charlyene against the world

Större delen av gårdagen tillbringades i sängen, läsandes. Ända till kvällen kom och tomheten föll över mig. Igår kom den inte krasch-bom-bang, utan smygande, likt en katt på jakt efter villebråd. Och jag gjorde det jag är bäst på: undvek det hela all together, genom att (med hjälp av Theralen, Stesolid och Nozinan) somna redan vid 9. Åh, jag önskar att jag hade insomningstabletter, typ Stilnoct eller Imovane; så att jag slapp trycka i mig massor av piller och sedan vänta på att de kanske fungerar, kanske får mig att somna från helvetet.

Men jag lyckade somna, och vaknade strax före åtta imorse. Tung i huvudet och i kroppen försökte jag minnas vad som hade väckt mig, vad den dröm jag nyss hade vaknat från egentligen innehöll. Det var något om att jag stal kaniner från en fd. klasskompis och lade dem i en ryggsäck så att en av dem bröst tassen; skulle flytta men hade inga saker så det gick snabbt och enkelt; och något om The Wizard of Oz. Very strange.

Men nu är det en ny dag. Jag antar att jag får luta mig mot hypomanin även idag, för att hålla depression, tomhet och ångest borta. Jag har redan diskat, druckit kaffe och rökt fem cigg. Snart är det dags att dra fram tegelstenen jag försöka plöja mig igenom och sjunka ner i en annan värld.


Läs även andra bloggares åsikter om undvikande, hypomani, sömn, tomhet, ångest, aktivitet