Ibland blir jag rädd för mig själv
Sist jag var hos psykiatriker Agneta påpekade hon för mig att PMH skulle ?bättre möta mina behov? och att det som jag lider av kallas för ?emotionell instabilitet?. Jag reflekterade inte så mycket över det just då, antog att hon menade mina humörsvängningar. Men idag fick jag för mig att googla ?emotionell instabilitet?. Och jag hittade nästan uteslutande sidor om ?emotionellt instabil personlighetsstörning?, också kallad borderline. Och efter att ha granskat kriterierna för vad som krävs för att uppfylla en diagnos för borderline, fick jag panik. Nio av nio kriterier kan jag passa in på.
Märk väl: KAN. Jag vet inte, jag vet inte om jag kan lita på mig själv så pass att jag vet att jag inte bara ?uppfinner? symtom för att passa in i en mall, för att jag så desperat vill veta vad som är fel på mig. Men nu är jag övertygad om att jag har borderline och det suger så stenhårt.
De diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning enligt DSM-IV lyder som följer:
1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
3. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, medicin eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livstil).
5. vissa kan uppvisa suicidala gester, suicidhot och ibland upprepat suicidalt beteende, eller självstympande handlingar
6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
7. känner en kronisk tomhetskänsla
8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Borderline
Så tillåt mig därför att gå igenom dessa kriterier steg för steg.
1. Ja, jag undviker separationer. Jag tillåter inte människor att komma tillräckligt nära för att de skall kunna separera sig från mig, eller så stannar jag kvar hos människor som jag borde bryta med. Jag avskyr separationer. De ger mig ångest. Ett exempel på det första är att jag inte ger mig in i några som helst relationer med män, varken sexuella eller emotionella. Ett exempel på det andra är att M. Jag lärde känna Mgenom Frugan, då de var vänner. Efter ett tag insåg jag att M var en person som bara kunde ha en vän samtidigt och som ville att allt skulle ske på hennes villkor. Jag kände mig instängd. Ändå fortsatte vår relation ganska intensivt månad efter månad, tills jag en dag på ett mycket fegt sätt (genom sms) sade upp kontakten med henne.
2. Idealisering växlat med nedvärdering av andra människor, det är jag i ett nötskal. Jag kan älska någon, för att sedan hata denna och förbanna mig själv för att jag inte såg från början vilken ond människa det var. Återigen: exempel M.
3. Osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla: Hej, ho? Jag vet inte vem jag är, jag vet inte ens om jag ?borde? vara kvinna eller man, eller vad jag själv tänker, känner och tycker.
4. Av exemplen som nämns ovan: slösaktighet, viss tendens till att vilja avvärja mig från mediciner för att sedan ta stora mängder, vårdslöshet i trafik, viss hetsätning, och en alltmer kaotisk livsstil (vad det nu än innebär).
5. Självstympande handlingar har jag haft i säkert 15 år vid det här laget. Att skära sig är liksom min grej, mitt straff för den dumma människa jag är, och min ångestlindring. Den enda ångestlindring som jag känner hjälper.
6. Affektivt instabil är jag även det. Upp och ner, åt sidan och tillbaka, framåt och bakåt, hela tiden på språng och reagerar efter hur jag känner, även om jag döljer det väl. Har lärt mig att känslor kan man inte lita på, så jag ignorerar dem till den punkten när jag inte längre känner något. Vet sällan vad jag känner, vet oftast inte ens om ATT jag känner något, men reagerar utifrån det i alla fall.
7. Den kroniska tomhetskänslan har funnits hos mig sedan jag var liten. Först trodde jag att det berodde på att jag var fel, att jag inte passade in, men nu vet jag att den bara finns där. Tomhet och uttråkning, som leder till ångest.
8. Ilska var länge mitt stora problem, speciellt i relationer. Blev arg på allt och alla, hela tiden. Det bara kom över mig och jag kunde inte kontrollera mig. Och det fick mig att känna mig svag. Svag och som en dålig människa.
9. Stressrelaterade paranoida tankegångar, eller disassociativa symtom? Detta är den kluriga biten. Jag vet inte riktigt vad det innebär. Att jag tror att någon står bakom mig, eller att jag är förföljd, trots att det inte är så? Att jag ibland ser saker som inte finns där? Att jag tappar minnet? Att det känns som om jag ibland slits itu?
