Avundssjukans gröna öga

Det är snart Pride och HBT diskuteras för fullt. H tycks idag vara ganska självklart, B är som vanligt bortglömt (eller bara helt vanligt ignorerat), och T är det som verkar vara årets modeord. Transsexulism verkar vara det som alla skall prata om iår. Förra året var det, om jag inte missminnner mig, asexualism som var på tapeten.

Så om alla skall prata trans följer jag väl på. Och det är nog dags att jag gör en liten bekännelse. Jag är avundssjuk på de transsexuella. Japp, det är sant. Jag har länge funderat på om jag är en av dem, kommit fram till att så nog inte är läget, och har nu funnit mig i att läsa om dem med grönt i blicken. För faktum är: Jag känner ingen som jag vet om är transsexuell. och eftersom man utgår från det man vet, eller tror sig veta, antar jag att ingen jag känner är transsexuell. Så kanske är jag inte egentligen avundssjuk på de transexuella, utan på hur jag tror att de transexuella är.

Låt mig förklara. Detta är vad jag tror: Att en transexuell från ung ålder känner att något är fel, och att hen, när hen inser att hen är transsexuell, känner ett visst inre lugn då hen har kommit på vad som var fel. Och detta går att rätta till med en könskorrigering, även om processen är förbannat jobbig.

Tänk om jag kunde ha det så? Jag vet att något har varit fel sedan ung ålder. Jag känner mig inte som kvinna, trots att jag äger både bröst, livmoder, fitta och andra kvinnliga attribut. Å andra sidan känner jag mig inte som man heller. Jag är inte flata, för jag tänder inte på tjejer. Å andra sidan tänder jag inte direkt på killar heller, så jag är inte straight och inte bi. Jag är mitt i ingenstans.

Därför är jag avundssjuk på de transsexuella. De vet vad som är fel. De vet vad som är problemet. De behöver inte gå omkring hela dagarna och fundera över varför man är fast i någonform av limbo. Och det kan, med relativt goda resultat, rättas till. Om man har kraft nog att kämpa sig genom vårdens alla hinder och operationernas alla kval.

Jag önskar att jag visste vad som var felet med mig, jag önskar att jag kunde se en väg ut. Men det kan jag inte. Så jag sitter här med min avundssjuka.

/Charlyene - som önskar att hon visste åt vilket håll hon skulle gå

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer
Postat av: trollhare

Hm... utan att komma med några antaganden tror jag att du kanske skulle läsa lite om tex. intergender eller genderqueer, för att se om det är något du känner igen dig i.



Jag är ts, och jag känner ibland faktiskt just det: att jag är tacksam över att jag vet vad som är felet, och att det förhoppningsvis kommer att bli bättre när jag får behandling. Jämfört med mina ciskönade (=icke-trans) kompisar som har liknande symptom med ångest och sånt, men att de måste lära sig att leva med det, så har jag det bättre förspänt. Faktiskt.

2008-07-23 @ 17:40:50
URL: http://trollhare.wordpress.com
Postat av: Anonym

Men fina människa!!

Arghh! Va jag känner igen mej, grrl!!

Vet inte heller vilket håll jag ska gå, men de kan inte bli fel, bara annorlunda!

Kram!

2008-07-24 @ 22:38:19
URL: http://projektpariktigt.blogspot.com/
Postat av: Charlyene

Mest känns det som att det blir fel vilket håll jag än går åt. Som om det inte finns något "rätt" håll. suck Men, men... Det är väl bara att fortsätta knata, antar jag.

2008-07-25 @ 11:48:11
URL: http://charlyene.blogg.se/
Postat av: Fjärilen

Jag önskar att jag ägde din förmåga att uttrycka känslor för så som du har skrivit nu är ganska exakt så som jag känner men jag har aldrig kunnat hitta de rätta orden.



Förresten, hur gick det med föräkringskassan och deras krångel?

2008-07-27 @ 05:18:26
URL: http://psykfallet.blogg.se/
Postat av: William

Jag har aldrig tänk på det så.

Istället har jag gått runt och varit avundsjuk på alla som inte är Ts. Jag hade faktiskt gjort allt för att inte vara ts men nu vet jag iallafall att jag kan bli frisk och kommer bli frisk så det är inte så illa.



Däremot håller jag med Immanuel (trollhare). Eller så kanske du ska sluta fundera och bara vara :)

vi ska inte anpassa oss för att passa in.

Man ska bara vara. Det är så jag upptäckte vem jag var och vem jag alltid varit.

2009-07-17 @ 20:02:35
URL: http://wwilliam.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0