Ställd
Jag läste ut Susan Faludi's "Ställd" idag. 600 sidor om amerikansk manlighet i efterkrigstiden. Jag vet inte riktigt hur jag skall ställa mig till denna bok. Den var inte svår, den var nästan lite för enkel, som om den rann igenom mig. Fast ändå berörde den.
Boken handlar om hur männen har tappat greppet. Alla dessa traditionella värderingar kan inte fungera längre - mannen kan inte vara familjeförsörjaren (antingen för att kvinnan jobbar eller för att han själv har förlorat jobbet, eller är rädd för att göra det), mannen kan inte vara beskyddaren (feminismen har lärt oss att kvinnor klarar sig själva, utan beskydd), mannen kan inte vara vägledaren (för det finns ingen utstakad väg att gå), mannen kan inte vara någonting av det som han förut har haft som grund.
Och oavsett om alla dessa män har haft närvarande eller frånvarande fäder kan dessa fäder inte lära mannen någonting, för det som man behöver kunna i dagens samhälle är så nytt. Det har inte existerat på samma sätt förut.
Inte undra på att männen blir frustrerade. Det är inte det att de vägrar släppa makten över kvinnorna, det är det att de vill ha makt över sig själva. Men vet inte hur.
Och detta leder till den STORA frågan: Vad är egentligen manligt och kvinnligt? Om man skalar bort allt genus (socialt konstruerat kön), vad skulle då finnas kvar? Någonting alls? Och även om man skulle godta genus, även om man skulle säga att det är acceptabelt, eller till och med något som måste existera, vad skulle då dessa genus egentligen vara?
Vad tycker DU är manligt och kvinnligt? Jag vet inte om jag själv kan svara på den frågan.
Så vad skall vi göra? Låta tiden ha sin gilla gång och se vad som händer? Könskriget är i full gång, jag kan inte förneka att jag anser det. Skall vi luta oss tillbaka och se på när det skördar offer? Skall vi konstruera nya genus? Och vad händer då när dessa trasas sönder? För det kommer de att göra, genus är långtifrån stabilt. Ta bara en sådan sak som att för ett par hundra år sedan var det manligt att gråta - gärna ofta och gärna offentligt. Nu verkar det som om män bara kan gråta tillsammans med andra män. Och så kommer vi kvinnor och invaderar varenda manligt homosociala grupp, splittrar dem och tar ifrån männen deras enda fristad.
Jag är för att kvinnor skall in i offentlighetens (och det icke-offentligas) alla sfärer. Men jag anser också att något måste ändras - om inte annat så att män och kvinnor kan gråta tillsammans, prata tillsammans, umgås tillsammans och vara människor tillsammans. Denna uppdelning, denna dikotomi fungerar inte.
Jag vill förändra världen.
Boken handlar om hur männen har tappat greppet. Alla dessa traditionella värderingar kan inte fungera längre - mannen kan inte vara familjeförsörjaren (antingen för att kvinnan jobbar eller för att han själv har förlorat jobbet, eller är rädd för att göra det), mannen kan inte vara beskyddaren (feminismen har lärt oss att kvinnor klarar sig själva, utan beskydd), mannen kan inte vara vägledaren (för det finns ingen utstakad väg att gå), mannen kan inte vara någonting av det som han förut har haft som grund.
Och oavsett om alla dessa män har haft närvarande eller frånvarande fäder kan dessa fäder inte lära mannen någonting, för det som man behöver kunna i dagens samhälle är så nytt. Det har inte existerat på samma sätt förut.
Inte undra på att männen blir frustrerade. Det är inte det att de vägrar släppa makten över kvinnorna, det är det att de vill ha makt över sig själva. Men vet inte hur.
Och detta leder till den STORA frågan: Vad är egentligen manligt och kvinnligt? Om man skalar bort allt genus (socialt konstruerat kön), vad skulle då finnas kvar? Någonting alls? Och även om man skulle godta genus, även om man skulle säga att det är acceptabelt, eller till och med något som måste existera, vad skulle då dessa genus egentligen vara?
Vad tycker DU är manligt och kvinnligt? Jag vet inte om jag själv kan svara på den frågan.
Så vad skall vi göra? Låta tiden ha sin gilla gång och se vad som händer? Könskriget är i full gång, jag kan inte förneka att jag anser det. Skall vi luta oss tillbaka och se på när det skördar offer? Skall vi konstruera nya genus? Och vad händer då när dessa trasas sönder? För det kommer de att göra, genus är långtifrån stabilt. Ta bara en sådan sak som att för ett par hundra år sedan var det manligt att gråta - gärna ofta och gärna offentligt. Nu verkar det som om män bara kan gråta tillsammans med andra män. Och så kommer vi kvinnor och invaderar varenda manligt homosociala grupp, splittrar dem och tar ifrån männen deras enda fristad.
Jag är för att kvinnor skall in i offentlighetens (och det icke-offentligas) alla sfärer. Men jag anser också att något måste ändras - om inte annat så att män och kvinnor kan gråta tillsammans, prata tillsammans, umgås tillsammans och vara människor tillsammans. Denna uppdelning, denna dikotomi fungerar inte.
Jag vill förändra världen.
Kommentarer
Trackback
