. Oh yes, sir!!!
:: Och trots att biologiskt kön är så oviktigt inser jag att i den strängt kontrollerade könsnormativa värld vi lever i skapar det plåga att inte känna sig hemma i sitt kön. Stor plåga. Därför borde könsbyten få stora resurser, precis som all annan vård där patienten lider.
::: Sist, men absolut inte minst, är det idag omöjligt att genomgå ett könsbyte utanför den region som man bor i. Därför måste de som vill genomgå en sådan utredning och operation idag flytta. Är det rättvist???

Så ja... Jag vill att det skall finnas en enhet för könsbyte i Västa Götaland. Jag hoppas att de skapar en riktigt snart.

Läser DN idag. Ett antal skribenter har nu hetsat upp sig över förslaget att homosexuella par skall kunna få gifta sig. De skriver att det är "ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel". Naturligtvis hånskrattar jag. Deras argument är inget annat än ett resultat av en skev människosyn. Speciellt när de skriver att barn har rätt till både en biologisk pappa och en biologisk mamma, och att detta inte kan ske inom ett homoäktenskap då en tredje part av annat kön alltid måste finnas för att reproduktion skall kunna uppstå.

Det finns så mycket att säga om detta att jag troligtvis aldrig skulle få plats med det i en blogg, men låt mig påpeka ett par saker:

° Äktenskap är inte i första hand till för att skapa barn. Detta är en ytterst gammalmodig syn
° Även om barn tillkommer i äktenskap är det i ca 10% av fallen inte den som tror att han är fadern som är det biologiskt sett. Otrohet förekommer även bland kvinnor, även om vissa vill förneka det.
° I flera äktenskap finns barn som inte har tillkommit i det äktenskapet, där den man som uppfostrar barnen inte är den biologiske fadern.
° Detta leder till, enligt författarna, att dessa äktenskap är felaktiga, då äktenskap skall vara monogama och endast innehålla biologiska barn.
° Därmed borde vi också förbjuda adoption, eller???

Visst bör man se till barnets bästa, eftersom barn är den svagare parten. Självklart skall man se till att barn har det bra. Men det gäller oavsett vilka deras föräldrar är. Denna hetero- och parnorm är absurd. Vem lever med en partner hela sitt liv i Sverige idag? Vem är inte medveten om att äktenskap kraschar och skilsmässor förekommer? Fälldin & Co anser alltså att ensamstående mödrar och fäder inte är "bra föräldrar", oavsett varför de är ensamstående. Samma sak gäller par som adopterar, eller de nya familjekonstruktioner som uppenbarligen existerar med plastmammor, plastpappor och inte minst plastsyskon.

Kontentan är: INGA FAMILJER ÄR BRA FAMILJER OM DE INTE ÄR MONOGAMA, HETEROSEXUELLA PARRELATIONER MED BIOLOGISKA BARN!!! Adoptera och du är en dålig förälder. Skilj dig och skaffa ny familj och du är en dålig förälder. Bli änka eller änkeman med barn och du är en dålig förälder. Är det så ni menar??? Eller är det helt enkelt så att ni har något emot homosexuella?????!!!!!!