Inte vettigt någonstans
Ännu en tripp till psykiatrikern. En uppmaning om att ta min sjukskrivning på allvar. Orkar inte längre, så jag går med på det. Säger att jag skall kontakta studievägledaren, CSN, försäkrningskassan och alla andra instanser som skall godkänna att jag är på väg att krackelera och inte längre orkar. Och som skall betala mig för det.
På något sätt känner jag mig som en hora, som suger av staten för att få gå hemma och prata med krukväxterna.
På något sätt känner jag mig som en hora, som suger av staten för att få gå hemma och prata med krukväxterna.
Kommentarer
Trackback