Don't stay too long
Min mor och jag har en komplicerad relation. Eller egentligen är den inte komplicerad alls: Jag berättar inget för henne och hon berättar inget för mig. Så snurrar vi runt i någon form av djävulsdans. Jag döljer min rökning, mina ärr och vem jag egentligen är. Min mamma döljer att hon är en egen person och att jag är hennes dotter. Typ...
Så när min mor idag skall komma och lämna över tomatplantor som hon har dragit upp till mig (min mamma älskar växter), vet jag vad jag måste göra. Städa lyan, gömma ciggen och hitta en långärmad tröja som inte ser konstig ut i den stekheta värmen, men som samtidigt döljer mina armar.
Jag träffar mina föräldrar så lite jag kan, utan att säga rent ut nej till dem. Att nej kräver alltid en förklaring och jag orkar inte. Jag orkar inte förklara om sjukskrivning och demoner och ångest och instabilitet och blod och smärta och allt annat som hon inte kommer att förstå. Hur vet jag att hon inte kommer att förstå? För att varje gång vi nämner ämnen som ligger nära dessa sitter hon antingen tyst eller så skäller hon på mig för att jag ens drar upp något sådant. Kan det vara så att min mamma tror sig veta mer om mig än jag vill? Och inte vill tänka på det? Eller är hon bara den fascistfitta hon framstår som? Jag vet inte.
Men jag skall i allafall träffa min mor idag. Och jag hoppas att hon inte stannar speciellt länge.
Läs även andra bloggares åsikter om familj, relationer, förklaringar, att inte orka, lögner, att dölja sig själv, mamma
Så när min mor idag skall komma och lämna över tomatplantor som hon har dragit upp till mig (min mamma älskar växter), vet jag vad jag måste göra. Städa lyan, gömma ciggen och hitta en långärmad tröja som inte ser konstig ut i den stekheta värmen, men som samtidigt döljer mina armar.
Jag träffar mina föräldrar så lite jag kan, utan att säga rent ut nej till dem. Att nej kräver alltid en förklaring och jag orkar inte. Jag orkar inte förklara om sjukskrivning och demoner och ångest och instabilitet och blod och smärta och allt annat som hon inte kommer att förstå. Hur vet jag att hon inte kommer att förstå? För att varje gång vi nämner ämnen som ligger nära dessa sitter hon antingen tyst eller så skäller hon på mig för att jag ens drar upp något sådant. Kan det vara så att min mamma tror sig veta mer om mig än jag vill? Och inte vill tänka på det? Eller är hon bara den fascistfitta hon framstår som? Jag vet inte.
Men jag skall i allafall träffa min mor idag. Och jag hoppas att hon inte stannar speciellt länge.
/Charlyene - som önskar sig frihet från familj
Läs även andra bloggares åsikter om familj, relationer, förklaringar, att inte orka, lögner, att dölja sig själv, mamma
Kommentarer
Trackback