Detta är min personliga uppfattning. Som vanligt kan jag inte lita på att den stämmer. Kanske har jag bara vridit och vänt på mitt liv så att det SKALL stämma in på kriterierna. Jag vet inte, jag vet ingenting. Men faktum är att jag är rädd nu.
Märk väl: KAN. Jag vet inte, jag vet inte om jag kan lita på mig själv så pass att jag vet att jag inte bara ?uppfinner? symtom för att passa in i en mall, för att jag så desperat vill veta vad som är fel på mig. Men nu är jag övertygad om att jag har borderline och det suger så stenhårt.
De diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning enligt DSM-IV lyder som följer:
1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
3. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, medicin eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livstil).
5. vissa kan uppvisa suicidala gester, suicidhot och ibland upprepat suicidalt beteende, eller självstympande handlingar
6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
7. känner en kronisk tomhetskänsla
8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Borderline
Så tillåt mig därför att gå igenom dessa kriterier steg för steg.
1. Ja, jag undviker separationer. Jag tillåter inte människor att komma tillräckligt nära för att de skall kunna separera sig från mig, eller så stannar jag kvar hos människor som jag borde bryta med. Jag avskyr separationer. De ger mig ångest. Ett exempel på det första är att jag inte ger mig in i några som helst relationer med män, varken sexuella eller emotionella. Ett exempel på det andra är att M. Jag lärde känna Mgenom Frugan, då de var vänner. Efter ett tag insåg jag att M var en person som bara kunde ha en vän samtidigt och som ville att allt skulle ske på hennes villkor. Jag kände mig instängd. Ändå fortsatte vår relation ganska intensivt månad efter månad, tills jag en dag på ett mycket fegt sätt (genom sms) sade upp kontakten med henne.
2. Idealisering växlat med nedvärdering av andra människor, det är jag i ett nötskal. Jag kan älska någon, för att sedan hata denna och förbanna mig själv för att jag inte såg från början vilken ond människa det var. Återigen: exempel M.
3. Osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla: Hej, ho? Jag vet inte vem jag är, jag vet inte ens om jag ?borde? vara kvinna eller man, eller vad jag själv tänker, känner och tycker.
4. Av exemplen som nämns ovan: slösaktighet, viss tendens till att vilja avvärja mig från mediciner för att sedan ta stora mängder, vårdslöshet i trafik, viss hetsätning, och en alltmer kaotisk livsstil (vad det nu än innebär).
5. Självstympande handlingar har jag haft i säkert 15 år vid det här laget. Att skära sig är liksom min grej, mitt straff för den dumma människa jag är, och min ångestlindring. Den enda ångestlindring som jag känner hjälper.
6. Affektivt instabil är jag även det. Upp och ner, åt sidan och tillbaka, framåt och bakåt, hela tiden på språng och reagerar efter hur jag känner, även om jag döljer det väl. Har lärt mig att känslor kan man inte lita på, så jag ignorerar dem till den punkten när jag inte längre känner något. Vet sällan vad jag känner, vet oftast inte ens om ATT jag känner något, men reagerar utifrån det i alla fall.
7. Den kroniska tomhetskänslan har funnits hos mig sedan jag var liten. Först trodde jag att det berodde på att jag var fel, att jag inte passade in, men nu vet jag att den bara finns där. Tomhet och uttråkning, som leder till ångest.
8. Ilska var länge mitt stora problem, speciellt i relationer. Blev arg på allt och alla, hela tiden. Det bara kom över mig och jag kunde inte kontrollera mig. Och det fick mig att känna mig svag. Svag och som en dålig människa.
9. Stressrelaterade paranoida tankegångar, eller disassociativa symtom? Detta är den kluriga biten. Jag vet inte riktigt vad det innebär. Att jag tror att någon står bakom mig, eller att jag är förföljd, trots att det inte är så? Att jag ibland ser saker som inte finns där? Att jag tappar minnet? Att det känns som om jag ibland slits itu?
Detta är min personliga uppfattning. Som vanligt kan jag inte lita på att den stämmer. Kanske har jag bara vridit och vänt på mitt liv så att det SKALL stämma in på kriterierna. Jag vet inte, jag vet ingenting. Men faktum är att jag är rädd nu.
Kommentarer
Trackback
