Ett nej är inte alltid ett nej - i ack så många sammanhang

Jag misstänker att vi är i majoritet, vi som inte tycker om telefonförsäljare (eller för den delen ivriga försäljare på stan). De stör, påstår sig veta saker och gör allt för att sälja produkten - vilket säkerligen handlar om provision. Nu sprider sig rykten om att en del av dessa har fått instruktioner om att ett nej inte är ett nej, att kunden inte skall få bestämma när hen skall avsluta samtalet. Provoice, ett telesäljarföretag med 280 anställda i Göteborg och ca 400 i Stockholm och Uppsala, skall till sina anställda ha delat ut instruktioner om att inte låta kunden leda samtalet och att alla "nej" från kundens sida skall ignoreras.

"'Nej är Hej inom telemarketing' står det i den handledning som delas ut till alla nya säljare. Sedan följer tips och instruktioner om hur man ska kringgå motståndet. Om kunden säger att han eller hon har ont om pengar ska säljaren framhålla hur mycket man sparar jämfört med ordinarie pris. Och om kunden inte har tid ska säljaren betona att erbjudandet sparar tid i framtiden."

(Läs mer här.)

Jag är medlem i NIX; problemet är att en inte kan spärra mobiltelefoner i deras register (ännu). Dessutom spärras en inte mot telesäljare från företag vars tjänser en redan använder. Därför tvingas jag titt som tätt slänga på luren i örat på bland annat Tele2, ComHem och Tre. Vilket suger. Jag är redan kund, jag vill inte bli påtvingad fler tjänser hos dem än de som jag redan har. Men tro mig när jag säger att de inte tar ett nej-svar på ett speciellt bra sätt.

Frugan har blivit nedringd av ComHem de senaste veckorna, då de verkligen vill att hon skall skaffa TV-kanaler ur deras utbud. Problemet är att hon inte äger någon TV. Och ingen på ComHem tror henne! Visst, jag förstår att människor ofta ljuger och säger att de inte har TV för att slippa undan teleförsäljare. Men säger inte det ganska mycket om hur desperata människor är, hur gärna de vill slippa telesäljarna?
Tillslut gick det så långt i Frugans fall att de kom och knackade på dörren. För att hon skulle bevisa att hon inte hade någon TV. Vilket är oerhört sjukt, anser jag. Hon vägrade släppa in dem, och får därför fortfarande utstå telesamtal om hur hon borde ha ett större kanalutbud.

Well, well. Desperation verkar vara ett nyckelord hos alla försäljare.

/Charlyene - vill inte prata med människor som försöker pracka på mig saker jag inte behöver

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer
Postat av: Jan

Har du provat och ringa kundtjänst? Jag hade samma problem men så ringde jag både comhem och tele2 och sa

att jag vill slippa telefonerbjudanden. Det har fungerat för mig. Inte ett erbjudande på ca ett år nu. :)

2009-02-14 @ 23:04:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0