Buzy, buzy, buzy

Jag lever. Jag har bara haft en del att göra. Fika med E, hänga med Frugan, skaffa en ny tatuering och så naturligtvis Mannen.

E är underbar, ger mig kaffe och lyssnar även när hon inte förstår. En fika med henne är värt guld.

Frugan ger mig avslappning genom att fnissa åt mina vredesutbrott, diskutera konstiga teorier med mig och bara låta mig vara mig själv. Vi är nog självfränder även om jag aldrig får använda det uttrycket inför henne. Det har vissa flum-konnotationer.

Tatueringen är snygg. En röd japansk ros sitter på mitt ben. Så skall det bli blommor runt. Mitt högra ben skall bli mitt levande ben, är det numera bestämt. Blommor, blad, ett träd och en ödla skall befinna sig på det. Vilket (o)sökt leder mig in på Mannen, då det är han som fick mitt ben att blomma.

Mannen gör mig nervös. Fjärilar i magen och allt det där. Och han pratar mycket. Jag vet massor om honom, han vet inte så mycket om mig. Jag vet inte alls vad jag egentligen känner, annat än att jag inte kan sluta tänka på honom. Han finns i mitt huvud nästan konstant. Och i min mage, för varje gång jag tänker på honom så kittlar det till i mitt inre centrum.

Jag skall träffa honom ikväll, efter att jag har varit hos PMH för sista gången innan teamet skall reda ut vad de egentligen skall göra med mig. Vi skall sova tillsammans, något som inte alltid går så bra. Jag kan inte slappna av bredvid honom. Men det löser sig nog. Man dör inte av ett natt utan sömn. Dessutom är han fin att titta på när han sover.

/Charlyene - som en dag skall vara täckt av tatueringar

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0