waiting for my life to begin

Tog en Seroquel igår. Det är min nya medicin. Antipsykotisk, antimanisk ska den visst vara. Jag hann titta på en halvtimme av en av världens bästa filmer (Girl, interrupted) och sedan slocknade jag. Med datorn i knät. Jag sov nästan 13 timmar och vaknade och var... bäng helt enkelt. Att vakna och att ta sig ur sängen var som att simma genom gelé. Jag hoppas att det blir bättre efter att jag har fått i mig lite kaffe. Eller kanske snarare mycket kaffe. :-)

Idag ska jag städa, tvätta och skriva en tenta eller två. Imorgon skall jag träffa psyktanten, på tisdag är det sjukgymnasten. Det blir nog bra det här. Om jag bara får ett intyg att ge till CSN varför mina studier går åt helvete.

Men Sertralindosen är iaf höjd. Till 75 mg om dagen. Och kommer säkert att höjas sucessivt allteftersom min hjärna vänjer sig. Nu gäller det bara att vänta och se.

Kommentarer
Postat av: Dizzy

Lova mig bara att du säger till om det finns nått jag kan göra. Du vet att jag gör vad som helst för dig gumman trotts att jag har varit dålig på att höra av mig.
Vill inget annat än att du ska må bra.
Alla har vi våra sätt att handskas med ångest, jag har haft mina sätt sen tidigare och jag har mitt sätt nu oxå så jag förstår att ångesten gör mycket men det ska inte innebära att du gör dig illa hjärtat.

2008-02-17 @ 11:28:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0