Den samhälleliga sjukligheten
I Storbritannien händer följande två saker:
Lögndetektorer används för att avslöja bidragsfusk. Via telefon avgörs bland annat tonläge hos den misstänka personen, och anses tonläget vara "fel" blir personen utan bidrag i en månad.
De brottslingar som döms till samhällstjänst skall nu bära orangea västar med texten "Community payback" på. Myndigheterna säger att detta inte alls handlar om någon form av utpekning, utan detta är för att visa allmänheten hur de som döms till samhällstjänst avtjänar sina straff.
(Läs mer här.)
Jag vet att det är många som inte håller med mig om detta, och att dessa ofta sitter i maktpositioner, men jag anser att ju hårdare ett samhälle slår ner mot människor som redan är i underläge, desto hårdare blir samhället. Och ju hårdare samhället blir, desto hårdare blir det att leva lagligt i det. För mig är orsakskedjan klar - det är som en konflikt som ständigt trappas upp.
På ytan kan det verka självklart, tex att bidragsfuskare får svårare att fuska - men verkligheten är sällan så enkel. Rädsla sprids i samhället, inte bara för vad myndigheterna gör, utan också för vad de inte gör. För att en människa skall känna sig trygg och fri (och vilja bidra till samhället) måste hen känna att samhället backar upp henom så att hen inte hamnar i situationer där hen måste klara sig själv, övervakas i varje rörelse, eller där hennes människovärde förnekas. Detta händer om människor konstant blir misstrodda eller inte ges hjälp när de behöver det. Det är då de börjar misstro samhället och arbeta mot det.
Att hänga ut en människa som brottsling förhindrar återanpassning till samhället, eller en känsla av att straffet var rättfärdigat. Om så sker kommer den brottsling som har avtjänat sitt straff hysa en känsla av motstånd mot samhället, och snart igen välja "fel" väg om tillfälle ges. Varför inte? Samhället ser henom redan som brottsling, ger henom en identitet som brottsling. Varför skulle hen försöka vara något annat?
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, trygghet, rädsla, motvilja, identifikation, placerad i ett fack, övervakning, bidragsfusk, avsmak
När jag läste artikeln om lögndetektortelefonerna trodde jag först att det var ett skämt. Välkommen till Orwells 1984.
Sjukt bra skrivet! Jag håller med om att människor lever olagligt i större utsträckning ju hårdare samhället är.. Och alla sjuka förbud och lagar gör det hårdare. Har svårt att förstå sansen i det här med Storbritannien. Det är väl för att det inte finns någon...
Till Linlin:
Jag trodde också att det var ett skämt först. Men Krig är Fred.
Till Kid:
Det finns en sans och logik i det. Bestraffa människor så hårt att de inte vågar göra något fel. Tyvärr gör det att människor lever i rädsla, och de som lever i rädsla är ofta inte medborgare som har tillit till samhället. Ergo, rädslan ökar. Synd att makthavare inte läser rapporter som säger att hårdare straff (inklusive dödsstraff) inte agerar som avskräckande medel...
