charlyene against the world

Jag tror att jag börjar fatta den kvantitativa analysen nu. Men det har inte varit helt lätt, det kan jag tala om för er kära vänner. Inte minst för att jag är usel på matte, avskyr logik och dessutom inte är van vid att behöva plugga. Men nu har jag gjort en sammanställning på det som måste pluggas in till på onsdag. Sammanställningen är på 20 sidor, så jag kan inte direkt säga att den har varit effektiv, men vad skall man göra? Jag har ju faktiskt bara tagit med det viktigaste.

Den multivariata analysen är fortfarande lite svårbegriplig, men jag får ta det med F (en klasskamrat) imorgon efter demon. För imorgon är det ju faktiskt FÖRSTA MAJ! Dags att skrika halsen av sig. Eller kanske inte, eftersom jag är demovakt. Men jag hoppas att jag får något roligare att skriva om än den här skiten.

Whatever. Nu skall jag ta ett bad och bara slappna av.

Natten mellan lördag och söndag pajjade vårt lås till lägenhetsdörren. Det har krånglat länge, så vi tyckte inte det var konstigt att nyckeln inte gick att vrida runt. Det brukar ordna sig. Frugan fick helt enkelt bara ringa mig när hon ville in (vilket var typ mitt i natten) och så fick jag släppa in henne, för naturltigtvis funkade det att låsa och låsa upp från insidan.

Igår fortsatte det att inte funka. Det är söndag kväll, dörren går inte att låsa från utsidan, dvs båda vi två kan inte lämna lägenheten samtidigt. Jag ringer jouren, de byter låset - till ett som inte passar med hyrensvärdens huvudnyckel! Vilket innebär att idag får jag ringa och be dem komma och byta mitt lås igen. Och jag kan fortfarande inte lämna lägenheten, för då kan ju inte någon annan än jag och Frugan som har nycklar, låsa upp utifrån för att byta låset!

Jag som verkligen ville komma utanför dörren tidigt idag.

Nu har jag suttit sedan 11 imorse och försökt att få in all information jag behöver inför tentan på onsdag. För det första: Vem är så dum att de lägger en tenta direkt efter första maj? Fattar inte folk att man vill ut och supa då? För det andra: Jag tror inte att jag har pluggat så här mycket på en och samma dag i hela mitt liv. Det värsta är att jag vet att majoriteten av mina klasskamrater gör samma sak.

Men nu skall jag definitivt ta en paus, cykla lite på min gräsliga motionscykel, bränna bort lite tankar och koppla av. Vem trodde att jag, av alla människor, skulle tycka om att träna?

Å andra sidan är allting bättre än att plugga just nu.

Vaknade av mig själv strax efter åtta. Det är inte ofta det händer, iaf inte att jag inte somnar om och försvinner iväg igen till drömmarnas land. Efter lite gosande med kudden tog jag mig ur sängen och insåg att det är fruktansvärt varmt idag. Klockan är nu strax efter nio och det är 17 grader. Jag hoppas att det förblir så...

Fast värmen är ju inte enbart positiv. DN skriver om problemen med bland annat torka, men också sömnsvårigheter och ökad sexlust. Dags för kåtkillarna att ta över staden igen, eller?

Jag skall nu vara en duktig flicka, sätta mig och verkligen, verkligen, VERKLIGEN försöka få in den kvantitativa analysen i mitt huvud. Vi får väl se hur det går...

Tentaångesten blir bara högre och högre. Det är nog dags att gå och lägga sig och sluta tänka på intervallnivåer, korrelationer och gamma ett tag. Dags att drömma söta drömmar. Tex om den här mannen:

Jag dricker mitt te och tittar ut genom fönstret på det vackra vädret. Jag hoppas att det är lika fint på första maj, men det är väl inte speciellt troligt. Första maj är en högtidsdag för mig, man kommer ut och får skrika och demonstrera och titta hotfullt på bilister som inte stannar för demonstrationståget.

Jag måste dock säga att det finns en oproportionerligt hög andel som går med Syndikalisterna bland sociologistudenter. Kanske är det för att Syndikalisterna samlar den autonoma vänstern. Vårt tåg förra året innehöll 2500 personer och var Göteborgs största. Det kanske är dags att byta tåg, man vill ju inte vara som alla andra, eller hur?

