Cementblandare och konflikthantering
Idag har jag gjort istortsett ingenting. Ångesten ligger som en klump i magen och varje gång jag rör mig blandas den med ilska, som i en cementblandare. Just det: Min mage är idag en cementblandare. Imorgon kommer cementen ha torkat och allt kommer att vara torrt och hårt igen. Okej... Kass liknelse, jag erkänner. Men det är lite så det känns.
Jag har lust att bara skrika rätt ut. Hur hanterar man konflikter egentligen? Är det någon som vet? Någon som kan förklara detta för mig? För jag vet inte. Hur "reder man ut" saker när den andre (läs Frugan) aldrig kommer att erkänna minsta lilla skuld? Jag är verkligen urkass på detta.
Så jag tittar på Grey's Anatomy och låter dagen försvinna förbi.
Imorgon ska jag få reda på vilken uppsats jag ska opponera på. Och det känns mest trist.
Jag har lust att bara skrika rätt ut. Hur hanterar man konflikter egentligen? Är det någon som vet? Någon som kan förklara detta för mig? För jag vet inte. Hur "reder man ut" saker när den andre (läs Frugan) aldrig kommer att erkänna minsta lilla skuld? Jag är verkligen urkass på detta.
Så jag tittar på Grey's Anatomy och låter dagen försvinna förbi.
Imorgon ska jag få reda på vilken uppsats jag ska opponera på. Och det känns mest trist.
Kommentarer
Trackback
