För bra minne för en borderliner
Tydligen är det så att borderliners generellt sett inte minns mycket alls av deras barndom fram till ca 12 års ålder (håller ni med, borderliners där ute i världen?), om det inte är väldigt speciella saker som har hänt. Jag som kan minnas saker som tex min första dag på dagis, eller hur vi grävde upp hela gräsmattan runt omkring huset jag och min familj flyttade till när jag var fyra (dräneringen var dålig). Och därför passar jag inte in i borderline-mallen.
Så... Betyder detta att jag inte har borderline, eller bara att jag inte är en typisk borderliner? Jag vet faktiskt inte. Visserligen känner jag att kriterierna stämmer in på mig, förutom kriterium nummer 1:
"Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer."
Visst är det så att jag undviker separationer, men det handlar inte så mycket om rädsla att bli lämnad som att jag inte klarar av att ta konflikter eftersom jag inte litar på mina egna känslor. Och många jag har pratat med anser att om detta kriterium inte uppfylls kan en inte tala om att personen ifråga har borderline. Det är alltså ett måste att detta kriterie uppfylls för att en borderlinediagnos skall vara berättigad.
Jag skall prata mer ingående med psykologen om detta nästa vecka. Men jag har själv, innan han tog upp ämnet, börjat att tvivla på min diagnos. Frågan är bara: vad är det egentligen för fel på mig?
Läs även andra bloggares åsikter om psykolog, borderline, emotionellt instabil personlighetsstörning, diagnos, ifrågasättande, kriterier
Det är ingenting jag hört något om tidigare, att om man har bra minne kan man inte ha borderline. Jag har visserligen inte många minnen alls från min barndom förutom de som kommer av olika typer av övergrepp (dock har jag förträngt mycket av det). Det verkar vara vanligt bland borderliners att förtränga barndomen, men jag tycker det låter befängt att man inte skulle ha borderline om man råkar minnas mycket av sin childhood.
Till Kid:
Psykologen tog upp det som en anledning till varför borderlinemallen inte passar mig. Vi hann inte med resten av anledningarna, får ta dem nästa vecka.
Jag har inte heller värst mycket minnen från min barndom. De få minnen jag har är av någon anledning genomgående dåliga. Jag har inte ett enda lyckligt minne. Ändå så kan jag ju på gamla foton se att jag ofta skrattade och log...
Nu när jag är äldre så har jag dåligt minne när det gäller saker som jag måste komma ihåg att göra. Som att inte glömma en tid jag har bokat eller att ta mina mediciner osv. Däremot har jag en kuslig förmåga att minnas samtal jag haft. Inte bara vad de handlade om men ofta helt ordagrant.
Fast jag undrar hur det ska kunna ha så stor betydelse för huruvida man har borderline eller inte, det faktum att man minns olika mycket från barndomen.
Hursomhelst skulle det vara intressant att få ta del av fortsättningen i det resonemanget.
Till Nonsens:
Jag tror inte att det är så avgörande, mer än att det verkar vara en genomgående trend att de med borderline har svårt att minnas sin barndom. Det är inte ett kriterium för att en skall få diagnosen, men om det finns saker hos en som inte passar in i borderlinemallen kan det väl finnas anledning att titta på om diagnosen stämmer.
Det ät tråkigt att du inte hade ett enda lyckligt minne från barndomen. Riktigt sorgligt faktiskt. Jag hoppas att du kan skapa bra minnen som vuxen istället.
konstigt att du inte skulle ha boderline för det....jag har visserlingen inte heller särskilöt mkt minnen från 0-12 år och de flesta placwerar jag fel med flera år...även jag kmr bara ihåg övergreppen....men va fan...olika sjukdomar yttrar väl sig alltid olika för olika människor? Upfyller man nånsin exakt varje kriterium?
Till Timah:
Vagt minne från barndomen är inte ens ett kriterium. Men generellt sett är det så att personer med personlighetsstörningar har dåligt minne från barndomen. Varför vet jag inte.
Hej, angående hur borderlines kommer ihåg sin barndom så antar jag att det individuellt rimligen borde variera rejält. Jag är diagnostiserad med borderline, och kommer ihåg viisa saker i min barndom mycket väl, medan jag ibland kan märka att jag förträngt mycket som borde fastnat.
Skiter nu att jag spammar dig från höger och vänster och framförallt hur jag svarar på årsgamla inlägg. För du skriver om saker som fångar mitt intresse och jag kan omöjligen hålla mig från att skriva.
Så.
Jag har diagnos borderline och kommer ihåg massor från min barndom, eller jag tycker jag har stora luckor, men det jag kommer ihåg minns jag väldigt mycket av oftast förutom en del lösryckta bitar.
Jag funderar dock nu om detta kan hänga samman med något sorts detaljminne från aspergerdiagnos. Jag kan tex inte skriva drömdagbok av denna anledning.
Jag har försökt, men det blir allt för mycket detaljer. Att sammanfatta är inte riktigt min grej då alla detaljer kan te sig lika viktiga i förståelsen.
Och att skriva (för att hitta på ett exempel) att en blå fågel, som hade en vit cirkulär (ca 1cm i diameter)fläck på magen som skiftade i någon sorts guldskimrande lila, men som plötsigt blev svart. Samtidigt som fågeln var framför mig, sedan snett bakom när det skimrade och då hade den plötsigt två horn (likt enhörningshorn) på huvudet, eller en bit ner mot nacken nästan...
Alltså drömmar, det funkar ju inte att detaljrikt återge, man blir knäpp.
Och jag hade alla kriterier utom ettan på borderline. Även om detta anses vara en väldigt viktig del om inte viktigast så hindrade det inte min diagnos.
Mvh