I år skall jag vara demovärd. Det känns helt okej, allt jag måste göra är att gå i utkanten och ha en ful väst på mig. Kommer snuten och pratar med mig skickar jag Frugan på dem.

Jag ser fram emot det. Men först skall jag ta mig vidare i pluggandet.

Jag träffade M igår. Vår vänskap är nu officiellt över, jag har fått mina pengar och saker och jag vill aldrig någonsin se henne igen. Hon lämnade dem utan ett ord, med knappt ens en blick. Nu hoppas jag att hon ruttnar bort i sin lilla håla.

Annars händer inte mycket. Det är fint väder, men jag är fast inne för jag måste plugga. Och det stör mig. Jag brukar aldrig behöva egentligen plugga på detta viset, men nu är jag så illa tvungen. Kvantivativ analys är inte min grej. Den entusiasm som jag kände i början har gått över. Det ger mig bara huvudvärk.

Tvätten är klar, hemmet är städat... Förutom fönstren då som jag och Frugan skall ta hand om i helgen. All is set for the resto of the day. Problemet är att jag inte riktigt vet vad jag skall göra med min tid. Det är 1 1/2 timme tills jag måste åka iväg till ett jättetråkigt seminarium. Vad gör man fram tills dess???

Imorgon skall jag träffa M för att få tillbaka mina grejer. Jag är lite nervös för det, mest för att jag från botten av mitt hjärta verkligen avskyr henne nu. Jag bara hoppas att det förlöper smidigt. Orkar inte med bråk, skrik och tårar. Som tur är skall vi träffas på offentlig plats.

La-di-da-di-da... fan va livet är tråkigt.

Upp klockan 7 för att tvätta.

Jag vet att det finns människor som går upp så dags eller ännu tidigare nästan varje dag, men för mig är det ovant. Jag är bortskämd och lat. Jag älskar natten, skulle hellre vara ett nattlevande djur än ett daglevande. Speciellt tiden mellan två och sex på morgonen är underbar. Det är då som jag är som mest kreativ, som mest levande.

Samtidigt gillar jag att gå upp tidigt. Inte själva kliva ur sängen-grejen kanske, men när man har tagit sig ur täckets värme, fått i sig den första ciggen och man börjar vakna till. Inte för att det syns på en, ögonlocken hänger fortfarande nere vid knäskålarna. Men jag har hört att bulldog-looken är på väg tillbaka igen! Eller kanske inte.

Jag vill ha det bästa av två världar. Vi lever inte i ett 24-timmarssamhälle, vill man delta måste man vara vaken på dagarna. Inte heller vill jag vara utan solen, värmen och alla andra som är vakna under den ljusa delen av dygnet. Samtidigt vill jag ha nattens trygghet, dess lugnande inverkan på mig, dess tysta smekning över min rygg. Därför är jag glad att vi inte lever i 24-timmarssamhället. Natten skulle inte alls vara lika lockande om det fanns (många) andra som var vakna då.

Jag vill inte behöva välja! Jag kan inte välja! Varför är det så att människor måste ha sömn???

Fördelen, eller rättare sagt en av fördelarna, med att bo med någon (som det funkar med) är att man delar på saker som städning, dammsugning, disk och tvätt. Detta innebär för mig att jag städar, diskar, tvättar och dammsuger varannan vecka. Den andra veckan kan jag alltså lata mig så mycket jag vill. Bara ställa glaset i köket så är det rent snart igen. Bara lägga kläderna i tvättkorgen (som består av en IKEApåse), ställa den utanför min sovrumsdörr på tvättdagen och så har jag rena kläder. Stryka dem får jag visserligen göra själv, men det är helt okej.

Men detta innebär också att man inte blir riktigt trött på att städa. Det känns helt okej att, som jag gjorde nyss, lägga ner ett par timmar på att torka av ytor (även under saker), dammsuga, torka av golven, skrubba badkar och göra fint. Det känns inte så jävla jobbigt, för jag vet att när den här veckan är över tar Frugan över. Och jag slipper. Jag hinner inte tröttna.

