Ökad energi och ökad irritation
Med den ökade energin kommer också den ökade irritationen. De går hand i hand, likt ett bögpar på Pride. Jag kände den (irritationen alltså) komma redan i förrgår, men jag knuffade bort den. Irritation leder till ilska och ilska är som diarré, det bara måste ut, gärna vis sämsta möjliga tillfälle.
Men igår eftermiddag sköljde den över mig (återigen irritationen alltså, inte diarrén), och nu är jag fast i dess rödsvarta håla. Instängd känner jag mig, hur man nu kan vara instängd av en känsla. (Borde det inte vara tvärtom, eftersom känslor är något man har i sig?) Fast i den lilla, lilla platsen som kallas för irritabilitet och enligt den stämningslägesdagbok jag en gång blev tillsagd att föra gick skalan från 0 till 3.
Hur jag skall tolka den skalan vet jag inte. (Å andra sidan gick ångest enligt samma snäva skala, så det var nog lite feltänkt från början.) För det handlar om mina subjektiva upplevelser, inte om några yttre riktlinjer. Så är det 2 eller 3 på skalan att kasta tallrikar i golvet för att jag inte hittar min mobil? Är det verkligen 3 på skalan när jag gråtande sitter på huk och skriker mellan ihopbitna tänder av frustration när någon skickar ett sms, trots att sms:et var helt orelaterat? Jag blev ju störd i min värld, tänker jag och dunkar näven i mitt eget bröst i hopp om att kunna slå irritationen ur mig.
Är det 2 eller 3 (eller, hemska tanke, 1?!?!?) när jag vill promenera bort all min irritation, genom att bara gå rakt fram i timtal tills jag kollapsar, men inte klarar av att gå utan för dörren för att jag är för irriterad för att lyckas ta på mig kläder? Tro mig, händer som fastnar i tröjärmar och byxor som inte passar - det får mig att vilja dö, för JAG STÅR INTE UT!
Hur kommer det sig att jag aldrig får känna energi och lugn samtidigt? Är det en omöjlighet, eller är det bara jag som är så där överdrivet barnlig och känslig nu igen? (Jag har ju trots allt borderline...)
Läs även andra bloggares åsikter om irritation, energi, ilska, stämningslägesdagbok, kaos
Men igår eftermiddag sköljde den över mig (återigen irritationen alltså, inte diarrén), och nu är jag fast i dess rödsvarta håla. Instängd känner jag mig, hur man nu kan vara instängd av en känsla. (Borde det inte vara tvärtom, eftersom känslor är något man har i sig?) Fast i den lilla, lilla platsen som kallas för irritabilitet och enligt den stämningslägesdagbok jag en gång blev tillsagd att föra gick skalan från 0 till 3.
Hur jag skall tolka den skalan vet jag inte. (Å andra sidan gick ångest enligt samma snäva skala, så det var nog lite feltänkt från början.) För det handlar om mina subjektiva upplevelser, inte om några yttre riktlinjer. Så är det 2 eller 3 på skalan att kasta tallrikar i golvet för att jag inte hittar min mobil? Är det verkligen 3 på skalan när jag gråtande sitter på huk och skriker mellan ihopbitna tänder av frustration när någon skickar ett sms, trots att sms:et var helt orelaterat? Jag blev ju störd i min värld, tänker jag och dunkar näven i mitt eget bröst i hopp om att kunna slå irritationen ur mig.
Är det 2 eller 3 (eller, hemska tanke, 1?!?!?) när jag vill promenera bort all min irritation, genom att bara gå rakt fram i timtal tills jag kollapsar, men inte klarar av att gå utan för dörren för att jag är för irriterad för att lyckas ta på mig kläder? Tro mig, händer som fastnar i tröjärmar och byxor som inte passar - det får mig att vilja dö, för JAG STÅR INTE UT!
Hur kommer det sig att jag aldrig får känna energi och lugn samtidigt? Är det en omöjlighet, eller är det bara jag som är så där överdrivet barnlig och känslig nu igen? (Jag har ju trots allt borderline...)
/Charlyene - FITTA!
Läs även andra bloggares åsikter om irritation, energi, ilska, stämningslägesdagbok, kaos
Kommentarer
Trackback
