charlyene against the world

Jag är så arg att jag skakar. Om det finns något jag avskyr är det läkare som tror att de är allmäktiga. Inte nog med att han förklarar att det inte gör något om jag är seg i huvudet för att är ju ändå sjukskriven (som om mitt liv därmed är värdelöst), dessutom dumförklarar han alla läkare som någonsin har skrivit ut något beroendeframkallande till mig: Stilnoct, Imovane, Oxascand, Sonata, Steolid....

Tror han verkligen att han ver så jävla mycket bättre? Tror han verkligen att han ÄR så jävla mycket bättre?

Ungefär som när han förklarade för mig under vårt möte för några veckor sedan att jag får räkna med att min orgasm försvinner, det händer oftast när en tar antidepp. Han ville inte ens försöka hitta något som inte gav biverkningar som jag inte står ut med. Som om han har rätt att tala om för mig vad jag har rätt att stå ut med eller inte.

Dessutom proppar han mig full med neurooleptika, något som är känt för att stanna kvar i kroppen långt efter att en känner av dess effekt och som ger skador på kroppen som inte är fullt utredda. Det tycker han är bra? Tydligen.

Det handlar inte om att han vägrade skriva ut Stilnoct egentligen, även om det irriterar mig. Det handlar om att han inte ens lyssnar på mig, att han behandlar mig som ett barn (förklarade tre gånger vilka kombinationer av Theralen och Nozinan jag kunde prova, och sedan frågade om han skulle förklara igen).

Gissa vem jag kommer att gnälla om detta till på torsdag? Jo, min psykolog. Han lyssnar åtminstone.

Läkare är inte allsmäktiga, de är inte Guds fucking sändebud på jorden. De är vanliga dödliga, och precis som vi andra borde de visa respekt för människor som kommer och ber dem om hjälp!


Läs även andra bloggares åsikter om medicin, läkare, allsmäktig, ilska, nedlåtande