Kommer inte att kunna sova inatt. Jag känner det, det bränner i mig när rastlösheten och ilskan tar sitt grepp kring mig. För arg är jag. Förbannad på världen, på män, på offer, och absolut på M. Hon beter sig ännu mer barnsligt än jag. Inte konstigt att jag tyckte om henne ibörjan.
    Men snart är det över. På fredag skall jag få mina grejer och förhoppningsvis mina pengar och sedan är hon ute ur mitt liv.

Så vad gör man en natt när man inte kan sova? Sitter vid datorn... Cyklar på sin träningscykel (vilket inte lugnar ner mig det minsta)... Försöker plugga, men det går ju sådär bra... Försöker läsa en bok, men bokstäverna bara hoppar framför mina ögon...

Okej, jag kan inte garantera att denna natt blir sådan. Men jag har haft så många sömnlösa nätter att jag känner igen mönstret.

Ingen som känner för att nattvaka med mig?

Min dag har bestått av att jag har:

• åkt in till stan för att köpa mediciner för 910,50 kr (jävla psoriasis)
• kommit hem och varit rastlös för jag har bestämt mig för att måndagar är min "ta det lugnt"-dag
• "gjort slut" med M via SMS (mycket barnsligt), vilket dock inte ledde till att jag fick tillbaka mina grejer, det är säkert något som jag kommer att få tjata och åter tjata om
• diskuterat mitt uppbrott med M med Frugan, sedan diskuterat män och ställt den stora frågan: Hur kommer det sig att män, som har sett sin fru, älskarinna, flickvän, fuckbuddy, whatever, föda barn fortfarande kan vilja stoppa sin snopp i det hålet?

Nu är det snart midnatt och dags att försöka sova. Denna pina att aldrig kunna äga natten fullt ut, jag avskyr den. Det tär sönder min själ.

Ännu en dag har försvunnit till minnets lager. Eller kanske inte, för jag minns knappt vad jag har gjort, det var så intetsägande. Förutom att jag har börjat lyssna på Rancid igen! Aahh, det får mig att minnas min ungdoms dagar.

De dagar när man var en liten punkrockare som bara sveptes med av musik. Så har jag haft det idag. Jag har svepts med att musik: Flogging Molly, Tiger Army, Dropkick Murphys, Necromantix! Och många fler...

Jag gillar Hellcat Records, det är allt jag kan säga.

Det är inte alltid lätt att vara singel. Kanske man saknar någon att dela sitt liv med, sina tankar, sin vardag, sina glädjeämnen och sorger. Saknar att ha någon som alltid finns där för en, stöttar, tröstar och skrattar tillsammans.

Jag vet inte. Den bilden av ett förhållande som målas upp är inte den som jag har upplevt. Förhållanden handlar ofta om att gå på rutin, ha en vardag som inkluderar en person till förutom sig själv. Visserligen en person som man tycker väldigt mycket om, men ändå en person till som skall få plats vid diskbänken, vid datorn, vid TV:n. Det handlar om kompromisser och gammal vana, mest av allt.

Är jag cynisk? Trovligtvis. Men jag har så svårt att förstå parnormen.

Rastlösheten som bränner i mig har fått mig att titta på gamla Hitchcock filmer. Fråga mig inte varför, men det är något mycket lugnande med att kolla in svartvita skräckfilmer. Idag blev det klassikerna "Fåglarna" och "Psycho". Underbart.

Jag kan faktiskt inte låta bli att tycka att Anthony Perkins (han som spelar Norman Bates) är lite het. Frågan är om det är värt att kolla in Psycho IV: The beginning, eller om man bara blir besviken. Jag brukar inte gilla filmer som görs bara för att berätta förhistorien, eftersom den är något som jag själv vill fantisera om och fundera över.

Men den stora frågan är ju: Varför anfaller fåglarna i "The Birds"?

Jag har just sett "The Lost Boys" och insåg att jag har sett den förut, men för längesedan. Scenen där vampyrerna hoppar från bron har på något sätt bränt sig fast i mitt sinne och jag har då och då tänkt på den, utan att veta varifrån den har kommit.

Nu vet jag. Underbar film, vad kan jag säga? I love it!

Och den får mig att än mer, nästan mer än Tiger Army's Santa Carla Twilight får mig att vilja åka till Californien, trots att Santa Carla är en fiktiv plats.

