Mitt alterego (i dagdrömmens värld)

Jag gjorde absolut ingenting igår. Låg i sängen, dagdrömde och stirrade in i väggen. Timmarna bara försvann och blev till ingenting. Jag tittade inte ens på TV, något som jag annars brukar göra när jag inte orkar med att göra annat än att existera. Ingenting intresserade mig - inga böcker, inte att sticka; att gå utanför dörren var inte ens att tänka på.

I mitt huvud fantiserade jag om sorgliga situationer, där mitt alterego såklart var huvudpersonen. För det är sällan jag dagdrömmer om mig själv, istället har jag skapat en karaktär som heter Zoey. Hon kan vara allt från 12 år till runt de 30, beroende på hur jag mår. Och ju sämre jag mår, desto yngre blir hon. Igår var hon 13 år gammal.

Gör alla människor såhär? Skapar dagdrömmar där de själva inte är huvudpersonen, skapar en plats i deras huvud där de får vara någon annan? I ens dagdrömmar är en ju trots allt omnipotent, borde jag då inte drömma om glada tillfällen? Varför är det alltid kaos och smärta? Är jag så inskränkt att jag tror att det är ett liv?

När jag är avtrubbad är dagdrömmarna ofta det enda som får mig att känna något. Att uppleva sorg i dagdrömmar är tryggt, för en kan alltid avbryta dagdrömmen om det blir för jobbigt. Och dessutom är det inte jag själv som behöver känna. Jag kan gråta för Zoey's skull, men sällan för min egen.

Hon är ett skydd, en mur jag har skapat mellan mig och världen. Genom henne kan jag känna, genom henne kan jag leva, när jag själv inte klarar av det. Jag älskar henne, hon ger mig trygghet och ser till att min hjärna inte är tom. Har jag tråkigt kan jag alltid fantisera ihop ett scenario om henne. Därför har jag aldrig tråkigt.

Men ibland tar hon överhanden; får mig att glömma allt annat förutom dagdrömmen. Det är vad som hände igår. Jag orkade inte leva och gick därför upp i min egen hjärna. På något sätt så tycker jag inte riktigt att det är helt sunt. Fast å andra sidan - vem är jag är avgöra sådant?

/Charlyene - fast i dagdrömmens värld

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer
Postat av: chaos

Intressant! Låter som ett bra och konstruktivt sätt att klara av smärta och ångest. Kanske något jag skulle prova också. Har du testat någon gång att skriva ner dina dagdrömmar? Kanske kan bli en väldigt bra roman eller novellsamling...



Sköt om dig!

Kram!

2008-11-07 @ 09:10:10
URL: http://chaos-borderline.blogspot.com
Postat av: Charlyene

Till chaos:



Jag är inte säker på att det är så konstruktivt att leva ut mina känslor genom en fantasifigur, men å andra sidan finns det värre sätt...



Nej, jag har aldrig skrivit ner dagdrömmarna. Fast jag har ofta funderat på det. Men ibland känns de så privata att jag inte är säker på att jag vill att andra skall läsa dem.

2008-11-07 @ 12:37:23
URL: http://charlyene.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0