Fascination och schizoida tendenser

Idag var jag hos barnmorskan. Efter att länge ha skjutit upp det var det äntligen dags att byta ut min p-stav. När de tar ut den gamla, går det till så att de med skalpell skär upp ett litet hål i huden vid ena änden av p-staven, och sedan drar ut staven med tång. Jag, som självskadare, var totalt fascinerad av detta. Jag var ju bedövad, så det kändes ingenting, men att se något komma ut ur huden på detta sätt var... förundransvärt. Jag tror nog att barnmorskan tyckte jag var lite underlig som fascinerad stirrade på ingreppet.

Å andra sidan hade jag redan innan fått förklara att jag hade emotionellt instabil personlighetsstörning, eftersom jag fick fylla i ett papper där det bland annat frågades om jag var psykiskt frisk. Vad har det att göra med min p-stav, undrade jag? Men fick inget svar. Så fick jag förklara vad emotionellt instabil personlighetsstörning var, inklusive självskadebeteende, så att hon skulle vara beredd på ärren. Jag nämnde inte borderline, för borderline är ett ord med MASSOR av negativa konnotationer. Folk tror sig veta vad det är, men har egentligen ingen aning.

Det togs även ett cellprov för att kolla om jag har cellförändringar som kan tyda på livmoderscancer, eller whatever. Det är något som kvinnor skall göra vart tredje år, har jag hört. Det var andra gången för mig, och det gick väl bra. Men för någon som mig, med rejäla schizoida tendenser, är det plågsamt att beröras fysiskt på detta sätt av någon. Det handlar inte om att jag känner mig utsatt bara för att jag ligger med fittan i vädret, eller att någon drar en skalpell i min arm - det handlar om att någon kommer nära mig. Beröringen av hennes hand på min arm var värre än skalpellen. Att de sticker in en bit stål i slidan på en, för att hålla den öppen, är värre än provtagningen. Jag tog 10 mg Stesolid innan jag gick dit, och ändå höll jag på att sparka barnmorskan i huvudet. Men det värsta är nästan det som jag ALLTID hatar: att behöva ta folk i hand. Jag AVSKYR det, och kommer nog aldrig att förstå meningen med det.

 Noli me tangere, or you shall die!

Tur att jag bara behöver gå igenom detta vart tredje år. (Fast handskakingar utsätts jag ju för titt som tätt, olyckligtvis...)

/Charlyene - please don't touch

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0