Vägen in i vården

Jag tror inte att anti-depp kommer att göra mitt liv rosa med silverkant. Jag tror inte att en psykolog skulle kunna få mig att slippa panikångesten. Men det kanske skulle göra livet lite lättare... Men det är jävligt svårt att få hjälp.

När jag var 17 gick jag på anti-depp, men jag slutade för jag tyckte att biverkningarna var för svåra. Jag kunde inte gå kvar hos psykologen, för jag kunde inte hantera det.

Sedan dess har jag sökt hjälp två gånger. Första gången blev jag inte trodd och läkaren satt och hånlog åt mig. Andra gången (nu i höstas) fick jag inga anti-depp, ingen psykolog... Bara några lugnande som i övrigt inte fungerar på mig längre. Så skulle jag boka ny tid i januari.

Problemet är bara att jag avskyr att ringa till människor i allmänhet och organisationer i synnerhet. Så jag bokar min tid via nätet. Efter ca en vecka ringer de från min vårdcentral, skäller ut mig för att jag har bokat via nätet (för det får man tydligen inte göra om man söker på depression) och säger nästan rakt ut att hon anser att jag är korkad. Och sedan (efter denna långa harang) får jag veta att min läkare är bortrest och att jag måste avboka tiden och sedan ringa igen och boka en ny... Jag blir så förbannad att jag säger åt henne att jag tycker att hon är otrevlig och lägger på luren.

Detta kommer att hamna i min journal, vilket innebär att jag inte kan någonsin gå till den vårdcentralen igen utan att varje läkare som jag träffar vet om att jag har varit otrevlig mot en av sköterskorna där.

Nu vet jag inte vad jag skall göra längre.... En ny vårdcentral, en besök på psykakuten??? You tell me.

Vill bara tillägga att jag förstår inte varför man vill skälla ut någon som skriver som besöksanledning: "Ångest, depression"....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0