Hur kan detta vara logiskt?
Det enda jag har ätit under de senaste dygnen är:
fyra koppar kaffe, två koppar te, en del vatten, en smörgås och en skål med havregrynsgröt med mjölk.
Nu är jag yr, får hjärtklappning så fort jag försöker städa och kallsvettas. Jag borde äta något, det är vad den "normala" logiken säger. Men jag njuter av att må dåligt, jag njuter av att veta att min kropp förbränner fett och muskler så att jag går ner i vikt. Jag njuter av att nästan svimma när jag tar tvätten till tvättstugan, njuter av att veta att de första fem dagarna på en diet är de värsta och att det sedan blir bättre. Njuter av att tänka mig en framtid där jag inte behöver lägga pengar på mat, för jag äter så lite som möjligt.
Hur kan denna logik ha tagit överhanden? Det känns nästan som om jag tog ett rationellt beslut, i stilen "nu har jag hetsätit så länge att det nu är det dags att svälta mig själv". Jag förstår att min inre logik är förvrängd av sjukdom och att detta inte är friskt. Men det betyder inte att jag tänker sluta. Jag njuter ju!
Läs även andra bloggares åsikter om självsvält, inre logik, rationellt beslut, njutning
Jag njuter också av det. Fastän jag vet att det är sjukt och farligt, blir det på något sätt som om jag klappar mig själv på huvudet och säger: "Duktig flicka. Det här har du gjort bra!" Jag njuter av smärtan i buken när jag kräkts upp en måltid, jag njuter av känslan att inte ha ätit något på hela dagen, jag njuter av att vara nära att svimma. Då vet jag att jag gör det jag 'ska'. Men hur sjukt är det egentligen inte att göra så? Det är ju livsfarligt. Det vet både du och jag och ändå kan en inte sluta. Usch... jag hoppas verkligen att du får hjälp innan din kropp får lida ännu mer för det. Det bästa vore om en inte behövde ersätta olika destruktiva beteenden med varandra. Slutar en banta och kräkas, ja, då kommer rakbladen tillbaka i bilden igen.
Jag vill inte att ditt hjärta ska stanna av svält eller kräkningar, kaliumbrist sliter jättemycket på hjärtat, och en del som bantat länge kan inte få tillbaka samma/liknande muskelmassa för att de liksom förtvinats bort. Du verkar som en fin människa och fina människor förtjänar inte att ha det så. =[
Jag ersatte rakbladen med att hetsäta, nu ersätter jag hetsätningen med självsvält. Och det som skrämmer mig mest är att det känns helt logiskt, som om det är en självklar sak att göra.
Jag hoppas att du också får hjälp innan din kropp tar ordentlig stryk av det. Men själv är jag inte så säker på om jag egentligen vill ha hjälp.