Hur kan man vara kär i en plats som man aldrig har sett? Hur kan man vara kär i en plats som inte existerar?

...leder lätt till en viss känsla av skakningar, speciellt om man är så känslig som lilla jag är. Men vad är väl pluggande utan kaffe?

Satt med Frida och skrev på PM:et inför uppsatsen. Det gick riktigt bra, och det känns som om det inte blir så jobbigt att skriva resten.

Frågan är bara vad jag skall göra med resten av min dag? Cykla lite, lyssna på lite Tiger Army och gå och handla... Det låter som en plan.

Orkar lite mer idag. Eller egentligen inte, för klockan är halv sju på eftermiddagen (kvällen?) och jag har fortfarande inte gjort hälften av det som jag måste få gjort idag. Men det känns inte riktigt lika tungt idag av någon anledning. Kanske är det för att jag har fått en del gjort tillsammans med Frida med vårat PM inför uppsatsen. Eller så är det för att jag alltid känner mig energisk efter att jag har cyklat (vilket jag har nyss). Jag vet inte. Men trots att det blåser 24 m/s ute så ser jag ut genom fönstret och tänker att jag överlever nog en dag till.

Det är ingen bra dag. Jag känner att jag är påväg in i gamla spår, där jag hellre dagdrömmer än gör något annat alls. Orkar inte läsa, orkar inte plugga, orkar inte göra något annat än att cykla, promenera och lyssna på musik. är utmattad, men kan inte sova.

Är det här bara en tillfällig svacka, eller är det såhär jag egentligen mår? Har den senaste tiden bara varit en respit, eller är det ett tillstånd jag faktiskt har möjligthet att sträva efter?

Jag vet ingenting just nu...

Idag när jag tog en liten promenad (med betoning på liten) såg jag att maskrosorna hade börjat blomma.



Jag kan inte förklara hur glad det gör mig.

Jag älskar verkligen maskrosor. Jag vet att många ser dem som ogräs, jag ser dem som små solar i gräsmattan.



De påminner mig om barndomens somrar när hela gräsmattan var full av de små ljusen och verkligenhetskänslan var så närvarande att jag levde i nuet.

Idag skulle jag och Frida egentligen gått på en utställning om trafficking som pågår på Världskulturmuséet. Men de hade problem med kylanläggningen så alla utställningar var inställda. Som tack för att vi ändå hade släpat oss dit fick vi varsitt årskort (värde 40 kr) och det var ju snällt.

+ är att jag får en dag ledigt denna vecka, vilket jag inte hade räknat med
- är att vi kommer att få det lite stressigt att skriva en synopsis till vår B-uppsats

Så vad skall man göra med sin stulna tid? Jag tror faktiskt att jag skall vara så tråkig att jag skall plugga lite.

Världen verkar stå i blom. Träden är påväg att bli gröna, någon gul buske blommar utanför mitt fönster:



Själv skall jag till skolan för att sitta instängd i en tråkig datasal tillsammans med en massa andra studenter för att göra en workshop om könroller i familjen. Hur kul som helst! NOT!!!

Men å andra sidan: Om det inte vore för skolan skulle jag förmodligen inte ta mig utanför dörren idag. Det är helt enkelt en sådan dag när jag sov för länge, åt för mycket igår, och är allmänt trött.

Dessutom har jag gjort en undercut och jag vet inte riktigt om jag trivs med det. Men jaja... Det är ju bara hår och sist jag kollade så växer det ut igen.

Igår var till stora delar en superbra dag. Matilda tränade inför Frihetliga Cupen. Det var mycket roligt att se, speciellt eftersom alla som spelade var i usel kondition! Jag fnissade åt dem och var glad att jag inte var med.

Sedan hem till Matilda för sminkning och hårfixning. Jag och Frugan drog och käkade, sedan hämtade vi öl i den hemliga källaren (Formus källare, där det av någon anledning alltid finns alkoholhaltiga drycker), åkte till Kungsparken och hängde lite sådär med våra öl. Matilda såg mest förvirrad och uttråkad ut, för det var för mycket människor.



