Fri som en fågel?
Jag har inte blivit bättre av min tid inom den psykiatriska slutenvården, snarare sämre. Jag förstår inte hur jag skall överleva detta. Kan någon förklara för mig?
Den goda nyheten är iallafall att jag är slutkörd efter att ha får ett totalt manianfall i väntan på att få träffa överläkaren idag, så jag kan nog sova inatt. 5 fucking jävla timmar fick jag vänta! Och jag var helt hyper, så jag bara gick runt, runt, runt. Tillslut fick jag tillsägelse av personalen att ta en promenad, för jag störde tydligen alla som försökte ta det lugnt. :-)
Skriver mer imorgon. Det är dags för mig att sluta mina gråblå ögon nu och hoppas på att få försvinna från världen en stund.
Läs även andra bloggares åsikter om frisläppning, utskrivning, slutenvård, psykiatri, mani, väntan, sömn
Hej charlyene. Jag har följt din blogg ett tag nu, och den har gjort mig nyfiken. "Nyfiken" är nog kanske fel ord, men jag vet inte hur jag annars ska beskriva det. Mycket av det du skriver om kan jag relatera till själv och jag kryllar av frågor. Jag ska säga på en gång att jag inte skriver här för att försöka hjälpa dig. Jag har förstått att motiven till varför man följer en blogg med anknytning till psykiska åkommor kan vara viktiga, så jag vill vara så ärlig jag kan från början. Jag läser din och andras bloggar av egenintresse och anledningen till att jag läser här är nog mest för att jag försöker ge en förklaring till min egen situation. En slags återkoppling kanske. Jag ser egentligen ingen större skillnad på dig och mig som personer och hade omständigheterna varit olika så hade det nog lika väl kunnat vara jag som mådde så dåligt att jag knappt kunde ta hand om mitt eget liv. För att förklara varifrån frågorna (som kommer här nedan) kommer så är det för att jag väldigt gärna skulle vilja veta var brytpunkten mellan dig och mig går. Kanske för att ge en förklaring till alltihop, att hitta den sista pusselbiten som gör att allt faller på plats, eller annars kanske för att hitta några till frågor. Vem vet? Här är dom i alla fall. Tar du dig tid att svara så lovar jag att förklara motiven bakom frågorna i den mån de inte redan är uppenbara.
Har du alltid mått och känt som du gör nu? Kan du minnas någon punkt där allt tog en vändning mot det mörkare? Sker det i perioder, och vad utlöser dem i så fall? När är du glad och vad beror det då på?
Har du någon förebild? Lyssnar du på andras råd, och i så fall, vad rör det sig om då?
Hur är din självkänsla vanligtvis? Är du bra på det du gör? Är du bättre än andra på något?
Har du lätt att ta en offerroll, och om du gör det, vad framkallar det för känslor? Hur ser du på en person som tar en offerroll i allmänhet?
Tror du på en människas förmåga att skapa sig själv, att styra över sitt eget öde?
