Tes och antites, men sällan syntes

Att ta sig ur passivitet innebär att aktivera sig. Så långt borde allting vara solklart, kan en tycka. Men nej... Det går inte att sätta likhetstecken mellan att aktivera sig och att ta sig ur passivitet, de är inte ens på varandra självklart följande saker.

Att ta sig ur passivitet innebär, för mig, att jag gör något (aktiverar mig), sedan faller samman i passivitet igen. Sedan aktiverar jag mig igen, överanstränger mig, och återfaller i passivitet. Efter att ha gjort detta några gånger, förbannat mig själv och mitt liv som det ser ut just nu, faller jag in i överaktivitet. Jag vill inte kalla det hyperaktivitet, för det är ett sådant ord som ställer andra krav på beteendet bakom. Men överaktivitet passar bra.

Jag läser två kapitel i en bok, för att sedan röka två cigg på raken, bara för att sedan gå in och kolla på film samtidigt som jag stickar. Och nu... Nu när sömnpillrena har börjat att verka - då vill jag inte alls sova. Jag vill läsa, skriva, surfa - whatever comes into my mind. Allt utom att sova.

Troligtvis kommer jag att krascha snart igen, återfalla i passiviteten och stirrandet i taket. Men så kommer det komma en dag, och jag hoppas att den kommer snart, när jag kommer att återfinna någon form av balans. När vila och aktivitet plötsligt börjar att samarbeta och jag kan börja att återigen bygga upp mitt liv. Tills den dag jag återigen faller tillbaka i passivitet såklart. Men jag hoppas att den dagen är långt borta.

/Charlyene - överaktiv

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0