Jag fnissade hånfullt åt alla de "alternativa människorna" som alla såg likadana ut (svarthåriga, hög lugg och körsbärsväskor). Sedan till Sticky Fingers, där vi såg Deadline som var hyfsade. Vi väntade i vad som kändes som en evighet på att Tiger Army skulle komma på scen... Och fick öl spillda på oss, människor knuffade oss och det var allmänt varmt. Men så kom de på tillsist. Och var var bara underbart bra!

Tyvärr blev alla bilder man tog antingen dåliga eller suddiga eller både och, men:



Det var det roligaste jag har haft på länge. Någon kastade öl på bassisten, vilket fick sångaren att försiktigt ställa ner sin gitarr och springa för att försöka slå ner vem det än var som kastade ölen! Matilda började bråka med en snubbe som stod i en Ozzy t-shirt och försökte verka cool medan han knuffade konstant på Matilda. Hans tjej fick gå emellan och rädda honom. Louise blev jättefull och skulle stagedive:a och blev nedknuffad från scenen av sångaren. Det var en märklig, men väldigt, väldigt, väldigt bra kväll!

Jag önskar att det fanns biljetter kvar till spelningen i Stockholm. Då hade jag fanimej åkt dit.

Dagens planering är inte speciellt välgjord måste jag erkänna. Den är något hektisk.

Om en kvart måste jag dra för att åka till stan och titta på när en polare tränar inför Frihetliga Cupen, sedan skall vi försöka att inte supa ner oss, för att slutligen dra till Sticky Fingers och titta på Tiger Army m.fl.

Askul dag. Men jag är slut redan nu...

D kommer aldrig att bli något annat än en date. Och det är helt okej. Vi kom överens igår om att inte dejta mer, för det känns som om vi bara är polare. Avslappnat och trevligt, men inte någon direkt attraktion.

Vi är alldeles för olika. Inte för att det nödvändigtvis är ett hinder, men vi såg så olika på saker och ting att det var svårt att mötas på mitten.

Men han är snäll, trevlig och rolig. Och en ny polare är ju inte fel.

Har precis kommit hem efter att ha träffat M för första gången på flera veckor. Det kändes jävligt tungt att träffa henne, prata med henne och inse att man kan skriva upp på listan över ännu en person som man hade fel om.

En person man trodde var ens vän, men egentligen bara utnyttjade en.
Någon som man litade på, iaf litegrann. Och så visar sig personen vara... bara en idiot.

Jag känner mig dum. Känner mig korkad för att jag gick i fällan än en gång. Kanske jag borde sluta lita på människor?

D hörde av sig idag. Vi skall gå på bio imorgon. Okej, jag vet, det är typ världens klyschigaste date, men wtf. Jag gillar bio. jag förstår bara inte varför jag är nervös. Så jävla speciell är han inte.

Jag har aldrig haft så roligt på en föreläsning som idag. Våran föreläsare måste vara en av de bästa som jag har haft eftersom han fick signifikanstester och konfidensintervaller att låta roligt. OCH JAG FATTADE VAD HAN PRATADE OM!!!

Och för att göra dagen ännu bättre var jag (för första gången på mer än ett halvår) ute och sprang. Och det funkade!

...hur många ord det är i en roman? Mer eller mindre, naturligvis, eftersom alla böcker är olika långa. Men på ett ungefär?

Jag känner en tjej som måste bädda sin säng minst fem gånger om dagen för att den skall hålla sig någorlunda bäddad. Den tjejen är jag. Jag vet inte varför, men jag älskar att göra saker i min säng. (Ack, vilka snusktanter och -gubbar som läser min blogg.) Läsa, skriva, rita, tänka, lyssna på musik och en massa andra saker var det jag menade.

Den stora nackdelen är att min säng alltid ser något rörig ut. Senast jag bäddade den var för ca en halvtimme sedan och nu ser den ut som följande:



Nu kanske något smartass säger: Men sluta bädda sängen då, eller gör det bara en gång! Men jag kan inte ha en obäddad säng. jag kommer i obalans då. När jag inte använder sängen måste den vara bäddad, annars mår jag dåligt.

Tvångstankar någon?

...att det kunde sluta blåsa. 11 grader och sol är inte helt fel, men när det är blåser så hårt att det känns som om huset rör sig blir man inte så pigg på att gå ut. Jag har dock inte mycket för mig. Att ha en vardag suger.

