Kontrollerad

Min mamma ringer för att säga att räkningarna är betalda. Och för att säga... ja, jag vet inte riktigt. Hon pratar om andra vårdalternativ än de statliga, om att söka sig till den privata sektorn om det tar för lång tid för mig inom PMH. Och nästan kräver att jag skall ringa efter att jag har haft telefonkontakt med min psykiatriker, Agneta, idag.

Jag blir bara trött och arg. Förstår de inte att de inte kan komma in och kontrollera varje liten detalj? Det måste vara skitfrustrerande för dem att deras dotter mår skit, men jag skall inte behöva redovisa varje litet steg jag tar, bara för att de skall se att det händer något!

Jag vill inte känna mig som om jag är 16 igen, då varje steg jag tog övervakades. Men det är precis vad jag gör. Vilket får mig bara att vända mig från dem, precis som när jag var 16. För vi kan aldrig prata om saker på riktigt, och lösa något så att båda blir hyfsat nöjda. Antingen pratar jag inte alls med dem, eller så kör de sin agenda. Förstår de inte att det inte fungerar?

Men det värsta är nästan att det blir förbjudet att vara arg. Ilska ses som fel och dumt, och som något man skall skämmas över. Något som den andra partern skall bara gråta över, inte bemöta. Men hur kan man leva utan ilska?

/Charlyene - återupplever tonåren

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer
Postat av: chaos

Vad är det som får föräldrar att tro att dom kan styra över sina vuxna barns liv? Mina föräldrar (speciellt min mamma) är precis likadana, och då är jag 43 år(!) Måtte jag aldrig bli sån!



Jag tror (om jag nu ska komma med något råd, när jag sitter i samma situation själv) att det nog mest "bara" att försöka strunta i sina föräldrars tyckande och leva sitt liv som man själv vill. Det tror jag att man mår bäst av själv.

2008-08-22 @ 15:09:00
URL: http://chaos-borderline.blogspot.com
Postat av: bantarbritta

Oj, jag är nog fel person att fråga om när det stabiliserar sig. Själv lär jag få äta nyttigt resten av livet och se till att motionera och sen unna mig något gott då och då.

När jag gick ner som mest i vikt tidigare så hade jag en ätardag i veckan när jag fick äta precis vad jag ville och hur mycket jag ville. och det fungerade ju så länge jag skötte maten och motionen de andra dagarna.

2008-08-22 @ 20:37:22
URL: http://bantarbritta.blogg.se/
Postat av: Charlyene

Till chaos:



Jag tror att föräldrar försöker styra över en för att de tror att de vet bäst.



Men jag håller med: det bästa är nog att leva som man själv vill. Men det är svårt, eftersom det ofta blir konflikter med föräldrarna då. Å andra sidan är konflikter inte per definition dåliga...

2008-08-22 @ 21:43:22
URL: http://charlyene.blogg.se/
Postat av: Charlyene

Till bantarbritta:



Okej, tänkte bara höra om du visste. Well, jag hoppas att det går bra för dig!

2008-08-22 @ 21:53:19
URL: http://charlyene.blogg.se/
Postat av: Vingklippt

Det här är kanske inte så snällt sagt, men: Det är inte så konstigt att du hamnat där du är. Jag antar att du, på grund av vad de sagt, inte tillåter dej att känna sånt som är fel. Men är det konstigt, när man fått det predikat för sej under hela uppväxten?

Sen det där med att föräldrar vill bestämma över en. Jag trodde det var likadant för mej. När jag bodde hemma kontrolera min mama allt. När jag sen flytta bröt jag nästan helt med henne, för att jag inte orkade. När hon fick reda på hur jag mådde började hon återigen försöka kontrollera mitt liv. Hon kom hit, vad jag än sa och körde med mej. Men efter att vi verkligen pratat ut om allt, blev det bättre. Jag har även tagit med henne till läkaren och tarapeuten så de verkligen kan förklara vad jag menar på ett sett så hon förstår. Så nu är hon inte alls lika "gå påig". Hon messar och skriver på MSN oftare än hon ringer, för att hon vet att jag tycker det är jobbigt att prata när jag är nere. Hon tvingar mej inte att ta tag i saker, även om hon i perioder fortfarande tjatar. Hon hjälper mej med saker jag ber om hjälp med, istället för att komma hit och städa när jag vill vara ifred. Osv. Jag tror att det enda man kan göra är att prata, även om det verkligen är svårt. Föräldrar verkar tro att de alltid vet allt redan. Du kanske kan be nån annan berätta det du vill ha sagt. Eller skriva ett brev. Jag hoppas det löser sej. För sina föräldrar är faktiskt i princip de enda man kan räkna med ställer upp för en. Jag och min mamma står varandra väldigt mycket närmare nu. Och det är på nått sätt som att jag ärvt hennes sätt att tänka, för att när hon väl lyssnar har hon väldigt lätt att förstå mina röriga utläggningar.

2008-08-22 @ 22:33:45
URL: http://trasigt.blogg.se/
Postat av: Charlyene

Till Vingklippt:



Du har helt rätt. Jag skulle kunna skriva en hel avhandling om hur mina föräldrar har bidragit till att jag är där jag är idag. Och det är inte alls elakt att säga det; det kanske är sårande men samtidigt är det sant, så vad skall man göra?



Jag hoppas att du och din mor har en bra relation idag, och att det fortsätter så.

2008-08-23 @ 10:55:39
URL: http://charlyene.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0