charlyene against the world

Jag vaknar halv tolv med huvudvärk och ångest. Det är en ny dag och jag har sovit bort halva redan. Skönt med sömn, men det ökar känslan av att vara värdelös. Kan du inte ens vakna när väckarklockan ringer? skriker Rösten i mitt huvud, och jag gräver ner huvudet i kudden. Jag kan inte gråta. Jag har glömt bort hur man gör.

Jag tänker på saker jag borde göra (ringa samtal till min hyresvärd, ringa till min handläggare på F-kassan som aldrig ringde igår, ringa till gyn-mottagning och boka tid), men allt blir till ett virrvarr i mitt huvud. Kaos-hjärna, tänker jag och drar mig ur sängen. Ciggen lockar, de är min räddning. Utan dem hade jag aldrig fått något gjort. Beroendet sliter mig ur sängen, sliter mig ur soffan där jag ofta fastnar, stirrande rakt fram ut i ingenting, sliter mig ur timlånga dagdrömmar som alltid slutar med att mitt inre jag gråter, men inte jag. Jag kan inte gråta. Jag har glömt bort hur man gör.

Så jag röker, dricker snabbkaffe med massor av mjölk, kollar posten och ser ett brev från universitetet. Ett brev som säger åt mig att jag skall registrera mig på kurser i höst, så att jag inte förlorar min plats. September? Jag vet inte ens vad som sker imorgon. Hur skall jag orka plugga, hur skall jag orka leva? Vara med andra människor? Tanken skrämmer mig. Misslyckandena i mitt liv blir till svarta bollar av taggtråd och rakblad i mitt bröst. Jag kan inte gråta. Jag har glömt bort hur man gör.

Men ikväll kommer E med en säng till mig. Inte för att jag vet vad jag skall ha den till, jag har redan en säng och ingen annan kommer att sova här. Men jag har sagt att jag vill ha den, och då blir det så. Hon behöver den inte längre. Det är allt jag vet. Jag har ingen anledning att göra något annat än att vänta på sängen. Varför köpa mat när jag bara blir tjock? Varför gå utanför dörren när världen inte lockar? Varför göra något annat än att stanna hemma och stirra in i väggen, när det verkar vara det enda som får mig att glömma den inre smärtan för en stund? Jag kan inte gråta. Jag har glömt bort hur man gör.


Läs även andra bloggares åsikter om tårar, ångest, apati, depressivitet, misslyckande, psykisk sjukdom, emotionell instabilitet, emotionellt instabil personlighetsstörning, borderline