Tog ett piller igår - mitt sista för övrigt, eftersom de nu är slut - och slocknade, trots panikångest och en kanna kaffe. Detta resulterade i att jag vaknade halv tolv idag, kände mig helt jävla fucking groggy och visste knappt mitt eget namn. Piller is not my shit. So anyways, klapmade mig iväg till skolan, gjorde så lite som möjligt och var inte direkt social. Mötte frugan för fika där jag även stötte på Tildus. Drog iväg för att se Gais-Hammarby.

Okej, jag är ingen sportfantast. Inte när det gäller någon sport. Men skall jag se något skall det fan vara fotboll och det skall fan vara Gais. That's it. Helt irrationellt, helt utan någon större eftertanke överhuvudtaget. Jag gillar Gais helt enkelt.

Fast de spelade dåligt som fan idag. Närkontaken var okej, men det fanns fan ingen som backade upp passningarna. Matchen slutade 1-1.

När jag och Frugan gick från Nya Ullevi (som förövrigt suger som stadium) mot Brunnsparken för att ta vagnen hem såg vi:

• En man som pucklade på en annan man. Då säger man nr 2: "Varför slår du mig? Jag är ju också Gaisare." Man nr 1 svarar med: "Åh fan!".

• GM-gubbarna springer förbi oss, jagandes några Hammabyare. En gubbe skriker: "Vi är bara tre stycken. Stanna då!". Jag och Frugan skrattar. Gubben skriker: "Kom igen! Vi tar dem vid Korsvägen". Jag förstår aldrig varför snutarna aldrig tänker på att de kan träffas vid Korsvägen. Det är samma sak varje gång.

• Sedan urartade det hela ännu mer. GM och Hammarbyfans börjar slåss, efter kommer snuten med piketbussarna. Snuten bildar kedja för att inte släppa förbi fler supportrar, jag och Frugan slinker förbi genom att se snälla och oskyldiga ut.

• Nära Brunnsparken ser vi hur Gais-Hammarbysupportrar (läs: huliganer) har rykt ihop, snuten följer efter dem. Jag är bara trött och frusen, och vill hem.

När jag blir stor skall jag skriva en bok om våld.

Ibland känns det som om jag vill rädda hela världen. Jag vill utrota vartenda miljöproblem, ge vatten till de törstiga, mat åt de hungriga, hem åt de hemlösa.... Jag vill ge ren luft, ren jord, rent vatten och rena kläder åt mänskligheten. Men mest av allt vill jag rädda mina vänner...

Jag vill lösa deras problem, varesig det har med ekonomi, droger, bostad, pojkvänner, flickvänner att göra. Det spelar ingen roll om de har problem med jobbet, skolan, vännerna, tiden, livet - jag vill fixa det. Få dem att må bra.

Men jag kan inte. Och det gör ont i mig, så fruktansvärt ont. Ingen kan vara Superman, ingen kan vara Jesus. Ibland önskar jag att jag vore det, men jag kan inte. Jag måste tänka på mig själv, mitt eget liv. Total altruism är ingen möjlighet.

Man kan inte kämpa varje sekund av sitt liv. Om man gör det sliter man (i bästa fall ut) sig. Eller så glömmer man bort vem man själv är.

Men hur kan man låta sina vänner lida? Det är också en omöjlighet. Jag slits mellan två ytterligheter och jag vet inte vad jag skall göra.

Det snöar ute! Tunga, stora flingor som faller mot marken. Jag är inte glad.

Jag vill ha sommar, sol, värme, bad och alla de där andra saker som man längtar efter i april. Jag älskar snö, missförstå mig rätt, men inte NU! Inte i april....

Charly not happy...

D har fortfarande inte hört av sig. Han ligger säkert och sover efter gårdagens fest som jag vet att han skulle på. Så jag måste uppenbarligen hitta något annat att spendera min dag med.

Min fru kommer snart att åka hem till sina föräldrar, så det blir inte mycket att leka med där. Å andra sidan fick jag nyss se ett bröllop (eller snarare, när brudparet hade gift sig och skulle åka iväg till festen) vid ett av höghusen bredvid mitt. Det var spännande. Inte minst för att bruden hade röd slöja på sig... Jag och Frugan stod i fönstret och stirrade på dem och utbrast "wtf!?!?" ett par gånger.

