Lite glädje i allt det mörka
Det finns fördelar med att vara emotionellt instabil jämfört med att vara deprimerad. Trots ångestkaos och känslosnurror, kan man i instabiliteten uppskatta de små sakerna. För mig, och för många andra som jag har pratat med, innebär depression att inte kunna glädjas, att allt är grått utan ens nyanser. Det innebär att inte se skönheten i vattendroppen och inte vara medlem i skrattets klubb.
Det är det som för mig är skillnaden mellan att vara deprimerad och att vara depressiv. Deprimerad: allt är grått. Depressiv: Sänkt grundstämning, men fortfarande fluktationer.
Och jag är glad att jag tillhör den senare skaran. För det åskväder som jag nyss såg var så vackert att jag inte kan beskriva det i ord. Jag ÄLSKAR åska. Det är för mig det vackraste av alla naturfenomen. Det är som att se en skymt av ett himmelrike.
Det varade i två timmar, och jag kunde inte annat än att sitta vid det öppna fönstret och kedjeröka i häpnad över detta under. Med långa, nästan vita blixtar, vandrade det fram över himlen tillsammans med moln så mörkgrå att de tycktes blå. Samtidigt blåste vinden, rykte tag i träd och grenar. Famlade sig fram över marken med platspåsar och löv. Den drog i mitt öppna fönster och nästan följde med i åskmullrets rytm.
Håren på mina armar reser sig bara jag tänker på det. UNDERBART att få uppleva något som detta.
Läs även andra bloggares åsikter om åska, naturfenomen, underbart, depression, depressivitet, emotionell instabilitet, glädje
Det är det som för mig är skillnaden mellan att vara deprimerad och att vara depressiv. Deprimerad: allt är grått. Depressiv: Sänkt grundstämning, men fortfarande fluktationer.
Och jag är glad att jag tillhör den senare skaran. För det åskväder som jag nyss såg var så vackert att jag inte kan beskriva det i ord. Jag ÄLSKAR åska. Det är för mig det vackraste av alla naturfenomen. Det är som att se en skymt av ett himmelrike.
Det varade i två timmar, och jag kunde inte annat än att sitta vid det öppna fönstret och kedjeröka i häpnad över detta under. Med långa, nästan vita blixtar, vandrade det fram över himlen tillsammans med moln så mörkgrå att de tycktes blå. Samtidigt blåste vinden, rykte tag i träd och grenar. Famlade sig fram över marken med platspåsar och löv. Den drog i mitt öppna fönster och nästan följde med i åskmullrets rytm.
Håren på mina armar reser sig bara jag tänker på det. UNDERBART att få uppleva något som detta.
/Charlyene - lite stärkt
Läs även andra bloggares åsikter om åska, naturfenomen, underbart, depression, depressivitet, emotionell instabilitet, glädje
Kommentarer
Trackback
