Gårdagen:

Jag vaknade klockan 12.12 *pip*, och genast blir jag irriterad över att jag inte kan ta mig ur sängen när klockan ringer. Efter en halv kopp kaffe och lite dividerande med Frugan, klär jag på mig och ger mig av mot Wieselgrensplatsen, då vi har besämt att vi skall gå på promenad. Problemet är att mina skor för dagen, de skor som jag så bestämt påstod att jag skulle gå in, är mina Dr Martens

Kängor

- svarta kängor, utan stålhätta, köpta på Myrornas för ett halvår sedan och aldrig använda pga sommarvärme. Så promenaden blir en pina, för mina fötter vill verkligen inte ha Dr Martens. Men samtalet är intressant.

Hur kommer det sig att man varje höst drar sig inåt, in till filtar och tända ljus, böcker och myspys - redan INNAN det faktiskt har blivit kallt ute? Och hur kommer det sig att både jag och Frugan blir så förbannat svenniga varje höst? Husmanskost, lingonsylt, te och diskret klädsel är bara några av symtomen. Vad är det med hösten som gör att man tonar ner sig själv och återgår till barndomens små stunder av lycka? Är varje höst en återgång till livmoderns trygghet?

Ett annat symtom jag finner mig själv utöva varje höst är att jag tittar genom en mängd Disney-filmer. Ofta sådana som jag har sett innan, men som jag ser igen. De behöver inte ens vara speciellt bra, men jag tittar på dem ändå. Igår stod Finding Nemo på repertoaren. Rätt kul film, med sina sexistiska inslag. Men när jag sitter där i godan ro och kollar på filmen samt vräker i mig bullar jag har köpt på Willys tidigare, då ringer min moster.

Jag har ett komplicerat förhållade till hela min familj, och detta gäller även min moster. Kanske är mitt förhållande till henne lite extra komplicerat, för när jag var liten tyckte jag att hon var såååå coool. Sedan insåg jag att hon är förbannat jävla dryg och självupptagen. Hon är även en sådan person som en gång i ungdomen var rebellisk, och nu inte kan ta sig ur det där "jag skall ifrågasätta allting för det är det som jag är van vid", vilket blir jävligt irriterande eftersom hon ofta ifrågasätter andra människor och gör dem till ingenting - bara för att hon kan. Men på något vänster gillar jag henne.

Så när hon ringer är jag chockad (vi pratar nästan aldrig) och ambivalent inställd. Så samtalet blir något haltande. Men hon bjöd mig att betala min resa till Bryssel (där hon bor) om jag kommer och hälsar på henne. Som den hora jag är, är jag naturligtvis lockad över att åka dit, eftersom det är gratis. Och kanske, kanske man kan få henne att ta tåget till Paris med mig. Synd bara att min franska är icke-existerande!

Men hon skall till Göteborg på fredag, då skall vi träffas för en sen lunch och diskutera saken. På något sätt ser jag fram emot det.

/Charlyene - sammanfattar gårdagen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0