Jag skulle kunna åka in till stan, köpa lite anteckningsböcker och sätta mig ner och organisera mitt liv. Men det känns inte direkt aktuellt. Det slutar nog med att jag kryper ner i soffan, läser "Before the Dawn" och undrar varför mitt liv rinner mellan fingrarna på mig.

Drack en och en halv öl igår, under en tidsrymd av ca 4 timmar. Kände helt enkelt inte för det. Men satt med Matilda, Frugan och deras mycket trevliga vän E på ett par pubar, spelade lite biljard och livet flöt på.

D (som i Daten) hörde av sig igår. Vi kanske gör något idag. Får se... Han är lite av en fegis tror jag. Men det är å andra sidan jag också.

Det är två månader kvar tills denna termin är över. Två månader har jag på mig att komma på vad jag skall göra hela sommaren. För det är nämligen så att jag skall vara ledig. Fri som en fågel... Typ...

Problemet ligger i att jag är usel på vardagen. Usel på att göra något annat än att få den att gå. Usel på att finna en mening. Så vad gör man? Lutar sig tillbaka och erkänner att detta inte är mer än en existens? Jag klarar inte av det.

Några sommartips?

Hade blinddate i förrgår. Det gick sådär. Det var väl trevligt (vi spelade biljard och drack öl), men det var inga fyrverkerier direkt. Och det är inte sådär att jag direkt sitter och väntar vid telefonen på att han skall ringa.

Annars är det påsk, en av de mest tråkiga högtiderna någonsin. Man äter kanske lite ägg och dricker lite kaffe, men mer än så är det inte. Frugan har iaf lyckats att tillsist ta ner julpyntningen. Det känns bra. Och vår lägenhet är fri från allt som kallas för påskkärringar, häxor och annat tjafs.

snart skall jag åka till las parentas för en lite get-together och det är väl trevligt. Så får vi se vad som händer ikväll... Finns det ens något öppet på långfredagen?

...att man kan leta en hel dag och ändå inte hitta en snygg topp?

Igår var en ganska produktiv dag. Jag gick till skolan trots att det kändes tungt som fan, skrev en enkät som vi hade i uppgift att göra och fixade mig både ett ämne och en partner till uppsatsskrivandet! Kändes jävligt gött att ha fått det gjort...

Så jag och Frida skall, om vi får ämnet godkänt, skriva en uppsats om hur trafficking porträtteras i en utställning som just nu pågår på Världskulturmuséet. Känns intressant och ganska lätt. Och framförallt roligt att skriva med Frida, för hon är smart och har bra idéer och gör det hon skall utan att vara överstressad. Mycket bra!

Lite mindre nöjd är jag med det faktum att jag inte förstår ett skit om hur jag skall söka utbildning i höst. Många är kurserna är på 7,5 eller 15 hp, och hur skall jag då kunna få ihop 30 hp? Jag är totalt lost. Kanske jag bode ha varit på informationsmötet om Bologna, men faktum är att de som var där inte har en fucking jävla clue iaf. Så är det...

Fortfarande ångest över vad jag skall välja, men det känns lite bättre nu eftersom jag insåg att om jag läser en termin till har jag en kandidatexamen. inte helt fel...

Idag skall jag åka in till staden för att shoppa. Det känns konstigt att säga "in till staden", eftersom jag faktiskt bor i en stad. Men jag bor ju på ö-delen, så jag antar att det är nästan lite korrekt.

Annars på västfronten intet nytt.

Jag har varit singel ganska länge nu, närmare bestämt nästan ett och ett halv år. Under denna tid har jag sällan känt att jag "vill ha någon" som det ibland uttrycks. Men det är fascinerande att se hur omgivningen antar att man är ute på jakt, att man vill ha någon, eller att man iaf har one night stands. Om jag har det eller ej, låter jag vara osagt, men faktum är att alla, förutom de som känner mig utomordentligt väl, helt enkelt antar att jag knullar runt. För sex är ju något som alla människor behöver, eller hur? Och förhållande är något som alla (läs tjejer) vill ha.

Det finns flera skäl till att jag inte har gett mig in i ett förhållande under detta 1 1/2 år.

