Psykvården och härskarteknikerna

1976 presenterade den norska socialpsykologen Berit Ås begreppet härskarteknik. Under 1980-talet uppmärksammades härskarteknikerna även i Sverige. Från början var härskarteknikerna fem, numera har Ås utökat dem så att de är sju till antalet. Sedan dess har andra härskartekniker lagts till och dragits från av andra personer och grupper än Ås.

En härskarteknik är en social manipulation vilken genom en dominant grupp bibehåller sin position gentemot personer från andra grupper. Det är ett socialt inövat beteende, som kan vara medvetet eller omedvetet, men som syftar alltid till att bibehålla en överlägsen maktposition. Vanligtvis brukar man tala om mäns härskartekniker gentemot kvinnor, men de kan även tillämpas på andra områden. Och jag frågar mig om det är så att härskarteknikerna är utbredda inom den psykiatriska vården? Den dominanta gruppen är i detta fallet psykpersonalen, med läkaren (psykiatrikern) i spets; den underlägsna gruppen är naturligtvis den psykiskt sjuke (patienten).

Härnedan följer lite kort om härskarteknikerna och exempel på hur de används inom psykvården. Teknikerna är inte alltid klart avgränsade och överlappar ofta varandra. Exemplen är hämtade från det jag själv har upplevt, eller vad andra har berättat för mig. Av sekretesskäl benämner jag alla patienter som X och all psykpersonal som Y, oavsett om det är mina egna upplevelser eller ej. Det finns säkert många fler exempel, så om någon vill tillägga något, är ni naturligtvis välkomna att göra så!

1. Osynliggörande
Att tysta eller marginalisera de socialt underlägsna. Som osynlig tappas ofta självförtroendet, initiativförmågan och känslor som att vara mindre värd, oviktig och betydelselös infinner sig.

Exempel:
Patient X har möte med Psykiatriker Y. Y ber X berätta kring självmordstankar, och varför hen inte längre vill leva. När X börjar tala om livsångest och att inte längre orka kämpa, tittar Y konstant ner i hens papper som hen bläddrar i fram och tillbaka, till synes utan att lyssna på X, och reagerar inte ens när X slutar prata.

Psykiatriker och annan vårdpersonal för ofta anteckningar över samtal. Det är svårt att undgå, men många använder antecknandet som ett sätt att undvika att se på patienterna, speciellt undviker de att titta patienterna i ögonen.

2. Förlöjligande
Att på ett manipulativt sätt framställa någons argument som löjlig och oviktig. Döljs ofta bakom skämt, så att det kan bortförklaras med att ”det var ju bara ett skämt”. Vill man inte vara med i jargongen, ses man som överkänslig eller humorbefriad.

Exempel:
En patient (X) har lagts in på allmänpsykiatrisk avdelning pga så pass djup depression att X inte orkar gå själv, utan får sitta i rullstol. Efter en tid blir X något bättre, mycket tack vare stöd från X’s mor som ofta kommer och hälsar på. När X slutligen klarar av att gå ut från rummet till matsalen enbart stödd på hens mors axel skrattar en vårdare högt och säger: ”Dags att klippa navelsträngen!”.

3. Undanhållande av information
Att utestänga eller marginalisera någon genom att undanhålla viktig information. Detta leder till att man känner sig utestängd och lurad.

Exempel:
Patient X har under flera månader gått hos Psykiatriker Y. Det är dock först när X skall remitteras till en annan öppenvårdsmottagning som Y berättar att X har en personlighetsstörning, trots att ämnet har diskuterats flera gånger förut.

Frekvent undanhålls information om biverkningar på alla de mediciner som psykvården försöker proppa i oss.

4. Dubbelbestraffning
Att försätta någon i en situation där personen nedvärderas eller bestraffas oavsett vilket handlingsalternativ den väljer. Ibland kan resultatet bli att den utsatte försöker göra båda sakerna, och känner sig dålig när hen inte orkar med detta.

