Dom Smutsiga Hundarna
Min pappa är gammal proggare. Under 1970-talet spelade han i ett band kallat Dom Smutsiga Hundarna. De fick ett visst rykte kring sig, och sägs bland annat vara ett av de första svenska banden att dras med i punkvågen. Inte för att jag vet om jag håller med, men folk får väl tycka det.
Under 70- & 80-talen släppte de några plattor och gjorde några spelningar. Sedan kom ett uppbrott, och medlemmarna skaffade sig riktiga jobb, klippte sig och bildade familj. Skaffandet av två knoddar (min storasyster och jag) var säkert en drivkraft till varför min far inte fortsatte vara aktiv inom musiksvängen... (Bandet upplöstes definitivt i slutet av 80-talet, och hade sakta men säkert blivit allt mindre aktiva under flera år innan dess...)
Jag har ju alltid vetat att min far en gång i tiden var musiker. Han brukade spela gitarr för mig och syster om kvällarna, och jag fascinerades av hans händer som for över strängarna. Och hans vän, Bert, skapade en studio som jag och syster ibland hängde i. Jag vet också att repningar försiggick i den studion varje onsdag eller torsdag under många år, trots att inga spelningar förekom. Hobbymusik på hög nivå, alltså.
Well...
Denna dag skall det ske en återförening. Dom Smutsiga Hundarna skall spela på Pannrummet ikväll, och naturligtvis kommer min fars sida av släkten att befinna sig där. Detta innebär min mor, min syster + systers sambo, min faster + fasters sambo + deras unge (min kusin), samt naturligtvis jag.
Jag ser fram emot det lite, trots att tanken på att behöva vara social med släkten ger mig sådan ångest att jag knappt kan stå upp.
Läs även andra bloggares åsikter om dom smutsiga hundarna, progg, återförening, spelning, musiker, proggbarn, musik
Under 70- & 80-talen släppte de några plattor och gjorde några spelningar. Sedan kom ett uppbrott, och medlemmarna skaffade sig riktiga jobb, klippte sig och bildade familj. Skaffandet av två knoddar (min storasyster och jag) var säkert en drivkraft till varför min far inte fortsatte vara aktiv inom musiksvängen... (Bandet upplöstes definitivt i slutet av 80-talet, och hade sakta men säkert blivit allt mindre aktiva under flera år innan dess...)
Jag har ju alltid vetat att min far en gång i tiden var musiker. Han brukade spela gitarr för mig och syster om kvällarna, och jag fascinerades av hans händer som for över strängarna. Och hans vän, Bert, skapade en studio som jag och syster ibland hängde i. Jag vet också att repningar försiggick i den studion varje onsdag eller torsdag under många år, trots att inga spelningar förekom. Hobbymusik på hög nivå, alltså.
Well...
Denna dag skall det ske en återförening. Dom Smutsiga Hundarna skall spela på Pannrummet ikväll, och naturligtvis kommer min fars sida av släkten att befinna sig där. Detta innebär min mor, min syster + systers sambo, min faster + fasters sambo + deras unge (min kusin), samt naturligtvis jag.
Jag ser fram emot det lite, trots att tanken på att behöva vara social med släkten ger mig sådan ångest att jag knappt kan stå upp.
/Charlyene - proggbarn (kanske inte så konstigt att jag redan tidigt leddes in i punksvängen?)
Läs även andra bloggares åsikter om dom smutsiga hundarna, progg, återförening, spelning, musiker, proggbarn, musik
Kommentarer
Trackback
