I stormens land
Jag börjar bli rejält trött. Fysiskt och psykiskt. Jag har inte sovit mycket de senaste nätterna, och på dagarna gör jag allt för att aktivera mig, allt för att hålla tomheten borta.
Visst känns det skönt att göra saker, att få städat, rensat och böcker lästa. Men jag börjar alltmer känna hur jag inte längre kan stå emot. Ångesten väller över mig, titt som tätt - jag ignorerar den, men för varje gång den kommer äter den upp lite till av mitt inre. Som om jag vore en sandstrand som ångestens hav eroderar.
Det är storm i mitt inre, jag vet inte varför, vet knappt ens hur. Vet bara att jag måste göra allt för att inte drunkna. Så jag håller mig flytande med vartenda litet flytverktyg jag kan komma åt. Men det räcker inte riktigt till när det blåser som värst. Så jag hamnar under ytan titt som tätt, tror att jag skall drunkna, men räddas av en andningspaus då huvudet kommer ovanför ytan. Men jag vet att jag snart hamnar under igen.
Hur hamnade jag här? I stormens land, där det aldrig går att riktigt greppa tag om något. Jag vet inte. Men snart är min tid ute. Jag orkar inte kämpa mer.
Läs även andra bloggares åsikter om ångest, tomhet, borderline, emotionellt instabil personlighetsstörning, storm, smärta, drunkna
Visst känns det skönt att göra saker, att få städat, rensat och böcker lästa. Men jag börjar alltmer känna hur jag inte längre kan stå emot. Ångesten väller över mig, titt som tätt - jag ignorerar den, men för varje gång den kommer äter den upp lite till av mitt inre. Som om jag vore en sandstrand som ångestens hav eroderar.
Det är storm i mitt inre, jag vet inte varför, vet knappt ens hur. Vet bara att jag måste göra allt för att inte drunkna. Så jag håller mig flytande med vartenda litet flytverktyg jag kan komma åt. Men det räcker inte riktigt till när det blåser som värst. Så jag hamnar under ytan titt som tätt, tror att jag skall drunkna, men räddas av en andningspaus då huvudet kommer ovanför ytan. Men jag vet att jag snart hamnar under igen.
Hur hamnade jag här? I stormens land, där det aldrig går att riktigt greppa tag om något. Jag vet inte. Men snart är min tid ute. Jag orkar inte kämpa mer.
/Charlyene - eroderad
Läs även andra bloggares åsikter om ångest, tomhet, borderline, emotionellt instabil personlighetsstörning, storm, smärta, drunkna
Kommentarer
Postat av: Linlin
Vad kommer denna eviga trötthet ifrån? Är det vädret, årstiden? Jag vill bara sova sova...
Postat av: Charlyene
Till Linlin:
Det är säkert årstiden och mörkret som spelar in. Så det dröjer länge innan en blir mindre trött...
Postat av: Zilch
Kom hit och värm dig. Vi kryper ner under en varm filt, tänder massor med ljus, dricker vad vi nu vill och bara finns där för varandra. Med eller utan ord, det behövs inte mer.
Jag vet, jag drömmer igen, men det hjälper lite
Postat av: Charlyene
Till Zilch:
Tack. Det är en värmande fantasi.
Trackback