Hemma på permis
Jag blev, som jag hade planerat, inlagd. Visserligen krävdes det att jag bröt ihop och började lipa inför akutläkaren, men tillsist fick jag komma till en allmänpsykiatrisk avdelning. Där har jag stannat tills idag, då jag har min första permission. Jag skall vara tillbaka ikväll, men får permis imorgon också, och räknar med att bli "frisläppt" någongång den kommande veckan.
Hur har jag haft det? Well, jag har sovit hyfsat och fått maten serverad på bordet fyra gånger om dagen. De har satt in nya mediciner som gör mig snurrig (antidepressiva), och jag har träffat några väldigt trevliga människor (och andra som jag inte alls gillar). Jag har haft ångest, men inte så mycket som jag har hemma (eftersom jag inte har haft några stressmoment) och jag har haft tråkigt, eftersom det inte finns något att göra.
Ingen egentlig vård har skett, förutom medicinering och att vårdare har kollat så att jag inte har skadat mig själv.
Det är skönt att vara hemma, även om jag redan känner att ångestnivåerna ökar. Att åka buss var en pärs, och jag brukar inte ha så stora problem med det, så jag antar att jag är lite institutionaliserad. Men jag får väl vänja vid den stora världen igen.
Så är det.
Läs även andra bloggares åsikter om institutionaliserad, borderline, slutenvård, inläggning, emotionellt instabil personlighetsstörning, ångest, psykisk sjukdom,
Inläggning är väl inte heller vård, dessvärre, bara förvaring & upprätthållande av liv. Men det behöver inte vara så dumt det heller om man kommer till en bra mottagning. Jag hoppas att du känner dig starkare när du blir utskriven & att vistelsen gett dig någonting om du förstår hur jag menar... även om det just nu känns väldigt kaotiskt & du upplever dig ambivalent vad gäller din vistelse där & att vara hemma.
Massor av kramar!
Till Candy:
Tack så mycket! Men jag tror inte att jag fick ut så mycket av vistelsen. Mer än lite sömn, vilket iofs inte var helt fel. Men jag är numera tveksam till slutenvård. Förut har jag alltid tänkt att om saker och ting blir värre så kan jag ju alltid lägga in mig. Men nu när jag har varit inlagd vet jag att det inte hjälper ett skit, snarare jag har bara blivit sämre. Så... Det känns lite hopplöst.
