Lättdistraherad hjärna
Ibland blir jag riktigt irriterad på min hjärna. För den fungerar inte riktigt på det viset som jag önskar att den skulle göra. Den är, för att uttrycka det milt, lättdistraherad. Tittar jag på TV glömmer jag borde vad programet handlade om, för jag börjar tänka på annat. Samma sak om jag läser. Får jag en idé i huvudet, så tycks den tränga ut alla andra idéer som fanns där innan. Så om det var en bra idé att läsa igår en bok igår är det en mycket bättre idé att läsa något helt annat idag, eller kanske jag borde skriva lite, eller städa mitt skafferi?
Jag blir så trött på att aldrig kunna avsluta projekt. För när det nya projektet har planerat sig i min hjärna, vilket tar mindre än en milisekund, är allting annat ointressant. Det är med stor möda jag tvingar mig till att återgå till det jag gjorde innan. Och oftast går det inte alls. Vilket resulterar i högar av oavslutade böcker, papper med påbörjade texter liggande överallt, halvgjorda teckningar, etc. Men mest av allt skapar det ångest - ångest över att aldrig kunna avsluta något, så det känns som om det inte ens är någon mening att påbörja något.
Jag vet att jag har gnällt om detta tidigare, men det är ett stort problem i mitt liv som jag inte ser någon lösning på. Hur skall jag kunna ta till mig den kunskap jag så ivrigt söker om jag inte kan koncentrera mig länge nog för att låta dem överföras till min hjärna? Nu sitter jag här igen med fyra halvlästa böcker, ett skrivprojekt och ett halvskrubbat köksgolv. Och gråter över allt som inte fungerar.
Läs även andra bloggares åsikter om koncentration, koncentrationssvårighet, distraktion, lättdistraherad, oavslutade projekt
Jag blir så trött på att aldrig kunna avsluta projekt. För när det nya projektet har planerat sig i min hjärna, vilket tar mindre än en milisekund, är allting annat ointressant. Det är med stor möda jag tvingar mig till att återgå till det jag gjorde innan. Och oftast går det inte alls. Vilket resulterar i högar av oavslutade böcker, papper med påbörjade texter liggande överallt, halvgjorda teckningar, etc. Men mest av allt skapar det ångest - ångest över att aldrig kunna avsluta något, så det känns som om det inte ens är någon mening att påbörja något.
Jag vet att jag har gnällt om detta tidigare, men det är ett stort problem i mitt liv som jag inte ser någon lösning på. Hur skall jag kunna ta till mig den kunskap jag så ivrigt söker om jag inte kan koncentrera mig länge nog för att låta dem överföras till min hjärna? Nu sitter jag här igen med fyra halvlästa böcker, ett skrivprojekt och ett halvskrubbat köksgolv. Och gråter över allt som inte fungerar.
/Charlyene - vill mest gömma mig i sängen idag
Läs även andra bloggares åsikter om koncentration, koncentrationssvårighet, distraktion, lättdistraherad, oavslutade projekt
Kommentarer
Trackback
