Om du inte gillar självömkan: Läs inte detta!

Det här går inte längre. Jag önskar att jag kunde skriva något positivt, men faktum är att jag är så jävla långt nere nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så jag bara klagar och klagar och klagar och klagar... (ja, ni fattar grejjen)

Det är nu jag skulle kunna skriva saker som: "Detta är faktiskt min blogg, om ni inte vill läsa mina klagomål, sök er någonannanstans" eller "sug mig".

Helst av allt vill jag bara rycka upp mig, och fortsätta livet, försöka göra det lite bättre. Men jag vet inte hur man gör. jag skall skylla det sistnämnda på mina föräldrar, men faktum är att det nog snarare handlar om mig själv. Jag är en jävligt bortskämd människa, en liten lat snorvalp som gråter när jag inte får som jag vill.

kanske borde jag bara ta mig i kragen, men jag försöker det så ofta och det funkar liksom inte. Det går helt enkelt bara inte.

Så okej, här är min lista över saker jag gnäller över (rättfärdigat eller ej):

  • Jag har inga pengar, jag kommer inte att kunna betala mina räkningar nästa månad och jag är skuldsatt.
  • Jag har 13 kursböcker att läsa, de kom idag. Visst, jag har några veckor på mig, men 13 böcker på tre veckor är lite saftigt till och med för mig. Speciellt när man ska skriva tentor under den tiden också. Plus kompletteringar för missade seminarium som har orsakats av att... (se nästa punkt)
  • Jag är sjuk. Den här jävla förkylningen (eller vad det nu än är) vägrar ge med sig. Den går lite upp och lite ner, men den försvinner aldrig helt. Just nu: enveten hosta, 39 graders feber och en näsa som är trasig efter att jag har snytit mig för mycket. Varje gång som jag reser mig upp snurrar det. Imorgon blir det läkare oavsett hur bra jag mår. Ännu mer pengar kastade i sjön.

Visst, jag skulle kunna gnälla över så mycket mer saker. Men det var nog allt just nu. Detta är saker som just nu har dragit ner mig så långt att jag inte orkar gå till skolan. Och när jag inte går till skolan får jag ångest. Och när jag får ångest tänker jag på saker som ger mig mer ångest, typ saker jag måste göra och saker jag inte har.

Så... Buhu, stackars lilla mig? Ja, faktiskt. *kryper tillbaka ner under täcket och äter choklad*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0