charlyene against the world

..., medans vissa andra är ett helvete att ta sig igenom. Jag undrar varför det är så. Är det någon obalans i min kropp som svänger kraftigare vid vissa dagar än vid andra? I do not know.

Men psykiatriker Agneta sade igår något ganska vist, även om hon är hatad i min svartvita Borderlinehjärna. Hon sade att det är i mötet med andra människor som man märker mer av hur man egentligen mår.

För jag kan sitta hemma, göra ingenting och sedan krascha såfort jag ser en annan levande person. Idag, efter att ha varit vaken ca en timme, har jag redan varit nära att få panik två gånger över ingenting . Första gången över att det var en man i tvättstugan när jag kom dit för att tvätta. Han gjorde inget speciellt, bara plockade ihop sina tvättade kläder ur torktumlaren, men jag var inte beredd på att någon skulle vara där på min tvättid, så jag blev chockad. Sedan (gång nummer två) gick jag hem från tvättstugan, men det var en tant i hissen som tittade konstigt på mig (förmodligen för att jag är sönderbloderad, ser nyvaken ut och har ärr på armarna. Jag började nästan gråta.

Men nu... Jag mår helt okej. Tills denna tvättomgången är klar och jag måste återigen ta mig ut ur min egen säkerhetsbubbla.