En sorglig hög

Jesus fucking Christ and his not so holy mother! Livet är meningslöst. Ångesten kryper i mig, jag känner hur jag dras ner. Som att drunkna i sig själv.

Varför kan jag inte känna en enda människa som mår bra, som aldrig har haft depression, som aldrig har haft ångest, som helt enkelt lever ett rätt okej liv? Jag tror inte att det finns en enda sådan i min bekantskapskrets. Förutom A då, fast henne umgås jag ju knappt med. Och kanske Åsa, hon mår ju bara kasst när det finns yttre omståndigheter, som när hennes farsa först fick amputera benet och sedan dog. Men annars är vi alla en sorglig hög med pillerdrogade psykfall som alla skrattar åt varandra. Frugan är nog värst. Tror jag. Fast å andra sidan är jag nog rätt högt upp på listan just nu också.

Det värsta med att må kasst är egentligen inte att man mår kasst. Utan att det tar över ens liv. Styr en, kontrollerar en och reducerar en till just någon som mår kasst. Som om det är ens identitet. Jag orkar snart inte längre.

Kommentarer
Postat av: Dizzy

Hej hjärtat :) tänk att du är här och blond har du blivit. Det är urtjusigt!
på tal om din kommentar, borde inte folk veta om att det är ett misstag eller fel om man hu säger till de att det inte riktigt är bra att de göra vissa saker osv?
Tycker att det borde lämna nått fotsteg i skallen på de men tydligen så funkar det inte riktigt så!

Kramar från din dibo :)

2008-02-15 @ 12:19:16
Postat av: Dizzy

Ja lila kan oxå vara fint men det beror på vilken nyans av lila.
Själv har jag mina gråa fläckar i håret som jag får stå ut med men funderar på om man kanske ska göra nått åt buskaget..kanske klippa det lite och färga det så att man ser ut som en människa.

Ja människor blir bara konstigare o konstigare i mina ögon så jag börjar ta avstånd från allt och alla sorgligt nog.

2008-02-15 @ 21:09:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0