Ett, två, tre... DYK!
Djupdykningen igår var inte rolig. Den kom över mig inom loppet av en timme, och varade tills det att jag somnade runt halv sex imorse. Från neutral (avtrubbad) till mörk avgrund (självmordsbenägen) inom loppet av en timme - det är en resa som jag inte uppskattade och som fortfarande stannar kvar i min kropp, trots att jag har sovit och trots att jag nu är lugnare.
Så... Jag dog inte. Satt istället och skrattade åt min misär, en vansinnig kvinnas skratt. Grät och körde naglarna i smalbenen, och skrattade lite till. Skrattade åt mig själv och åt mina hallisar.
Jag försökte desperat hålla mig sysselsatt, så med mp3-spelaren på högsta volym och Street Dogs, The Clash, Rancid och AFI dånande i hörlurarna rensade jag i min bokhylla, organiserade och gjorde allt för att inte tänka på nuet.
Detsamma gäller idag. Jag vill INTE vara med om samma som igår, så jag skall försöka hålla mig sysselsatt. Ta ett långt bad, läsa så mycket jag kan, städa och göra vadsomhelst bara för att inte fastna i det inre kaoset. För jag känner det inom mig, hur det bygger upp kraft inför kvällen. Växer tills det hotar att explodera...
Jag har ingen aning om varför jag mår såhär. Jag har ingen aning om varför det kommer över mig på detta vis. Och jag bryr mig inte. Jag vill bara bli av med det.
Läs även andra bloggares åsikter om djupdykning, självmordsbenägen, sysselsättning, inre kaos, smärta
Så... Jag dog inte. Satt istället och skrattade åt min misär, en vansinnig kvinnas skratt. Grät och körde naglarna i smalbenen, och skrattade lite till. Skrattade åt mig själv och åt mina hallisar.
Jag försökte desperat hålla mig sysselsatt, så med mp3-spelaren på högsta volym och Street Dogs, The Clash, Rancid och AFI dånande i hörlurarna rensade jag i min bokhylla, organiserade och gjorde allt för att inte tänka på nuet.
Detsamma gäller idag. Jag vill INTE vara med om samma som igår, så jag skall försöka hålla mig sysselsatt. Ta ett långt bad, läsa så mycket jag kan, städa och göra vadsomhelst bara för att inte fastna i det inre kaoset. För jag känner det inom mig, hur det bygger upp kraft inför kvällen. Växer tills det hotar att explodera...
Jag har ingen aning om varför jag mår såhär. Jag har ingen aning om varför det kommer över mig på detta vis. Och jag bryr mig inte. Jag vill bara bli av med det.
/Charlyene - rädd för mig själv
Läs även andra bloggares åsikter om djupdykning, självmordsbenägen, sysselsättning, inre kaos, smärta
Kommentarer
Trackback
