Dr. Evil will not be missed, och ångest är inte alltid ångest
Min psykolog förstår precis hur jag känner mig. Lyssnar och nickar och bekräftar att jag har rätt att känna vad jag känner. och berättar även att Dr. Evil inte skall jobba kvar längre än till årsskiftet! Jag nästan studsar upp och ner av glädje. He will not be missed. Med andra ord slipper jag honom, förmodligen behöver jag aldrig mer träffa honom.
I övrigt pratar jag och psykologen om känslor. Om antidepp, som tar bort toppar och dalar och reducerar borderlinepatienter till personer utan känslor. Om hur människor med personlighetsstörningar (speciellt ur kluster B) ofta känner nedstämdhet och ångest i helt andra varianter, på helt andra sätt, än övriga människor som lider av ångest- och depressionstillstånd. Är inte det sorgligt? Inte nog med att en har en personlighetsstörning, en har dessutom annorlunda och mer intensiva upplevelser av negativa känslor. Inte konstigt att människor har så svårt att förstå oss.
Visst har jag vetat att borderliners inte är som alla andra (hade vi varit som alla andra hade vi aldrig behövt få en diagnos), och jag har länge misstänkt att ångest är något som inte upplevs likadant av oss som av andra. Nu har jag fått det bekräftat. Kanske är det därför som människor så enkelt avfärdar vår ångest, och säger att det bara är att "skaka av sig den". För även om de har upplevt ångest har de inte upplevt den så som vi borderliners gör.
Det är problematiskt när en använder samma ord för att beskriva olika fenomen. Om vi inte känner ångest på samma sätt, borde vi då inte ha ett eget ord för det? Ett ord som beskriver vad vi känner, och inte klumpar ihop det med alla annan ångest? Kanske behöver språket preciseras och nyanseras? Men jag är för trött för att komma på ett ord. Jag behöver nog dricka kaffe innan.
Läs även andra bloggares åsikter om läkare, översitteri, ångest, borderline, emotionellt instabil personlighetsstörning, nyord, språk, beskrivning
Ha! Vilken jävla tur med Dr Evil!!
Jag håller med om det här med ord och betydelser. Som sagt, "jag orkar inte" kan ju betyda två saker; jag har ingen lust, eller jag mår just nu så dåligt att all energi går åt till att bara vara. Läkarvetenskapen rullar vidare i sina gamla invanda hjulspår...
Till Linlin:
Jäkla tur, faktiskt. Ska bli så skönt att aldrig mer behöva träffa honom.
Ord och deras betydelser är knepiga. Det går aldrig att få ett helt precist språk, eftersom då skulle varje människa ha ett eget språk eftersom alla upplevelser är subjektiva. Å andra sidan skulle ingen förstå varandra om så vore fallet. "Jag orkar inte" borde betyda att en inte orkar, men används ofta på andra sätt. Samma sak med ångest, "klädångest" är ett uttryck som ofta används hos tex modebloggare och betyder något helt annat än den ångest jag kan få som gör att jag inte kan ta på mig kläder överhuvudtaget, för det får mig att känna mig misslyckad och ful.
Läkarvetenskapen i samband med media spär på detta. Depression är något som används kring nästan alla som känner sig lite nere, ångest används för känslor av oro och obehag. Det är komplicerat att försöka få andra att förstå att det inte enbart handlar om nedstämdhet eller oro... Läkare förstår ofta inte det, och allmänheten tror att de förstår pga mediernas användning. Mycket komplicerat...
