charlyene against the world

När jag får hallisar och hör röster brukar jag veta att de inte är verkliga. Men igår kände jag vid flertalet tillfällen hur det liksom klickade till i min skalle, och plötsligt började tro på det jag såg och hörde. Det var nog det läskigaste som jag någonsin har varit med om. Som när jag fick för mig att jag var gravid med ett barn som när det växte upp skulle kunna ge människor odödlighetens gåva. Därför var Guds utstända änglar tvugna att döda mig och barnet, annars skulle domedagen komma.

Så jag tog bussen till psykakuten med Frugan som sällskap, och fick träffa Dr. Speed. Han betedde sig verkligen som om han hade tagit tjack. Han pratade snabbt, rörig och avslutade inte sina meningar. Jag fick inte avsluta mina meningar. Han ställde frågor och innan jag hade svarat kom en ny fråga. Det hela var mycket underhållande. Vad som inte var lika underhållande var att jag betalade nästan 700 kr för 28 Zyprexa. Jag har verkligen inga pengar att röra mig med, varken denna månad eller nästa. Jag vet inte hur jag skall överleva. Men å andra sidan: Vad spelar det för roll?

Så jag åkte hem till Mannen, varvade ner och tog det lugnt. Och tog ett piller. Jag vaknar en gång under natten i panik för att Mannen ligger så nära att jag inte röra mig. Och på morgonen gör han det igen. Jag blir irriterad, han blir ledsen, jag gråter, allt är kaos.

Ska jag verkligen ge mig in i ny sväng av mediciner? Eller skall jag skita i att ta dem, trots att jag har betalt dyra pengar för dem? Jag vet inte. Jag vet verkligen inte vad jag skall göra just nu.


Läs även andra bloggares åsikter om hallucinationer, overklighet, änglar, relation, emotionell instabilitet, medicin