Jag är student
Jag är student.
Hur många gånger har jag inta uttalat de orden när människor frågar vad jag gör. Det är tre små osyldiga ord kan man tycka - om det inte vore för en enda sak. Är det verkligen student jag är? Jovisst, jag läser sociologi. Jovisst, jag har 60 poäng historia bakom mig. Jovisst, i skrivande stund sitter jag och undrar varför jag istället inte läser Douglas Porpora och skriver på min tenta som skall vara inlämnad om lite mer än en vecka. Jovisst, jag får bidrag från CSN, tar lån från staten för att kunna leva under dessa långa, många år som jag fördjupar min kunskap, lära mig nytt och utbildar mig. Men är det verkligen detta som jag är?
Man får en fråga om vad man gör, och man besvarar den med vad man är. Är inte det konstigt? Är jag inte så mycket mer än bara student? Och om jag jobbade (vilket jag gjorde, iaf deltid tills helt nyligen) är jag då inte så mycket mer än enbart mitt jobb? Jag är visserligen inte husägare eller mamma. Jag är inte drömtydare eller löksättare. Men jag är hobbyfilosof, jag är hobbyskribent, jag är bokmal till tusen och om jag fick välja en sak att ta till en öde ö så skulle det vara "Tjänarinnans berättelse" av Margaret Atwood. Jag skulle inte ta med mig en kniv, jag skulle inte ta med min tändstickor, jag skulle ta med mig en bok.
Någon sade en gång till mig att man är vad man spenderar mest tid på. Så man skulle ju kunna tro att jag spenderar mest tid på mina studier. Ack så fel. Mest tid spenderar jag med mina böcker. Så jag är en nörd. So what? Ingen tar mig på allvar om jag skulle svara på frågan om vad jag gör med: Jag är läsare. Jag skulle säkert snabbt få en fråga till, nämligen: Kan man tjäna pengar på detta? Så kanske är det där som haken hänger. Man är vad man tjänar pengar på. Kapitalistiskt samhälle där pengar är allt för dem som inte har dem och inget för dem som har för mycket av dem.
Kanske jag borde börja säga: Jag studerar. But where's the fun in that? Och dessutom implicerar orden "jag är student" så mycket mer än bara det faktum att jag är inskriven på ett universitet eller högskola. Det implicerar tex att jag är fattig, att jag äter nudlar, att jag går ut mitt i veckan och tar en öl eftersom studenter inte har vanliga scheman som de fuktiga människor som jobbar. Att jag dessutom är sociologistudent implicerar att jag inte är rasist, att jag är intresserad av åsikter och tankar och av människor, och säkert att jag är vänsterinspirerad. Hur sant detta är? Det får ni själva avgöra i kommande bloggar.
Min poäng är att människor är mer än vad de tjänar pengar på. Min poäng är att fördomar och stereotyper är förmodligen ett mänsligt beteende, men ett fruktansvärt besvärligt sådant.
Min poäng är att detta är min introduktion.
Hur många gånger har jag inta uttalat de orden när människor frågar vad jag gör. Det är tre små osyldiga ord kan man tycka - om det inte vore för en enda sak. Är det verkligen student jag är? Jovisst, jag läser sociologi. Jovisst, jag har 60 poäng historia bakom mig. Jovisst, i skrivande stund sitter jag och undrar varför jag istället inte läser Douglas Porpora och skriver på min tenta som skall vara inlämnad om lite mer än en vecka. Jovisst, jag får bidrag från CSN, tar lån från staten för att kunna leva under dessa långa, många år som jag fördjupar min kunskap, lära mig nytt och utbildar mig. Men är det verkligen detta som jag är?
Man får en fråga om vad man gör, och man besvarar den med vad man är. Är inte det konstigt? Är jag inte så mycket mer än bara student? Och om jag jobbade (vilket jag gjorde, iaf deltid tills helt nyligen) är jag då inte så mycket mer än enbart mitt jobb? Jag är visserligen inte husägare eller mamma. Jag är inte drömtydare eller löksättare. Men jag är hobbyfilosof, jag är hobbyskribent, jag är bokmal till tusen och om jag fick välja en sak att ta till en öde ö så skulle det vara "Tjänarinnans berättelse" av Margaret Atwood. Jag skulle inte ta med mig en kniv, jag skulle inte ta med min tändstickor, jag skulle ta med mig en bok.
Någon sade en gång till mig att man är vad man spenderar mest tid på. Så man skulle ju kunna tro att jag spenderar mest tid på mina studier. Ack så fel. Mest tid spenderar jag med mina böcker. Så jag är en nörd. So what? Ingen tar mig på allvar om jag skulle svara på frågan om vad jag gör med: Jag är läsare. Jag skulle säkert snabbt få en fråga till, nämligen: Kan man tjäna pengar på detta? Så kanske är det där som haken hänger. Man är vad man tjänar pengar på. Kapitalistiskt samhälle där pengar är allt för dem som inte har dem och inget för dem som har för mycket av dem.
Kanske jag borde börja säga: Jag studerar. But where's the fun in that? Och dessutom implicerar orden "jag är student" så mycket mer än bara det faktum att jag är inskriven på ett universitet eller högskola. Det implicerar tex att jag är fattig, att jag äter nudlar, att jag går ut mitt i veckan och tar en öl eftersom studenter inte har vanliga scheman som de fuktiga människor som jobbar. Att jag dessutom är sociologistudent implicerar att jag inte är rasist, att jag är intresserad av åsikter och tankar och av människor, och säkert att jag är vänsterinspirerad. Hur sant detta är? Det får ni själva avgöra i kommande bloggar.
Min poäng är att människor är mer än vad de tjänar pengar på. Min poäng är att fördomar och stereotyper är förmodligen ett mänsligt beteende, men ett fruktansvärt besvärligt sådant.
Min poäng är att detta är min introduktion.
Kommentarer
Trackback
