Down, down, down we go

Mitt i en mardröm om Flodhästen ringer telefonen - på riktigt. Jag svarar inte. Jag är full av meningslöshet och avsky. Det tar en timme innan jag tar mig ur sängen för att kolla vem det var som störde min sömn - Universitetet. *suck* Jag orkar inte ringa upp, jag vet inte vad de vill, jag bara går omkring och funderar på det och skapar ångest hos mig själv. Jag är expert på det. Expert på att få mig själv att må kasst.

Men snart är lapparna i lapptäcket isydda. Det är en och en halv rad kvar. Sedan skall jag göra snygga kanter och börja brodera. Det är vad jag skall ägna dagen åt. Gudarna skall veta att det är det mest vettiga jag kan komma på just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0