charlyene against the world

Jag är inte en spontan tjej. Snarare tvärtom: För att inte falla ner i oordning och kaos måste jag ha fasta rutiner. Jag måste vakna vid ett visst klockslag, äta på vissa fasta tider och om något skall göras, så skall det planeras i förväg, helst dagen före. Inte tidigare än så, eftersom jag inte kan förutsäga hur jag kommer att må om några dagar. Men planering är ett måste, annars blir det oordning i min hjärna och då stressar jag (även om jag inte har något att stressa över), och när jag stressar blir jag dissociativ och det är bara jobbigt.

Så när planer ändras i sista minuten så blir det konstigt i min hjärna. Idag var det meningen att Frugan skulle till tatueringsstudion för en inbokad tid klockan 12. I sista minuten ändrar tatueraren tiden till 16 istället. Så jag, som hade planerat allt så fint inför dagen, sitter nu bara och stirrar rakt fram och vet inte vad jag skall göra.

Jag fick veta detta när jag redan var färdigsminkad och bara skulle dra på mig kläderna och gå hemifrån. Så nu sitter jag här med min krigsmålning, i morgonrocken och kan inte för mitt liv få min hjärna att förstå att det faktiskt finns saker som jag skulle kunna göra under tiden. Diska, tex. Eller vattna blommorna. Eller dricka en extra kopp kaffe. Men nej... Jag var helt inställd på att vid det här laget ha gått hemifrån, och eftersom det inte blev så är det kaos i min hjärna.

Ångesten rider mig, för jag känner mig stressad. Det är märkligt hur jag kan känna mig stressad för att jag fick extra tid på mig, men som sagt: Allt som går utanför mina planerade ramar gör att jag känner mig stressad. För mycket tid är ibland mer illa än att ha för lite tid.


Läs även andra bloggares åsikter om stress, planering, rutiner, emotionellt instabil personlighetsstörning, borderline, kontroll, tid, dissociativa tankar, förändring