Exempel:
Patient X skär sig frekvent. Psykiatriker Y säger åt X att sluta med detta, annars kommer X inte att få fortsatt vård. När X slutar skära sig själv anses hen som tillräckligt frisk för att inte längre vara sjukskriven.

5. Påförande av skuld och skam
Att få någon att skämmas för sina egenskaper, eller att antyda att något de utsätts för är deras eget fel. Är ofta, men inte alltid, en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning. Används ofta mot de som ställer obekväma frågor eller krav. Den som utsätts för denna härskarteknik får ofta veta att hen inte har anledning att gnälla. Grova fall av skuldpåläggning är att likställa med mobbing!

Exempel:
Citat från psykpersonal: ”Många med borderline mår bättre när de blir äldre. Det handlar om personlig mognad.”
 ”Om du rör på dig mer kommer du att må bättre.”
”Gå nu hem och diska så kommer ångesten att ge med sig.”

Patient X säger till psykiatriker Y: ”Jag känner mig stressad över ingenting.”
Psykiatriker Y: ”Det är för att du gör för lite. Om du gjorde mer skulle du inte bry dig så mycket om småsakerna.”

6. Objektifiering av kroppen
Att kommentera utseende i irrelevanta sammanhang.

Exempel:
Notering i Patient X’s journal: ”X sitter ofta med armarna korsade under bysten så att denna framhävs. Detta tycks onödigt då X har en välutvecklad byst.” (X’s diagnos är i övrigt depression, och kommentaren har därför ingen som helst relation till varken diagnosen eller behandlingen.)

7. Våld eller hot om våld
Att utnyttja sin fysiska styrka mot någon för att få sin vilja igenom, eller visa att den möjligheten finns.

Exempel:
Att hota med tvångsinjektioner av lugnande medel om patienten inte lugnar ner sig.
Att hota med LPT (tvångsvård) om patienten inte frivilligt lägger in sig. (Jag räknar tvångsvård som en form av våld, eftersom det innebär ett ofrivilligt frihetsberövande.)

Detta var de sju härskartekniker som Berit Ås har formulerat. Jag vill dock tillägga två som alltmer frekvent används inom feministiska grupper, men som jag anser kan tillämpas även inom psykvården.

8. Tolkningsföreträde
Den härskande gruppen tar sig rätten att definiera verkligheten. Detta innebär att den härskande gruppen bestämmer vad som är viktigt och inte viktigt, och även vad som räknas som irrationella beslut. Resultatet av detta blir ofta att dialoger och diskussioner ofta kvävs redan innan de har påbörjats. Går ofta hand i hand med förlöjligande.

Exempel:
Patient X: ”Det känns inte som om jag vet vem jag är. Kanske jag egentligen borde vara man? Min kropp känns ju ändå helt främmande för mig.”
Psykiatriker Y: ”Det var det dummaste jag någonsin har hört!”

Patient X: ”Om morgonarna hör jag röster i huvudet. De skriker åt mig att jag borde dö. På eftermiddagarna är det mer som ett mummel.”
Psykiatriker Y: ”Det var ett mycket märkligt beteende.” Y ser skeptisk ut.

9. Stereotypisering
Detta innebär att man är fastlåst i en bestämd position eller roll som är icke-personlig, utan istället generaliserad. Dessa roller är inte sådana som vi själva har valt, utan tilldelas oss av den härskande gruppen.

Exempel:
Citat från psykpersonal: ”Du ska se att du snart mår bättre. Depressioner brukar lätta om våren.”
”Människor med obehandlad borderline borde inte få gå lösa på gatorna.”
”Deprimerade människor är så tröttsamma.”
”X har borderline personlighetsstörning. Lita inte på vad hon säger.”
"X uppvisar tydliga tecken på personlighetsstörning. Håll koll så att hon inte manipulerar de övriga patienterna."

Naturligtvis finns det många fler exempel. Men efter att ha funderat på saken, kan jag påstå detta:
Härskarteknikerna (oavsett om man räknar fem, sju eller nio härskartekniker) är väl utvecklade inom den psykiatriska vården!

/Charlyene - tveksam till psykvården

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0