Outad som emotionellt instabil

Min hjärna vägrar vakna när alarmet ringer imorse. Uppenbarligen har de senaste nätternas icke-sömn nu tagit ut sin rätt och jag sover till halv elva. När jag vaknar är det pga mardrömmar.

Omgiven av enbart människor jag kände i grundskolan har jag blivit outad som emotionellt instabil, och nu måste de alla ha en konferens om mig. Gråtande försöker jag förklara att jag inte är annorlunda bara pga en diagnos, att emotionell instabilitet inte är som de tror att de är. Men istället stänger de dörren, efter att Charlotta har medlidsamt tittat på mig. Jag kan inte sluta gråta ute i korridoren, där jag tillsist ensam befinner mig.

Spelar det någon roll att alla i drömmen var tjejer?
Och hur ensam känner jag mig egentligen - speglar drömmen något som jag inte känner i vaket tillstånd?


Min första instinkt är att hetsäta, fylla upp tomrummet inom mig som bränner då drömmen stannar kvar i mitt bröst. Men jag har ingen att hetsäta hemma, mina skafferier är tomma sånär som på olivolja, knäckebröd och havregryn.

Min andra instinkt är att svälta mig själv. Vilket är enkelt när matlusten (förutom impulsen att hetsa) står på noll och en inte har något att äta hemma.

Min tredje instinkt är att aldrig mer lämna sängen. Vi får väl se hur det blir med den saken.

/Charlyene - ensam i drömmens värld

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0