Moln av irritation

Ännu en dag. Jag önskar att jag bara kunde krypa ner i sängen igen och sova.
Aldrig mer vakna, aldrig mer vakna.
Men jag är för uppe i varv för att klara av passiviteten, för att klara av att stirra in i väggen och dagdrömma. Min hjärna vägrar gå med på det, den säger STOPP och sänder ut signaler till kroppen att nu är det dags att röra på sig. Så jag vaknar rastlöst av och an, utan mål, utan mening.

Minsta sak blir till gigantiska moln av irritation.
:: Som att Mannen fuckade upp tatueringen på mitt vänsterben, färgen fäste inte på den sista blomman, så nu ser den väldigt muppig ut. Han svarar inte på sms, ignorerar mig totalt, så att boka en tid för att fixa det är svårgöreligt. Och jag är irriterad som satan över min icke-färdiga tatuering. Mannen skiter jag alltmer i.
:: Som att min läkare, Dr. "Låt oss vara ärliga mot varandra *fånigt leende*" har skrivit ett sjukintyg som jag skall lämna till F-kassan, där det står att jag vägrar viss medicinering (vilket jag inte tycker att F-kassan behöver veta) samt bifogar en del ur min journal. Hålla?!? Vad hände med sekretessen? Behöver inte jag godkänna sådant; och varför in i HELVETE skall F-kassan läsa min journal?
:: Som att vattnet är avstängt halva dagen idag, så jag kan inte diska eller duscha.

Jag är irriterad. Dricker andra koppen kaffe och försöker att inte bryta samman. Det går sådär...

/Charlyene - as I walk through the shadows in the valley of death...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer
Postat av: bimbomamman

hej , jag lider av svår ångst.

Kika gärna in till mig , är kul att prata med andra som är i samma sits.

2008-11-26 @ 18:17:44
URL: http://sandram.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0