En speciell plats i helvetet
Jag har precis sträckläst Liza Marklunds och Lotta Snickares Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Det är inte en bra bok - samtidigt som den är fantastisk.
Bokens disposition består av tre delar: Första delen behandlar hur genus skapas genom familj, dagis och skola. Andra delen rör hur denna genusuppdelning tar sig uttryck på arbetsmarknanden (och till viss del inom familjer). Sista delen är en lista på tips för hur man som kvinna undviker de "minor" som man ofrånkomligen kommer att trampa på om man inte bara lutar sig tillbaka och accepterar sin egen underordnade ställning.
Här presenteras forskning och statistik som visar på att kvinnor är underordnade, och att jämställdhetsarbetet motarbetas av framförallt män. Men också att många kvinnor väljer att blunda. För det är enklast så. Här finns klassiker som de fem härskarteknikerna, men också personliga berättelser från författarna om hur de har diskriminerats pga sitt kvinnliga genus.
Boken är inte bra för den presenterar inget som jag inte redan vet. Ingenting som jag inte redan har diskuterat, funderat över, stött och blött. Den är säkert underbar för de som ännu inte är övertygade feminister, eller för de som är feminister men inte har fakta nog att backa upp det. Samtidigt är den en spark i magen, då boken presenterar fakta på ett sätt som gör att man kan inte undgå den. Att avfärda boken är som att avfärda åratal av forskning.
Tilläggas bör att jag läste boken på strax över en timme. Lättläst och rolig. Men också deprimerande. För hur man än vänder sig tycks man ändå alltid ha arslet därbak...
Intresserad av fler bokrecensioner, skrivna av "svenska folket" (whatever that means...). Det finns massor här.
Bokens disposition består av tre delar: Första delen behandlar hur genus skapas genom familj, dagis och skola. Andra delen rör hur denna genusuppdelning tar sig uttryck på arbetsmarknanden (och till viss del inom familjer). Sista delen är en lista på tips för hur man som kvinna undviker de "minor" som man ofrånkomligen kommer att trampa på om man inte bara lutar sig tillbaka och accepterar sin egen underordnade ställning.
Här presenteras forskning och statistik som visar på att kvinnor är underordnade, och att jämställdhetsarbetet motarbetas av framförallt män. Men också att många kvinnor väljer att blunda. För det är enklast så. Här finns klassiker som de fem härskarteknikerna, men också personliga berättelser från författarna om hur de har diskriminerats pga sitt kvinnliga genus.
Boken är inte bra för den presenterar inget som jag inte redan vet. Ingenting som jag inte redan har diskuterat, funderat över, stött och blött. Den är säkert underbar för de som ännu inte är övertygade feminister, eller för de som är feminister men inte har fakta nog att backa upp det. Samtidigt är den en spark i magen, då boken presenterar fakta på ett sätt som gör att man kan inte undgå den. Att avfärda boken är som att avfärda åratal av forskning.
Tilläggas bör att jag läste boken på strax över en timme. Lättläst och rolig. Men också deprimerande. För hur man än vänder sig tycks man ändå alltid ha arslet därbak...
Intresserad av fler bokrecensioner, skrivna av "svenska folket" (whatever that means...). Det finns massor här.
Kommentarer
Trackback
