Teori vs. praktik
Jag och min fru hade en diskussion igår. Det var en sådan diskussion där jag inte känner mig helt komfortabel eftersom jag inte vill gå för långt och göra min fru arg på riktigt. Men vi står så långt ifrån varandra i vissa grundläggande frågor...
Vad handlade diskussionen om? Teori vs. praktik i politiska sammanhang. Sammanfattat kan man säga att jag anser att i alla politiska lägen måste man ha en teori att stå på för att kunna veta vad det är som man egentligen sysslar med. Att bara ta saker som de kommer är att flumma runt och aldrig ha ett större mål i sikte. Min fru å andra sidan anser att det är nuläget som är viktigast, man måste överleva, man måste göra något nu, man kan inte låta människor må kasst utan man måste agera. Teori kommer i andra hand.
Jag är sociologistuderande. Det innebär att jag läser om strukturer och agentskap, det innebär att jag läser Marx, Weber och andra stofiler (som har en del vettiga åsikter), det innebär att jag läser Bourdieu och om kön, etnicitet, ålder, klass, de stora frågorna. Men jag kommer aldrig att kunna engagera mig politiskt.
Varför? För att jag anser att de etablerade partierna inte är tillräckligt radikala och att de icke-etablerade grupperna och fackförbunden inte har tillräckligt mycket grund att stå på. Deras teorier har försvunnit ut i havet. Varför? För det verkar som att inom den autonoma vänstern är man antingen en dag-för-dag överlevare eller så är man dogmatisk. Det finns inget mellanting.
Jag inser att det länge har funnits för mycket teori inom den autonoma vänstern. Är det ett skäl till att förkasta alla som säger något om teorier? Teorier är det som gör att människor fortsätter tänka och kämpa även efter att de har skaffat familj och barn, för då har de tankar och idéer även när deras egen livssituation har förändrats till det materiellt bättre.
Alla är egoister. Alla fortsätter bara kämpa så länge det tjänar deras egna syften. Och det gör mig ledsen. Och det får mig att tänka att det finns inget hopp överhuvudtaget.
Vad handlade diskussionen om? Teori vs. praktik i politiska sammanhang. Sammanfattat kan man säga att jag anser att i alla politiska lägen måste man ha en teori att stå på för att kunna veta vad det är som man egentligen sysslar med. Att bara ta saker som de kommer är att flumma runt och aldrig ha ett större mål i sikte. Min fru å andra sidan anser att det är nuläget som är viktigast, man måste överleva, man måste göra något nu, man kan inte låta människor må kasst utan man måste agera. Teori kommer i andra hand.
Jag är sociologistuderande. Det innebär att jag läser om strukturer och agentskap, det innebär att jag läser Marx, Weber och andra stofiler (som har en del vettiga åsikter), det innebär att jag läser Bourdieu och om kön, etnicitet, ålder, klass, de stora frågorna. Men jag kommer aldrig att kunna engagera mig politiskt.
Varför? För att jag anser att de etablerade partierna inte är tillräckligt radikala och att de icke-etablerade grupperna och fackförbunden inte har tillräckligt mycket grund att stå på. Deras teorier har försvunnit ut i havet. Varför? För det verkar som att inom den autonoma vänstern är man antingen en dag-för-dag överlevare eller så är man dogmatisk. Det finns inget mellanting.
Jag inser att det länge har funnits för mycket teori inom den autonoma vänstern. Är det ett skäl till att förkasta alla som säger något om teorier? Teorier är det som gör att människor fortsätter tänka och kämpa även efter att de har skaffat familj och barn, för då har de tankar och idéer även när deras egen livssituation har förändrats till det materiellt bättre.
Alla är egoister. Alla fortsätter bara kämpa så länge det tjänar deras egna syften. Och det gör mig ledsen. Och det får mig att tänka att det finns inget hopp överhuvudtaget.
Kommentarer
Trackback