• Jag har inte hittat någon som jag har haft intresse av som jag har velat vara tillsammans med.
• Jag ogillar bundenheten som jag känner i ett förhållande.
• Jag är stark nog att inte behöva någon för att känna mig hel.
• Det känns onödigt med förhållande.

Men för att blidka allmänheten (läs mina vänner) har jag nu gått med på att gå på en dejt. Jag vet inte riktigt när, men det kommer säkert att bli denna vecka. Och med anledning av detta satt jag och Frugan igår och hade en lång diskussion på balkongen igår. Balkongen är ett utmärkt ställe att diskutera på. Man kan röka, man kan titta på det brinnande huset och livet känns helt enkelt lite trevligare när man kan låta ens ord flyga ner på balkongen och sakta singla mot marken likt ett höstlöv.

Diskussionen ifråga handlade om män, pojkar och saker med snopp och vad man har för kriterier när det gäller pojkvänner. Diskussionen var lång och väldigt slingrig, och innehöll bland annat saker som att jag kan inte ha en pojkvän som...

...inte accepterar psykiska sjukdomar
...är oattraktiv i mina ögon
...inte har egna intressen
...är ute och super varje vecka
...inte minns saker som jag har sagt till honom
...inte kan föra en vettig diskussion
...inte tror på strukturer
...är sexist, rasist eller tycker att alla människor inte har lika värde
...inte har en samhällsanalys
...aldrig har läst en bok efter gymnasiet
...är en testosteronsvenne, eller som inte låter mig sköta mina egna konflikter
...röstade på alliansen
...osv i en lång lista.

Listan blev tillslut så lång att jag började frysa och vi gick in. Där tog diskussionen slut. Vi får återuppta den en annan dag. Jag bara undrar detta: Hur mycket krav får man ställa utan att det blir orimligt?


Ett annat tillägg kan göras: Ibland undrar de av mina vänner som vet att jag är bisexuell (dvs typ alla) varför jag aldrig skriver om tjejer. Det finns en anledning till detta. Tjejer har sin charm, speciellt när det gäller sex. Jag tror dock aldrig att jag skulle kunna ha ett förhållande med en. Eller rättare sagt: Jag känner mig inte lockad av att ha ett förhållande med dem. Jag kan knulla dem, bli kära i dem och till och med älska dem. Men jag känner mig inte attraherad av tanken på ett förhållande med någon av dem. Jag vet inte varför, jag har funderat mycket på det. Men inte kommit fram till ett svar.

Inte nog med att jag hade massor av fästingar på mig igår. Inatt fick jag x antal myggbett på ryggen, benen och armarna. Jag måste verkligen dra till mig kryp och flygfän av diverse slag. Inte alls kul, om du frågar mig.

Det är alltid samma sak. Jag och mitt ex brukade sitta ute och grilla ofta om sommrarna. Han fick inga myggbett, det fick jag. Han fick aldrig några fästingar när vi hade varit på picknick, det fick jag. Min fru har haft ca 2 fästingar i hela sitt liv, jag hade sammanlagt nio stycken bara igår. Jag får alltid stora, stora myggbett som svullnar upp till bölder, medan andra inte får ett enda.

Hur kommer det sig? Har jag attraktivt blod? Det borde jag inte ha, som rökare och stillastittare. Och sedan undrar jag om myggor kan få förkylning. För om de kan det skall jag fan sätta mig i en myggsvärm nästa gång jag är riktigt förkyld.

I övrigt så blir jag nästan aldrig stucken av getingar, så jag antar att det finns några ljusa studer i mitt liv. *flin*

...att det satt fem fästingar till på mig. Jag undrar hur många man kan få utan att bli sjuk?

Hemkommen från föräldrarna är jag fylld av mat och tankar. Jag hade ett lite smärre breakdown i fredags kväll, över skolan och framtiden. Och ännu mer breakdown blir det över att min pappa säger att han inte kan råda mig till någonting, det är helt upp till mig och mina val. *suck* Min pappa är alldeles för lik mig. Förstår han inte att jag behöver lite råd och stöd ibland?

Men, men... Jag hade i övrigt en trevlig helg, tittade på blåsippor och fick årets två (sic!) första fästingar. På halsen av alla ställen. Och fick te med choklad och chilli i födelsedagspresent. Nice.